måndag 31 december 2012

Hejdå 2012

Nyårsafton är en dag för eftertänksamhet. Vad som hänt under året som gått och vad ligger på lur under nästa år. Vi gör ett bokslut över 2012;

Sorg. En klok, kärleksfull och fantastisk kvinna lämnade oss efter att ha levt ett långt och bra liv. Hon kommer för evigt att leva i våra hjärtan. Hon delar månadssten med sitt barnbarnsbarn, ettåringen. I dopgåva fick ettåringen stenen gammelfarmor burit. Den vackraste presenten.

Fest. Drog av 40-årsfesten tre år i förväg och blev fullkomligen knockad av mina vänner. Helt sjukt egentligen. Vilken ego-kväll! Alla gick all in och jag kommer att leva på denna fest till dödens dagar.

Föräldraledig. Vilken ynnest att få vara hemma med sina barn. Om jag sa att det var enkelt är jag rädd att jag skulle brinna i helvetet för lögnen. En bebis med magproblem, en dötrött mamma och en sexåring som stundvis klättrade efter väggarna. Kärlek. Bannor. Kärlek. Gråt. Kärlek. Tjat. Kärlek. Bannor. Kärlek. Gråt. Kärlek. Och denna disktrasa. Jag bodde vid köksbänken och jag var rädd att disktrasan vuxit fast i handen. Herregud, barn äter hela tiden. Vid olika tider.

De svarta hålen. Har under året försökt identifiera fällorna och höra varningsklockorna. Har balanserat (inte alltid så stilfullt) runt dessa hål utan att falla handlöst. Lite snubbel får man räkna med.

Liten blir stor. Hejdå förskolan och hej sexårsverksamheten. Sexåringen växte ur kläderna och fick ett annat språk. Världen blev större, mer spännande och lite läskigare. Mamman tyckte också att det både var spännande och läskigt.

Stormen. Strax utanför det som är mitt blåser en hård storm som ibland tar i min hud. Jag har införskaffat en bra Gore-Tex jacka för att kunna vistas i stormen om jag måste. Jag är trött på att vakta stormen så att den inte blåser på min familj. Egentligen är jag inte direkt berörd, men stormen berör de jag älskar och jag börjar få nog.

Vänner. Jag är en lyckans ost som kunnat göra några nya insättningar på vänkontot. Gamla består och växer i värde. Utan vänner står du dig ganska slätt. Har tyvärr inte hunnit med alla som jag önskat under året. De bor dock i mitt hjärta.

Jobbet. Det fantastiska jobbet. Arbetsbördan under hösten har varit alldeles rubbad och känslan som man bär med sig hem efter ett stressigt pass är allt annat än önskvärd. På något sjukt sätt är jag ändå hemma. Jag vill inte jobba någon annanstans. Kan ju också bero på mina kollegor som är guld värda.

Hemmet. Nya fönster, tapeter och lite annat smått och gott utbytt. Höll på att bränna mina nerver ordentligt men jag överlevde. Nu är det så fint så. Är dock inte klara. Suck.

Kissekatten. En liten kattpojke flyttade hem till oss. Nu är han stor. Och världens mysigaste.

Sådärja. En liten titt i backspegeln. Vad har jag för förväntningar inför nästa år? Det ska jag suga på under kvällen.

söndag 30 december 2012

Röva bort mig

Jag genomgår en kris. En matrelaterad sådan. I morgon är det nyårsafton och i stugorna filas det på menyer läckrare än läckrast. Men inte i denna stuga. Här minsann ska det inte serveras något smarr. Varför? Jo, MIN FAMILJ ÄR DÖPETIGA. Själv får jag i mig allt med guds hjälp och ett kvastskaft, jag uppskattar god mat och provar gärna på nya smaksensationer.

Hur kul är det att fnula vid spisen en hel dag för att sedan äta det ensam? Medan resten av familjen äter kött, förädlad potatis och sås? Kul. Nu är det läge att tycka synd om mig.

Kan ingen komma och röva bort mig, bjucka mig på en fantastisk middag? Ingen i hushållet lär sakna mig då jag är lite butter för tillfället. Då får de äta sin tråkmat i fred.

Ska vi säga så? Ge mig en tid så är jag redo. Tack på förhand.

lördag 29 december 2012

Skam den som ger sig

Öva. Öva. Öva.














































I'm a shooting star leaping through the skies
Like a tiger defying the laws of gravity
I'm a racing car passing by like Lady Godiva
I'm gonna go go go
There's no stopping me

Låten som blev fru Janssons död

Den här låten kommer att bli min död.



Hur i fridens namn ska man kunna sjunga med om man uppenbarligen har en svullen korvtunga och inte har engelska som modersmål? Elchimpansen kör reklam med denna låt hela kvällarna igenom och jag är knäckt.

Morgondagens quest blir att gå en lååååång promenad med låthelvetet i lurarna. Öva. Öva. Öva. Egentligen skulle man kunna fråga sig VARFÖR jag måste kunna den. Tja. För att jag är störd?

torsdag 27 december 2012

Värdelösa blomster

Ta dig tid att begrunda denna bild.


























Skit i det märkliga mönster som kameran trollade till det med tapeten, SE BLOMMORNA! Jag är ganska kass på att sköta om blommor. Orkidéer och jag är inte kompatibla, de dör innan jag hinner säga "tack för blomman". Alla lovprisar dess lättskötthet och jag svär långa haranger. Värdelösa blomster.

Men. I somras fick jag några stycken av ni-vet-vem och min vana trogen räknade jag ut dom på en gång, satte dom inte ens i krukor. Varför? De skulle ju ändå dö. Men icke. De blommade hela sommaren och när blommorna föll av kom direkt nya knoppar. Helt galet!

Nu är de dundertjusiga och jag har fått hybris. Tänk om jag konverterat till trädgårdsmästare/florist utan att veta om det? Mon Dieu!

Negerbollen och det sunda förnuftet

I kväll tänkte jag att vi skulle ägna negerbollen en liten tanke. Satte du kvällsfikat i halsen? Fick du hicka? Reagerade du alls över den inledande meningen? Nä, det heter inte negerboll, det heter chokladboll. Är jag PK (politiskt korrekt) om jag anser det? Yeeeey, jag älskar att vara PK!

Då och då kan man hitta stormar i små vattenglas (glasen hittar man ofta på F.B) där några drar med sig massor och hävdar rätten att få kalla chokladbollar för negerbollar. För det hette det när vi växte upp. Gilla läget liksom. Var det rätt då, så är det per automatik rätt nu. Och ungefär här i resonemanget blir jag bara SÅ trött. Det är faktiskt döenkelt att säga chokladboll. Prova! Choooklaaaadbooooll.

Jag tror helt enkelt att kreti och pleti (negerbolls-sägarna) inte tänkt igenom detta alls. Jag vill inte påstå att de är korkade, bara lite otänkta. Om man inser att någon (ganska många?) tar illa upp av det hela är det ganska enkelt att ändra riktning, för det kan ju omöjligt finnas prestige i vad en liten kladdig godsak ska heta. Ska prestigen gå före sunt förnuft?

Hur som så gillar jag att vara PK. Uttrycket används ofta i negativa sammanhang men jag PK:ar vidare. Länge leve chokladbollen!

One day baby

Idag diggar vi denna låt på hyfsat hög volym.




onsdag 26 december 2012

Utvärdering och planen

Annandag jul och läge för en liten utvärdering av dagarna som varit? I och med att jag var ledig några dagar innan jul så nådde aldrig stressen mig. Allt tonades ner och lunken hann ikapp. Dagarna har passerat som ett blurr av pyjamasar, knäck och filmer. Blommannen förgyllde också mitt liv och doften är ljuvlig.














































Innan detta inlägg blir så sötsliskigt att endast en näve Panodil kan häva huvudvärken måste jag bara dra fram det där lilla gnaget. I dagarna har gnaget bestått av det sjuka överflöd vi lever i och den bisarra överkonsumtion vi alla bidrar till. Alla (nåja, inte riktigt alla) får lite dimmiga, disiga och vattniga ögon och shoppar tills vi stupar. Många paket ger vi för att ge, utan eftertanke. Kom inte och säg annat. Jag är inte bättre än någon annan och jag mår faktiskt lite pyton över det. Tänkte att denna jul skulle bli annorlunda men icke. Nästa jul kanske?

Vad som fick det att gnaga lite extra i år var denna annons

























Alla vet att ett gott samvete är den bästa huvudkudden och trots att jag SMS:at in pengar här och köpt utbildningspaket, vatten och mediciner där, är huvudkudden ändå inte skön. Jag har inte kunnat släppa tanken på de som tillbringar jularna ensamma (ofrivilligt). Nästa jul ska jag komma på en bra plan för att sova med gott samvete. I sommar ska jag ta tag i planen. Vi säger så. Vi skjuter problemet på framtiden.

tisdag 25 december 2012

Latmaskeri

Juldagen ligger som en varm Lovikkafilt över huset och ingen har tagit sig ur pyjamasarna. Varför liksom? Latmaskeri upphöjt till hundra. Nu ska jag återgå till att... göra ingenting. Smell you later.

söndag 23 december 2012

Vinnande koncept

Att så här dagen före dopparedagen ha ett spontanmöte med frukostklubben är förträffligt.














































Ingen julstress går att finna i min lekamen. Chilly Chillson. Vi fortsätter med detta vinnande koncept.

lördag 22 december 2012

No trespassing

Frisörer, massörer och sjukgymnaster är några yrkeskategorier som får komma innanför sista sfären och vi finner det helt ok. Den sista sfären som är närmast vår kropp är vi ganska rädda om. Gud förbjude den som kommer för nära och inger oss känslan av att vara trängda. Idag stod en man för nära mig i kassan på affären och det var ytterst besvärande. Jag kunde knappt komma ihåg PIN-koden på kortet då all min medvetenhet gick åt till hans intrång i min sfär. Jag ville fräsa åt honom att luften inte alls är fri! Vik hädan! Kliv tillbaka ett steg!

Jag är rätt så fysiska av mig. Jag gillar att ta i människor jag talar med, gillar att kramas. Men jag känner direkt av om okända människor kommer för nära på fel sätt. Vad är rätt och vad är fel? Att tränga ihop sig med okända i en luftig hiss är fel. Likt en tyst överenskommelse sprider man ut sig, man kör lite med ögonmåttet. Inte stå för nära. Rätt sätt? Ja, vad är det?

Är det här ett svenskt fenomen? Är det bara vi svala (?) skandinavier som kräver respekt när det gäller sfärerna? Är det vår kultur? Det finns säkert en och annan studie gjord på detta.

Hur som, jag är för närhet. Ibland.


Check på knäck


























Nämenne, då var vi väl klara då? En liten sketen julklapp kvar vi närmare eftertanke. Och köttbullarna. Våga vägra stressa.



Sista året tomten finns?

























"-Mamma, på TV var det någon som sa att tomten inte finns."
"-Äh, schwammel! Klart att han finns!"

fredag 21 december 2012

Ståndet

























-23,2 grader och årets kortaste dag. Det är stånd i dag men vilket var det? Vintersolståndet? Skit samma, vi går mot ljusare tider och nu ska jag njuta av vintern. Gärna en svinkall jul. Gärna massor av minusgrader, raggsockor och en uppsjö av ljus. Vi säger så.

Långskånkar

Gud vad jobbigt det är med långa vänner. Och endast ur ett avseende. De ser sådant man själv inte ser. Sånt man förtränger. Varje gång (vart fjärde år?) jag skrubbar upp kryddhyllan och äcklas av allt fett och damm sänder jag en skammens tanke till de fina långskånkar som finns i min närhet. Så tragiskt att de behöver uppleva det jag i min enfald tror att ingen ser. Jag brukar ägna mig åt selektiv städning, tar bara sådant som syns, och skiter glömmer oftast höga hyllor. Jag ber om ursäkt.

Nåja, i dessa stearinljustider skrubbar jag hur som haver inte ihjäl mig. Jag väntar tills ljuset återvänder. Over and out.

torsdag 20 december 2012

Stridsberedskap och en stilla lunk

Sitter vid köksbordet med en kaffekopp och tittar ut på de fallande snöflingorna. Jag är ledig. Jag ska vara ledig hela julen. Vad hände? Jag har jobbet kvar i kroppen och är liksom stridsberedd. Beredd att kasta mig iväg. När jag vaknade tänkte jag reflexmässigt på var nycklarna var, vilken jacka jag skulle ta, att jag skulle komma ihåg att ta med mig duschkräm upp till duschen, vilka patienter som ligger inne, om jag hade ett ombyte i klädskåpet, om mina stödstrumpor var tvättade, om jag hade biljett till motorvärmare, om jag hade en matback i kylen och så vidare... Jag var redo. Jag ÄR redo.

Nu behöver ledigheten finna sig en plats i kroppen och i mitt medvetande. Jag behöver falla in i lunken. In i den stilla lunken där stressen inte bor. Vi säger så.


onsdag 19 december 2012

En saga

På skolan hade gossen julpysslat. Tomtar, granar, lyktor och en smällkaramell. Husets katt älskade smällkaramellen och gossen vaktade den med sitt liv. Mamman började busa med gossen i soffan och några prassliga pappersbitar lossnade från smällisen. De fortsatte att busa. De skrattade tills de nästan tappade andan.

Mamman fick då den briljanta idén att rulla ihop prasselpapper från smällkaramellen till en liten boll, tröck in den lilla bollen i ena näsborren... och sköt iväg den på gossen. Game over. Gossen fann det inte lika roligt som mamman. Gossen sover sedan länge och mamman kan inte sluta skratta åt det. Mamman tyckte hon var dörolig. Behöver mamman börja spara till alla terapitimmar gossen kommer att behöva eller går det via landstinget?

tisdag 18 december 2012

Tomten levererar

Tomten anser att jag varit snäll i år. Om han bara visste... Eller, han vet nog om mina fel och brister men älskar mig galet mycket ändå! Hohoho! En tidig julklapp landade i min famn igår.

























Hah! Nu kan jag inte längre skylla på en pissig kamera, utan MÅSTE dokumentera allt bara för din njutnings skull. Bloggen behöver mer bilder! Eller hur?

Smolk i bärgaren? Tja, det skulle ju kunna vara min arma stenåldershjärna som inte hinner med den tekniska förnyelse som just nu sker i detta hem. Och att jag inte längre kan skylla på en undermålig telefon när jag inte orkar vara online, inte orkar med bruset. Nåja, den bör dö om jag inte laddar den så jag får nog mina pauser ändå.

Ett sockerhjärta till kollega försåg min telefon med ett härligt rosa skal. Snyggt! Hon har själv ett tokblingat skal. ...och jag insåg att det finns en uppsjö av den varan. Min själ skriker (bokstavligen) efter något rejält bling-bling. BLING-BLING!

söndag 16 december 2012

Uncover


Hon är Laila Bagges skötebarn och hur bara som helst! Fatta, hon är just fyllda femton. Byxis med andra ord. Med världens pipa.

Julgranskrig

Att klä en julgran kan vara ett helt äventyr och lite till. Jag tog beslutet att klä granen i skydd av mörkret när ettåringen låg och sussilullade som sötast. Jag klappade mig själv på axeln och ansåg att jag hade en hjärnkapacitet utöver det vanliga. Hon skulle ändå inte respektera mitt ceremoniella piffande och puffande bland pumlorna. Jag kan dock meddela er om att jag stötte på patrull. Redan vid ljussättningen. Kissekatten började mucka gräl.

























När han slutligen höll på att välta granen åkte han ut med pälsen före. Friden återvände. Tills han (av någon som inte förstår allvaret) släpptes in igen. Tre pumlor i granen. Två på golvet. Två pumlor i granen. Fem på golvet. Kissemissen åkte ut igen. Med pälsen före.

I min enfald trodde jag att min antagonist gällande granen skulle bli ettåringen men ack så fel jag hade. Egentligen återstår det att se. Jag kanske har två antagonister. Och det bäddar för en jobbig jul. Kan man bura in granen? Kravallstaket? Nåja, vi får se om den lever på julafton...


























Jag ska komma ihåg den såhär. Som den såg ut innan den skövlades. För det är väl bara att vänta...

Ont i hjärtat

Jag har ont i hjärtat. Det går inte att få annat när man läser om de dödade barnen i den senaste vansinnesskjutningen på en skola i USA. Som Jonas Gardell uttryckte det; Har ofantligt svårt att förstå hur rätten att bära vapen kan stå över rätten att vara barn och inte bli skjuten.

Livet på en pinne

Efter att sorgen för uteblivet julbord landat i våra sinnen förnekade vi oss inte.

























Oh. My. Gawd. Jag önskade att förrätten aldrig skulle ta slut. Tills varmrätten dukades upp.

























Varmrätt och varmrätt... En rå bit oxfilé, skulle hellre säga att den var sval. De upplyste mig om att ingen någonsin beställt en rå köttbit tidigare. Märkligt. Jag kan omöjligt vara den enda livsnjutaren i norrbotten. Mycket märkligt.

Snökaos (hohoho!), besvikelse, glädje, umgänge, mat, dryck och bio. Denna dagen ett liv.

lördag 15 december 2012

Snörök och ändrade planer

I tre veckors tid har jag längtat efter denna dag. Vi skulle efter diverse aktiviteter slutligen landa på Kukkolaforsen för att avnjuta deras underbara julbord.




































Vädrets makter ville dock blanda sig i våra planer. Efter att ha dissat de i söder som inte anpassar sig efter vädret, är det väldigt dumt att själv ge sig ut på vägarna trots varningar från trafiksäkerhetsverket, polisen och räddningstjänsten. Vad är väl en bal på slottet? Det tog emot att ställa in resan på grund av lite snö då jag anser att det bara är att anpassa körning efter väglag men å andra sidan brukar förnuftet segra.

Alternativet är dock inte heller kattskit, jag får ju ändå hänga med frukostklubben. Vi hittar på annat istället!


fredag 14 december 2012

Häpp harkel gäsp

Nämänne, tackar som frågar. Jag är inte lika butter och sur idag. Har stundvis varit något som liknar munter. Rent av glad. Så lätt var det att bestämma mig! Häpp! *harkel*

Nåja. Roliga dagar stundar och varför hänga läpp? Vi knyter ihop den här fredagspåsen och tackar för oss. Gå nu och lägg dig så ägnar vi tid åt några vettiga funderingar i morgon istället. Vi säger så.

torsdag 13 december 2012

Sur dysterkvist och lite Carola

Jag är en dysterkvist. Och för att överleva mig själv kastar jag in lite munterhet. Med andra ord är jag en munter dysterkvist.

Jag har analyserat mig själv sista tiden (icke kvalificerad för det, men ändå) och kommit fram till detta. Jag skulle även kunna lägga till sur. Jag har varit en sur dysterkvist med lite munterhet undangömt i kroppens mörka skrymslen. Jag har varit så sur att inte ens några kilo/liter natriumbikarbonat skulle kunna häva eländet. Och ett elände är det verkligen då jag inte gillar mig själv värst mycket när jag håller på så här. Heuwa!

Hur får jag munterheten att ta första platsen? Hur kan jag få munterheten att dominera? Våga vägra sura dysterkvistar!

I morse insåg jag att ett tillägg till egenskaperna var nära; lipsill. Kl 06 i morse satt jag lite lätt stressad på bussen och lyssnade på julmusik på Spotify. Jag var stressad för att jag är i avsaknad av julfeeling. På en jullista fann jag den här låten och fick en jobbig klump i halsen.


Ammenherregu. Hallå? Var är balansen? Jag är FÖR gråtattacker i vanliga fall, men det räcker nu. Nu är det uppsträckning som gäller.

Bort med det sura, dämpa dysterkvisteriet (blir nog aldrig riktigt av med den egenheten) och öka på munterheten. Från och med i morgon. Vi säger så. Jag är less på detta.

tisdag 11 december 2012

Nämen?!

























Har fru Jansson gått och blivit med I-Pad? Hohohoho! Äntligen!

Note to self: Kolla med HH och SS om knep och knåp, det man bör ha på raringen för att leva ett värdigt liv.


Vädermänniskan i maskopi

Läser Aftonbladet på nätet och ser en rubrik där en meteorolog uppmanar till att stanna hemma. Nu öppnade inte jag och läste vad han menade, vilket område det gäller. Jag utgår ifrån att det var mig han uppmanade att stanna hemma. OK. Ja, tack och amen. Är ändå lite trött och jobbet kanske klarar sig utan mig.

Men. I detta hus ligger doften av saffransbröd tung och äcklig. Jag är avhållsam (för tillfället) och finner inget stöd för det hos maken som drabbats av bakvirus. Kan det vara så att vädermänniskan som uppmanar mig att stanna hemma är i maskopi med jävulen? Allt för att kolla min näst intill obefintliga karaktär?  Nåväl. Vad är väl en bal på slottet? Lussekatter är ändå torra och tråkiga. Visst?

En oväntad handling

Beskåda himlen ty månen måste vara fyrkantig. Fru Jansson har varit och tränat.

























Vadå fyrkantig? Jo, jag tänkte att jag skulle börja träna igen när månen blev fyrkantig. Och det måste den vara idag.

Det är verkligen vidrigt att ta sig till gymmet efter ett uppehåll. Jag höll på att döden dö. Väl på löpbandet fick jag också kvittot på mitt slarv. Död dödare dödast. Mitt i all misär började denna låt dunka i mina hörlurar...


...och jag fick ny energi. Oväntat men trevligt.

Till Jultomten: Ny musikanordning lämplig för aktivitet av slapp lekamen. Nä, jag vägrar använda telefonen (bra med telefonen: Spotify, anus: att det är just en telefon).

Jaha. Är jag igång nu? Vi säger så.

söndag 9 december 2012

Nattugglor

Vad är ni för ena nattugglor? Läsarstatistiken rasslar mellan typ kl 23 och midnatt. Gå och lägg er!

Gör om gör rätt

Picture this; Fru Jansson slutar jobbet och tar sig ner från avdelningen till omklädningsrummet. Hon tar av sig arbetskläderna och sätter på sig andra kläder och skor. So far so good?

Mja. Jag hade tagit på mig morgondagens arbetskläder och åter tagit på mig jobbskorna. Och jackan. Disträ eller? Behöver jag vara orolig?

lördag 8 december 2012

Rinnande vattendroppar

Det här med kissemissar. Att vara ett sådant djur måste ju bara vara bulla. Varje morgon har vi en dejt i badrummet, jag och kattpojken. När jag duschat klart och drar undan duschdraperiet sitter han alltid troget där och väntar. Väntar på att kliva in i duschen för att sedan sitta där och titta på vattendropparna som rinner ner för väggen. Naturligtvis spinner han under tiden. Mycket rofyllt.

Han kan sitta där länge. Mycket länge. När dropparna slutat rinna verkar det som att han sitter och tittar på när de torkar. Och spinner. Kurr kurr. Ingen stress.

Efter jul ska jag också sätta mig i duschen och titta på detta spektakel, känna hur anden återvänder till kroppen och pulsen komma ner i vettiga bpm. Eller kanske efter påsk? Varför inte vänta till sommaren? DÅ ska jag börja mitt nya chillarliv som katt. Mjau.

fredag 7 december 2012

En kärleksförklaring

Hej ljusslingan!




















Jag blir så glad när jag ser dig! Och med lite snö på blir du ännu mer gölle göll! Mer ljusslingor åt folket!

Duk dukare dukast

Jag satt och bläddrade genom lite bilder och fann denna vackra dukning:




















Behöver jag tillägga att maten och sällskapet inte heller gick av för hackor? Nä, naturligtvis är det inte hemma hos moi, så här tjusigt är det bara på bortaplan.

torsdag 6 december 2012

Död åt Kannegiesser

Det är döskönt med arbetskläder. Aldrig någonsin behöver jag fundera på vad jag ska ha på mig. Behöver inte tvätta. Men. Detta köande för att få dom kräver en ängels tålamod. Låt mig presentera klädautomaten:

























På skärmen till höger knapprar man in sin kod och gör sina klädval. Man får ha fem plagg uttagna åt gången. Fem? Två byxor, två "blusar" och...? Det hade varit bättre med sex plagg för att täcka tre dagar. Men nu är det ju sällan man kan plocka ut alla plagg samtidigt för kön är oftast enorm och det blir lyncharstämning om man då tar för lång tid på sig vid automaten. Detta görs innan man flexar in sig, dvs på fritiden. Att tillbringa femton minuter i kön är mer vanligt än ovanligt och jag får puls varje gång.

Och när jag köat i en kvart händer det att mina förvalda plagg är slut och inga ersättningsplagg ges. Var så god och gå till sjukhusets andra plaggautomat. Nytt köande UTAN garantier att kläderna finns i den heller.

Gaaahhhh! Vi måste byta kläder varje dag och du kan inte plocka ut nya om du inte kastat in dina gamla för avregistrering. Om dessa två klädautomater råkar sprängas i luften någon stjärnklar natt är jag oskyldig. Kanske.

Bespara dig tips om att smita ifrån jobbet och hämta under arbetstid (hinner sällan) eller efter kvällsshiftet (jobbar ju inte bara kvällar). Död åt Kannegiesser. Vi säger så.

onsdag 5 december 2012

Sabbat varumärke?

Alltså. Jag håller på att sabba det här. Jag håller på att sabba mitt varumärke.

























Jag har nu på relativt kort tid druckit ur glas TVÅ gånger. Man ska vårda sitt varumärke men jag har ingen koll på detta med "på gott eller ont". Hur som haver verkar jag ha överlevt. Ja, jag har puls och andas. Behövdes bara snajsiga 40-årsglas eller har det med min höga ålder att göra?

Håll ut Stockholm!



Vi kommer och hjälper er!

tisdag 4 december 2012

Tro som försätter berg

Jag vet. JAG VET! Men jag är lite trött i ögat och ska dra mig mot sängen med boken och spikmattan nu. Jag ids inte skriva något (o)vettigt. Eller, bara en liten fundering. Det här med spikmatta, kan tro försätta berg? Jag inbillar mig att jag skrämmer livet ur huden så att den i ren panik knockar det onda i ryggen. Kan det stämma? Kom inte dragandes med någon skitforskning som hävdar att det är båg. Jag behöver tro på detta.

Å andra sidan är det vidrigt att vakna tre timmar senare för att upptäcka att spikjävlamattan liksom etsats fast i ryggen. Och när jag väl fått lös den och kastat ner den på golvet kliver jag sedan på den när jag kastar mig ur sängen på morgonen (har en väckarklocka som låter som ett brandlarm). Zonterapi 2.0.

Nä. Vi säger så. Bok och spikmatta. Hejdå.

söndag 2 december 2012

Paris

Jag behöver åka till Paris!

























Pronto! Jag behöver åka dit. Fyra dagar räcker. Är det någon som har koll på tider för värdetransporter?

Silverhyllan och sinnet för estetik

Att julpynta med barn närvarande kräver starka nerver.

























Och det har inte jag. Barn ja, starka nerver nej. Jag höll på att få ett bryt. En ettåring som röjde fram allt jag städat undan och en klåfingrig sexåring som gick bärsärk i jullådorna. Nåväl. Nu är det adventspyntat och vi kan andas ut en smula. Bara några saker gick i kras, och det jag är allra mest rädd om av pyntet ligger fortfarande någorlunda tryggt i lådorna.

Vad som är nytt för detta år är sexåringens intresse av presentationen. Vad ska vi ha var? Hur ska det stå? Bredvid den eller den? Passar det? Är det vackert? Kan verkligen den vita tomten med den GRÖNA granen i famnen stå på hyllan för vitt och silver? Och där det ska vara vita och silvriga saker passar ju inte ljusen, för det är ju lite guld på dom. Han har ett strålande öga för detaljer! Försöker dock styra honom till sitt rum, att han bestämmer där och jag i resten av huset. Funkar sådär...

Mjau


lördag 1 december 2012

Röd och svart psykos

Låt mig presentera en hallonbåt. Och en lakritsbåt.

























Och låt mig presentera min frustration; GAAAAHHHH! Jag är rädd att dessa godisar kommer att leda mig rakt in i psykosens mörka värld. Jag är ingen storkonsument när det gäller godis. Jag föredrar charkisar. Men. MEN.

Om jag gräver i en godisskål (naturligtvis med en sked, äckligt annars) och stöter på dessa måste jag alltid snabbt göra ett överslag för att se om de går jämt upp, dvs om de är samma till antal. ALLA vet ju att man måste trycka in en svart och en röd samtidigt i munnen. Jag får hjärtklappning om jag märker att någon bara äter av en sort. Hur ska det gå då? Då blir det ju fel! Allra helst om jag redan räknat ihop att det är ett hyfsat jämt antal! Om det bara finns en sort i skålen blir jag inte lika stressad då jag i så fall inte är intresserad av dom. Hej psykakuten?

fredag 30 november 2012

Hjärtlös sjuksköterska

Det är tydligen väldigt plågsamt att vara gift med en empatilös sjuksköterska, att inte få gehör för sina krämpor. Att gång på gång förklara att det onda i halsen blir allt mer köttigt och eländigt och då endast bli bemött med ett skevt leende utan förståelse.

Upptakten till denna schism härrör från vår Thailandsresa. Maken gnällde över halsont och jag ansåg att det bara var att gaska upp sig. Alla har väl ont i halsen då och då. Det är bara att köra på och tänka på annat. Dricka varmt. Undvika knäckemackor. Det som inte dödar härdar. Det slutade med en antibiotikakur. Halsfluss. Maken lade handen på bibeln och svor att han aldrig mer skulle lyssna på mig.

Jaha. Det är nog kanske inte så svårt att lista ut att maken med triumf i rösten meddelade att han varit på vårdcentralen idag och fått en sketen halsfluss konstaterad och behöver nu knapra antibiotika mot det i tio dagar. Bah! Svammel. Alla har väl halsont då och då. Han anser att jag är hjärtlös.

På jobbet daltar jag ibland mer än lovligt med mina patienter. Om han bara visste...

torsdag 29 november 2012

Sisters

Jag behöver en tvillingsyster. Nej, jag vet, världen behöver inte ytterligare en till som mig men JAG behöver det.


SOM vi skulle sjunga i stämmor, synka dansmoves och allt annat jag tror att tvillingar pysslar med. Detta skriver jag inte på önskelistan då mitt sunda förnuft säger att jag inte får det. Men ändå. Jag behöver en tvillingsyster.

onsdag 28 november 2012

Färglöst och mellanmölk och lite lögner

Jag är en beige människa. En beige mellanmjölksmänniska. Jag lyssnar på kommersiella musikkanaler och känner mig busigt vuxen när jag allt oftare lyssnar på P3:s Morgonpasset på väg till jobbet. Mja, nu hinner jag inte lyssna värst många minuter då de först börjar sända kl 06.30. Att jag skulle ratta in P1 är lite väl vågat, är liksom inte riktigt där ännu. Enda gångerna jag lyssnar på P1 är när det är Sommarpratarna, men det gills inte, det är mellanmjölk över det programmet också.

Böcker? Beige. Jag läser topplisteböcker av kända författare. Ids inte botanisera bland de lite smalare. Just nu läser jag Keplers "Sandmannen". Enkelt, spännande och mainstream. Mellanmjölk. Beige.

Om jag var nöjd hade ju detta inte varit något problem, men detta med musiken står mig upp i halsen. Urk! Jag kräks åt dessa skitkanaler! Nu verkar det inte bättre än att jag har fått dille på pianomusik...



Min själ lapar efter det som de sista dropparna vatten i öknen. Detta är väl inte mellanmjölk? Eller? Nu är jag inte rädd för att vara simpel men lite personlig utveckling skadar sällan. En liten uppgradering på smakskalan så här på ålderns höst. Oddsen på att jag skulle välja en pianokonsert framför radio-RIX ger hyfsat gånger pengarna...

Mäh! Just nu insåg jag att jag suttit och ljugit! Jag lyssnar inte alls bara på skitradion! Detta är en av mina städfavoriter! Man städar BÄST till denna skiva! Ge låten en chans, lyssna igenom den. Det handlar ju faktiskt bara om några minuter...



Jag ska avrunda detta inlägg innan jag kommer på fler lögner. Det jag egentligen skulle komma till var önskelistan; bra pianomusik.

tisdag 27 november 2012

Huvudet under armen och en masspsykos



Where there is desire there is gonna be a flame
Where there is a flame someone's bound to get burned
But just because it burns doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try try try


I september fick jag en förfrågan via SMS om jag skulle med på Pinks konsert i Stockholm i maj. JAA! *vissel* *vissel* Konserter är ju oftast värda att gå på oavsett artist. Masspsykos när det är som bäst!

Nyssligt talade jag om detta och gladdes åt det hela. Till polletten föll ner. Jag hade glömt att svara på meddelandet. Avsändaren antog att jag inte var intresserad. Och bokade inga biljetter. Gaaahhh! Detta är en god anledning till att forska mer på detta med telepati.

måndag 26 november 2012

När FAN blir gammal

Bra: Några extra barn. Bus och skratt. Spontanmiddag med grannen.

Anus: Rutten lax.

Räddning: Grannen går hem och hämtar orutten lax.

Jag försöker bättra mig på fler plan än vilka som är möjliga att dra upp i ett sketet inlägg. Ett av bättringsprojekten är att tagga ner detta med att förtära mat i sällskap av andra. Det behöver inte vara så avancerat, man kan gott skippa den välplanerade menyn och de matchande servetterna till förmån för det avslappnade och enkla. Till syvende och sist är det ju sällskapet jag vill åt. Maten är sekundär.

Denna kväll kommer att gå till historien. Kolla in detta...

























Fru Jansson dricker vin (!) ur glas (!!!). Och smaskar på en champagnetryffel till det. När Fan blir gammal blir hon religiös.

Ödmjuk önskelista

Sexåringen drömmer sig bort bland leksaker och annat kul. För att hålla ordning kryssar han noga för i utskicken från leksaksaffärerna. Önskelistan växer för varje dag.

























Även mamman i hushållet får en tidning där hon kan kryssa för det hon önskar.

























I och med att jag är ödmjuk kryssar jag endast för två saker.

























Because I'm worth it.

söndag 25 november 2012

Öppet brev till fru Jansson

Fina, härliga och fantastiska fru Jansson. Du är ledig i morgon. Vila. Jobba mot impulsen att städa. Den där tvångsmässiga tanken och tvångsmässiga beteendet måste du jobba emot. Å det grövsta. Du behöver samla kraft. Vila. Vila. Eller varför inte göra något roligt?

Det är roligt att ha det städat och du har svårt att koppla av om det är rörigt men tagga ner. För Guds skull, tagga ner. Hemmet och familjen överlever även om det inte är på topp. Ta en slappardag. En ledig dag. Vila. Du behöver det. Gå på stan. Fika. Promenera. Läs en bok. Träna. Vila. Ta en femma på soffan.

MVH
Din Trötta Själ


Hej Trötter!
Sluta gorma. Om jag gör ett städryck mellan kl 08-10 har jag ju hela dagen kvar till annat. Sluta tjata och skicka lappar om detta. Jag känner till detta evinnerliga tjat om städning men suck it up. Jag vill ha ordning och reda. Jag blir GALEN om det är ostädat!

MVH
Fru Jansson

lördag 24 november 2012

Munksalva med spännande innehåll

Det här med att jag gömmer saker för min familj kan ses som ett problem men jag väljer att tänka att jag är smart. Som jag tidigare skrivit har jag lagt undan presenter från min fyrtioårsfest så att jag kan suga på dom under hela hösten. Förlänga glädjen liksom.

Under några veckor har maken haft eländigt torra händer och jag har då försett honom med mina fina och dyra handkrämer. Eller kanske inte. Jag har snålat med det tunga artilleriet då jag ännu inte invigt det själv. Härom kvällen var situationen med de torra tassarna ohållbar och jag rotade fram krämerna från mina gömmor. Mon dieu. Det är bra drag i dom.




















Jag förklarade för maken att munkar i Italien har tillverkat den av sin säd. Han köpte inte det, påstod att jag ljög. SS, kan inte du förklara vad det är för krämer? Jag kommer inte riktigt ihåg och skyller det dåliga minnet på ett eller två glas bubbel.

fredag 23 november 2012

Lavablobbar

Sexåringen har en lavalampa vid sin säng och den är magisk.

























 Att ligga och titta på den är väldigt rogivande. En blobba åker upp och en åker ner. Oj, nu möts dom. Och nu missade blobborna varandra. Hah, dom krockade på vägen ner. En åt upp den andra. Och den blobban föll fortare. Och åts upp. Och så fortsätter det. Tills man vaknar med ett ryck med lite sickel i mungipan.

Nu ska vi älta

Är det en orättvist negativ klang över ordet älta? Jag är en ältare, till och med en utsökt sådan. Jag drar gärna fram gamla troll ut i ljuset för att damma av dom och se om de behöver omvärderas. Har saker och ting förändrats? Yttre omständigheter? Värderingar? Är det inte ganska sunt att kunna göra det istället för att fastna i något?

Hellre fastna i ältande som kanske leder till förbättring än bestämt bestämma sig för något utan att någonsin se tillbaka. Visst, saker som hänt kan i sak inte förändras men SYNEN på det kan. Vi säger så.

Önskelistan och det lilla kräkset

Idag ska jag börja fundera på önskelistan. I det här hushållet ger vi bara julklappar till barnen. Säger vi. I praktiken blir det så att vi, med andan i halsen, köper något till varandra ändå. Och jag vill inte ha något svammel.

För att komma ihåg mina briljanta önskemål ska jag skriva ner dom i bloggen. På så sätt kan jag sammanställa listan någon dag innan jul och se stressen växa i makens ögon. Ok. Nu kör vi.

-Plastlock. Jag är sjukt less på att det ser ut som att någon kaskadspytt i micron.

Note to self: Man får önska sig glamorösa saker.

torsdag 22 november 2012

Klipp ut och spara

I dag ägnar vi din avföring en tanke. Så otroligt viktigt och så otroligt tabubelagt. Vi är  intresserade av varandras välmående i form av tex träning och kost. Sådant kan man surra med varandra om i evigheter men ingen frågar någonsin om hur ditt bajs är. Viskositet? Lukt? Frekvens? Välmående och avföring går hand i hand, fungerar inte tarmen fungerar ingenting. Man kan hamna på akutmottagningen och man är tillräckligt förstoppad och hur hämmande blir inte livet om du konstant är lös i magen? Kan vi inte tumma på att vi kollar av varandras aktuella toavanor innan vi talar om det senaste passet på gymmet?

Har du någon gång varit inlagd på sjukhus så har du märkt att vi inom vården älskar att förhöra oss om våra patienters tarmstatus. Vi har med största sannolikhet frågat om du skött magen och vad egentligen vill veta är om du skitit. Viktiga saker seru.

Här nedan följer en lista på olika bajsar och varför inte klippa ut och spara den? Du kan ju göra ett litet kryss brevid den variant som passar in bäst efter varje gång du skitit . För att föra protokoll liksom...

Spökskiten
Du vet att du har skitit. Det finns skit på pappret men inget i muggen. Ibland kallas den för ”Torpedskiten” av dem som hör plasket.

Teflonskiten
Glider ut så snabbt och lätt att du inte ens märker det. Det finns inte ett spår på pappret, utan du måste kolla i muggen för att vara säker på att du har skitit överhuvudtaget.

Kletskiten
Samma konsistens som tjära. Lämnar permanenta märken i muggen och du torkar dig 18 gånger utan att bli ren. Det slutar med att du ger upp och stoppar papper i kalsongerna för att inte skita ner dem.

Den tveksamma skiten
Du är klar, torkar dig och är precis på väg att ställa dig upp när du inser… det kommer mer!

Spräck-en-ven-i-pannan skiten
Skiten som fick Elvis att kasta i handduken. Den kommer inte förrän du är svettig, skakande och alldeles blå av all ansträngning.

Dietskiten
Du skiter så mycket att du tappar 10 kilo.

Nu-direkt skiten
Du får minsann vara inom en 10 sekundersradie av muggen. Normalt så inträffar den innan du hinner få ner byxorna.

King Kong skiten
Den är STOR, så stor att det är tveksamt att den kommer att kunna spolas ner utan att den blir delad (normalt går det bra med en klädhängare). Vanligtvis skiter man en sådan här när man är hos någon annan.

Blöta skinkor skiten
Skiten som alltid gör magplask och skvätter ner hela häcken.

Önskeskiten
Du sitter där, jäkligt skitnödig, fiser att par gånger men skiter ändå inte.

Cementskiten
När du väl börjar skita önskar du att du fått en ryggmärgsbedövning.

Ormskiten
Rätt mjuk, ungefär lika stor som tummen men minst en meter lång. Den har potentialen att bli en ”Torpedskit”.

Korkskiten, även kallad ”Flytaren”
Du spolar 3 ggr och den är fortfarande kvar. Herregud, hur blir man av med den, den är fanimig osänkbar. Naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.

Den Mexikanska skiten, eller ”Vulkanskiten”
Det är som att skita sulfat. Låt absolut ingen svett rinna mellan skinkorna de närmaste dagarna. Det är inte riktigt säkert att börja äta förrän häcken slutat svida. (Det är då mexikanerna vet att de är hungriga!)

Ölskiten
Den absolut värsta, naturligtvis också den mest vanliga. Inträffar dagen efter dagen före. Normalt brukar det ju inte lukta så illa, men den här skiten luktar verkligen fan! Du sprayar muggen så mycket att det ser ut som att den har blivit dränkt i tallbarr och fattar inte hur din häck kan sprida så mycket skit genom ett sånt litet hål. Sen upptäcker du att det inte finns ett spår av toapapper, ingen doftspray, ingen toaborste och, naturligtvis, står kvällens ragg utanför och väntar på att muggen ska bli ledig. Naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.

Breaking Dawn och en liten kris

Jag vet inte hur det kom sig att jag började läsa Twilight-böckerna. Jag vet att jag först dissade dom som de tonårsböcker de är. Efter första kapitlet var jag fast, kunde inte sluta läsa. Det var sommar och semester och vid några tillfällen lade jag mig på baksidan huset med boken i famnen och instruerade maken att jag endast skulle bli störd om det var akut fara för någons liv.

Jag kunde inte sätta fingret på vad det var jag tyckte var så lockande med böckerna förrän min kusin upplyste mig om saken. Den rena tonårskärleken. Den lätta beröringen som framkallar fjärilar i maggropen. Fri från bröstvårtor och intimt beskrivet sex. Vi slänger in lite varulavar och vampyrer och sagan är fantastisk. Vid de närmare fyrtio finner jag mig ganska cynisk när det kommer till kritan och via böckerna slungades jag tillbaka i tiden. Ganska trevligt!

Visst blev jag besviken när jag såg första filmen, jag hade gjort upp ett annat scenario i mitt huvud där karaktärerna var lite mer vuxna men ok, jag är ju inte målgruppen. Och det står ju tydligt i böckerna vilken ålder de är i. Jag tog mig friheten att modifiera karaktärerna.

Nu har sista filmen kommit...


























...och min Twilight-kompis är i ett annat land. Hon kommer inte hem förrän i december någon gång. Kris!

Nedräkning

Med spänd förväntan känner jag hur det närmar sig. Snart åker det första julpiffet upp. Jag älskar ljusslingor men försöker att inte gå alldeles bananas. Lite snö istället för regn hade varit perfa.


tisdag 20 november 2012

Du ska få ett modigt hjärta

Härom dagen rensade jag i ett skåp och hittade denna dikt som jag rivit ur någon tidning. Kristina Lugn skrev den till sin dotter.


Äktenskapslöften och den där stekpannan

Förra veckan började jag fundera på våra äktenskapslöften (förutom de traditionella). Jag kommer inte ihåg dem alla men var säker på att maken i alla fall brutit ETT löfte. Jag hittade dom och lägger upp dom här så att de för evigt är sparade.

Här är mina löften till maken:





















Han anser att jag brutit detta med nyckeln. Jag anser att trappen är i samma område som nyckelskåpet, så det räknas inte. Och att han fortfarande väntar på att "någon gång" ska ske. Nåja. Även solen har sina fläckar...

Här är hans löften till mig:




















Ok, nu är ju hostmedicin SJUKT gott men jag har inte behövt det på en evighet. Köksstolarna är fria från kläder men DEN DÄR STEKPANNAN glömmer han ofta på spisen. Det var ju det jag kom ihåg. Han är en äktenskapslöftesbrytare! Hejudamig. Kommer inte ihåg om något vite skulle utbetalas vid bruten överenskommelse, måste gräva mer i pappren från bröllopet.

måndag 19 november 2012

Jag förstår inte

























Var är presenterna? Var är fyrverkeriet?

Koppleriverksamhet

Man skulle kunna tro att detta är helt vanliga läderkoppel. Icke. Det vilar en förbannelse över dom.

























Med gammelhunden är det inga problem men så fort Esther Williams (även kallad lill-kladden) blir kopplad börjar hon halta och sacka efter. Hon får grava problem att gå. Hon tappar ALL ork. Går vi i civilisationen har jag dom kopplade men ger oftast upp efter ett tag och lill-kladden får då åka i korgen under vagnen. Om vagnen är med vill säga.

Är hon inte kopplad skuttar hon som en valp och svansen vispar på. Orkar gå hur långt som helst. Med andra ord är det kopplen det är fel på. Eller?

Hur som, här är en bild på fjanten

























Inte ser hon väl ut som någon som luras?

söndag 18 november 2012

Truth and Deception


A way of living

"Jag dricker champagne när jag är lycklig, och när jag är ledsen. Ibland dricker jag när jag är ensam. Har jag sällskap anser jag att champagne är självklart. Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig, och jag dricker alltid champagne när jag vill ha något att äta. Annars dricker jag aldrig champagne - utom när jag är törstig..."

-Madame Lilly Bollinger

 

Sockerbröllop

Idag firar vi sockerbröllop!

























Sex år! Men rent förhållandemässigt firar vi spets, dvs tretton år. Vi är ju liksom bara i början på äventyret!

Underbara dag

Åh, älskade lediga stund! Som vanligt drar jag på mig förklädet och är huslig

























Mellan bullbaken med barnen har vi klippt, klistrat, limmat och pysslat. Pärlplattor har producerats och jag har sytt en klänning till ettåringen. Hela huset är städat och vi bara myser! Underbart produktiv dag!

Skojar bara. Jag äger 1/3 av insatsen med bullarna. Går omkring i pyjamas och gör inte ett skit.

lördag 17 november 2012

Får man muta med en hund?

"-Naaww! SÅ mysigt!" säger maken när han ser den här reklamen


Av blotta reklamsnutten får jag både värmeutslag och svårt att andas. Jag lockas mer av den här bilden:


















Vi snackar svalt. Gärna lite kylslaget. Härom ledes läste jag om en gammal krutgumma som året runt sov på balkongen. Endast vid extremt snöoväder sov hon inomhus, om det yrde vill säga. Now we're talking!

När vi byggde orangeriet hade jag en och annan baktanke med det hela. Det är döskönt att bädda ner sig i soffan i uterummet, bli lite kall om näbben och bara borra ner sig lite till under täcket. Just nu är det lite svårt med tanke på småbarn som nattetid kan behöva tillsyn men de blir ju stora! Försöker förhandla med maken om att vi ska sova där ute när kidsen är självgående men han vägrar. En Sankt Bernhard som muta? Våra två små hundflickor räcker tydligen inte som element. Och gudbevars! Han får inte ligga och värma sig vid mig, värmeutslagen, ni vet.