fredag 20 juli 2012

Då och nu

För gode länge sedan var bonader populära. De hängde över varenda kökssoffa bredvid pendeluret. Tick tack. Flitiga fingrar som broderat dessa under regniga dagar. Nu finner man de endast hos uråldringar...


















De flesta bonader ligger nu i bästa fall ihoprullade på någon vind i någon kartong hos någon som ärvt av någon annan. Varför ha bonader NÄR MAN KAN KLADDA OCH KLISTRA DIREKT PÅ VÄGGEN??? Kreti och pleti verkar ha fått dille på väggtexter!






















(alla bilder är lånade från nätet, JAG har ingen av dessa hemma hos mig. OM du undrade)

Väggtexter verkar ha samma påverkan på hjärnan som tatueringar, har man en kan man ha HUNDRA! Några i varje rum. Naturligtvis inte en tatuering i varje rum, utan visdomsord var man än tittar.

Vad har fru Jansson emot väggtexter kan man då undra. Jag har nog inget emot dom. Tror jag. Ska aldrig ha det hemma hos mig och går inte bananas om (när) jag ser det hos andra. Jag funderar bara på varför man har det. För att påminna sig själv om det viktiga i världen eller för att visa andra vad man tycker? I really don't know. Kan ingen väggtextanhängare skriva några rader i kommentarsfältet. Något som gör att jag förstår?

1 kommentar:

  1. Jag vill också veta för som dig ställer jag mig helt oförstående till dessa väggtexter. Jag föredrar barnens kladd framför floskler i snirklig stil./J

    SvaraRadera