Vad händer i ett väntrum? Egentligen? Tror folk att man bäddas in i en ljudisolerande bubbla när man samtalar? Att de andra inte hör? Fyra frågetecken på lika många meningar...
Men alltså, satt med sonen i väntrummet hos tandläkaren och blev informerad om både det ena och det andra av mina medväntarmänniskor. Sjukdomar, allmänna krämpor, familjekonflikter, arbetskollegor och annat smask. Inom loppet av sju minuter var jag fullpumpad med information som dessa människor stänkte över till alla och en var. Är det så att man tänker att det inte spelar någon roll då man inte känner igen de övriga i väntrummet? News flash: man kan känna någon som de talar om! Det enda matnyttiga jag tog med mig var ett hemligt bröllop OCH JAG VET VEM DE TALADE OM! Hohoho!
Är du lite besserwissrig av dig så kan du ju tycka att jag kan låta bli att lyssna. Hur då? Tråckla ihop öronen med nålen och tråden jag alltid har med mig till tandläkaren? Detta fenomen finner man även på bussen, gymmet, i kön på konsum och massor av andra ställen. Och för guds skull, sluta inte sladdra. Jag lyssnar gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar