Hur bemöter man en sexåring som tror att det finns monster under sängen? När man ibland har samma misstanke själv? Jag är sjukt mörkrädd och försöker verkligen (!) inte överföra det på honom, fast med honom blir jag genast tuffare i mörkret fastän jag skriker inombords.
Nu är det de ljusa sommarnätternas tid och jag bävar inför mörkrets ankomst i augusti. Det är värst då. Då har man vant sig vid ljuset. Tick tack.
Hur som haver så har vi monterat en mosterskrämma under sexåringens säng i form av en ljusslinga. Han är väldans nöjd och efter utvärdering kanske jag sätter en under storsängen också! Hohoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar