Livet pre kids innebar middagsbjudningar med förrätt, varmrätt och efterrätt. Och linneservetter. Och klirriga vinglas. Kanske ett litet tilltugg och en välkomstdrink innan. Samtalen flöt och det rådde en allmänt gemytlig atmosfär. Typ.
I dag har finaste utlandsfamiljen varit på besök och man kan nog beskriva middagen som "hundar, ungar och hembryggt äppelvin". Den fina dukningen lös med sin frånvaro. Allmänt kaos rådde innan de små fått i sig maten. En skar och någon annan matade och en tredje servade med diverse nödvändigheter OCH JAG GILLART! Vi konstaterade att var sak har sin tid. Det finns något hjärtligt i det lite kaotiska och alla slappnar av på ett väldigt skönt sätt.
Man behöver båda världarna. Både linneservetter och IKEA-servetter. Alltså kan ju kanske just DU bjussa mig på en sådan middag. De små raringarna får i så fall stanna hemma. Jag kan inte garantera att jag av bara farten inte skär upp din mat och börjar mata dig men det får du ta. Jag är lite ovan att göra på annat sätt...
På tal om utlandsfamiljen. I just love them! Det smärtar att de bor så långt borta men avståndet sitter ju i hjärtat... Hade dock varit en dröm att kunna dela vardagen. Att kunna ses lite då och då. Att få träffa barnen oftare. Att inte behöva köra snabba uppdateringar utan älta och analysera allt och inget. I godan ro. Nåja, visst sa vi att avståndet satt i hjärtat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar