Ja. Nä. Men alltså. Det här med Carpe Diem. Vad tycker vi egentligen om det? Att fånga dagen?
Jag vill inte fånga den. Inte idag i alla fall. Jag är astrött och barnen är i osynk med varandra, och jag med dom. Kan det inte snabbt bli kväll? Vi utgår ifrån att morgondagen blir bättre. Mat- och sovklockor anpassade efter varandra och mamman utvilad. Det blir bra. Det blir bra...
Skulle jag i detta nuet se en tatuering eller en väggtext med carpe diem skulle jag klösa bort bokstäverna. Snälla, be mig aldrig fånga dagen. Eller varför inte? Kan ju vara spännande och se om jag i så fall lägger en kaskadspya över ditt ansikte.
Jamen puh-början av den här dagen blev precis så där. Ingen verkade utvilad och ingen hade tålamod eller humör som var särskilt bra. tur det kommer nya stunder!
SvaraRadera