Det var vår. Kanske april. Jag satte undan filmerna och sparade dom till det perfekta vädret. Det skulle vara oväder. Under sommaren väntade jag på det perfekt åskovädret. Under hösten på den perfekta stormen och under vintern på de hutlösa minusgraderna och snöstormen. Tydligen dög inget oväder för nu, tolv år senare, är filmerna fortfarande orörda.
Det blev liksom en grej, rejält dyngoväder och filmerna skulle fram! Nu orkar jag inte vänta längre, jag vill se dom. Jag ska bara vänta till hösten och se vad vädret bjuder på...
Egentligen förstår jag inte mig själv. Jag har ju sett dom men det var länge sedan. Och när jag tänker efter är filmerna på VHS. Och vi har ju ingen sådan spelare... Jag blir så trött.
Apropå film- vilket lysande filmtips du gav Johan. Men med Snorgråt till filmen toppat med dubbelsidig ögoninflammation är jag nu oigenkännlig. Jag känner mig fram för att komma upp till sängen då mina ögon är fyllda av tårar och baciller :) /J
SvaraRaderaMja, nog måste du ha varit lite extra känslig med ögoninflammationen, för inte grät jag någon snorgråt när jag såg filmen. Tsssss!
SvaraRaderaKan mycket väl ha varit så! Nu gråter jag om än mer då jag lyckats hacka chili och sedan peta mig i ögat - grattis.
SvaraRadera