Denna mugg fick de av mig för många herrans år sedan då vi åt oftare där än hemma. Nu behöver jag aldrig fråga var jag ska sitta och inte heller äcklas över mun- och fingeravtryck. En fantastiskt god middag avrundades med obligatorisk efterrätt och jag hann bli orolig. Skulle vidrig cheesecake serveras...?
Närå. Värdinnan har mer koll på mig än vad jag själv har, så det blev semifreddo med Nutella. Väldans smarrigt! Till det drack vi patronkaffe. Svindyrt patronkaffe. Jag vet inte vad det heter då vi själva kör med en bryggare från tidigt nittiotal (alt. sent åttiotal) men ni vet; sånna dära engångspluttar man sätter i en maskin. Mätt som en plätt ska jag nu luta mig tillbaka i soffan och smälta maten. Likt en orm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar