Waiwaiwai?!

...och DÄR föll poletten ner. Jag föll inte stendöd ner i golvet (som jag trodde) men mina molarer håller på att krossas av trycket i käkarna. Andas in. Andas ut. Det blir bra. Det blir bra.

Maken märker av min sinnesstämning och försöker godhjärtat överkompensera med att vara hurtig. God bless him. Eller inte. Jag vill bara svära.