Jag vill inte ha en ihpone. En iphone förpliktigar. En iphone ska ha en ägare som bryr sig. En som vill fylla den med appar. Svara när det ringer. Vårda den. Använda den.
...och jag skulle vara en usel ägare. För närvarande ligger min telefon i bilen. Tror jag. Jag har i alla fall inte sett den sedan igår. Jag är fantastiskt duktig på att ignorera den, låta den vara oladdad och ligga längst ner i väskan. Jag tycker att det är ganska skönt att inte vara så tillgänglig och det ödet förtjänar inte en iphone.
För kanske tre år sedan var jag utan mobil i ett år och det var jätteskönt (den låg oladdad i skåpet). Kreti och pleti var något irriterade då man i dagens samhälle ska kunna få tag i vem som helst DIREKT! Gäsp. Jag vill gärna få tag på alla alltid, men JAG är sällan så viktig att jag måste sova med den bredvid sängen eller, gud bevars, under kudden.
"Men köp ingen då!" kan du då tänka. Mjaaa. Maken meddelade mig härom dagen att "vi" ska köpa en sådan åt mig till hösten. Men varför? Pärlor till svin. Den kvällen läste jag en söndagsbilaga där de skrev massor om appar osv och jag blev alldeles matt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar