torsdag 12 juli 2012

I barndömet

I dag badade vi i mina gamla hoods. Sexåringen ville åka vattenruschbana och jag förlorade sax-påse-sten med maken så det vara bara att dra på sig badkläderna. När jag klättrade upp ur poolen för att småhuttrande springa till ruschbanan kopplade autopiloten på. Automatiskt sprang jag upp för alla trappstegen och väl i banan kunde min kropp alla svängar.

Hur många gånger har jag åkt den? Sommar ut och sommar in. År ut och år in. Det är väl så med det mesta, efter nog många repetitioner gör man det i sömnen.

Nu sitter jag här på kvällsvisten... lätt blåslagen och stel. En lycklig son sover i rummet intill och jag känner hur mitt hjärta lättat. Tänk att det bara var lite vattenruschbana som behövdes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar