Modig och värdelösa översättningar

I kväll läste vi en ny bok:

Modig går på bio men det har inte funnits tid för att se den, så jag satsade på boken istället. Disney är fantastiskt! Om man ser filmerna. Böckerna suger. Vi har travar med gamla (nåja) Disneyböcker och språket är helt värdelöst. Högtravande översättningar med ord som inte ens vuxna av idag använder. Jag tänkte att då denna är från 2012 skulle den ändå vara bättre...

Mja. Inte värst i alla fall, men på varje sida var jag tvungen att förklara ord och begrepp för sexåringen. Kom nu inte och kom med att han kanske är för liten för den. Naturligtvis är det bra med nya ord och uttryck för inlärning av språket men det känns ju hemskt träligt med något som känns mossigt.

När sexåringen var mini prenumererade jag på Goboken men sade rätt så snabbt upp det med motiveringen "värdelöst språk". När de senare ringt och frågat om jag åter igen vill prenumerera tackar jag vänligt men bestämt nej. De hävdar att de vet om de brister i språket som funnits, men att de nu har sett över översättningarna (från vad? Norska?).

Alltså, jag är inte överdrivet kinkig när det gäller språket, blir mest irriterad. Det finns många bra barnböcker som jag njuter av när jag högläser. Dessa kan få ett eget inlägg. Någon annan kväll.

Den sista vilan

Jag har en vän, låt oss kalla honom Blommannen, han förser mig med blommor av alla de slag. Ena är vackrare än den andra.

Blommannen är alltså inte min egen hubby, ty det är en annan man. För ett tag sedan skrev jag om detta på F.B och det förvånade mig (eller inte) att det antyddes både högt och lågt. Nyfikenheten var stor. Vi kan ju nöja oss med att jag inte alls klagar på att han förgyller min värld med vackra blommor!

I helgen har vi gjort höst på gården. Klippt ner det som ska klippas ner, tömt krukor och blomlådor och rensat bort en miljarrrd leksaker som ska till soptippen vintervilan. När det var orangeriets tur fick jag ett hugg i hjärtat. Världens vackraste blomma (tack Blommannen!) stod på tur till komposten och det tog verkligen emot. Jag är HELT värdelös på blommor men jag är ganska säker på att det är en sommarblomma som skulle vissna hur som. Bara för att komma ihåg vad det var för blomma till nästa år tog jag en bild på den här grejen som var nedstucken i den...

Varför jag inte också tog en bild på själva blomman kan vi ju ha som veckans gåta. OM du är en fena på blommor och vet bestämt att den skulle ha överlevt vintern inomhus kan du vänligen bespara mig den informationen. Vid närmare eftertanke överlever INGA blommor hos mig en längre tid. Förutom apelsinträdet. TA I TRÄ! TVI! TVI! TVI!

Den vilda jakten och lite ligga

Alltså. Detta med täcken. Ska det vara så svårt? Köpte ett nytt i somras som jag skrev om och problemen fortsätter. Då var problemet att det var för varmt (VARFÖR köpa ett varmt täcke på sommaren?), nu är temperaturen duglig MEN... det är ett smitartäcke. Det är så fluffigt att det liksom kryper av sängen och i bästa fall hinner jag vakna innan det är på väg ut till hallen och vidare bort i huset.

Det är galet jobbigt att vara en prinsessa på ärten. Nu (efter tre sängbyten) är jag ganska nöjd med sängen. Kuddarna är under all kritik (har provat de flesta) och nu jävlas täcket. Är det konstigt att jag är trött? Bortse gärna från det faktum att jag är en heltidsarbetande småbarnsförälder...

Jag måste ta i med hårdhandskarna när det gäller dunet och bolstret. Jag hävdar min rätt att ligga (hoppsan!) skönt!

Ointresse, drömmar och en gigantisk ostbit

"-VET du vad jag drömde i natt?!"

Nä. Och det skiter jag i. Vad kreti och pleti drömmer om på nätterna är för mig TOTALT ointressant. Nog har jag av bara farten försökt pracka på folk mina drömmar men det var innan jag insåg att det är dötrist. Drömmaren har kvar minnet och känslan och det kan vara en helt sjuk grej men snälla... Snälla?

Idag sov jag en stund på förmiddagen med ettåringen. Mitt i drömmarna hörde jag grannen och hans son och de blev genast upptagna i mina helt sjuka drömmar. Ganska strax efter det vaknade jag till ordentligt och klev upp. Mycket riktigt var de hemma hos oss. Jag tittade på honom och funderade. Och funderade. Jag hade svårt att skilja dröm från verklighet. Skulle jag fråga om han har en polare som heter Thorax som alltid häger sig fast i dörrkarmar? Och skulle jag fråga honom om den där jättelika biten Prästost han lämnat i vår brevlåda? Hade jag drömt eller var det verklighet?

Jag bestämde mig för att knipa ihop näbben då det var för många lösa trådar. Och det är jag glad för.

Note to self: Publicera inte ologiska inlägg. Inte så ofta i alla fall. Fundera gärna igenom dom innan.

You must learn how to fika

Att dödens dötrött komma hem från jobbet och endast ha en önskan; att gräva ner mig själv i komposthögen bakom huset, är ju faktiskt inte så konstruktivt. Inte direkt kreativt heller. Vad som däremot är det, är att bjussa hem några vänner på middag. Mellan klockan 08.15 och 16.05 idag var jag rätt så säker på att jag skulle "laga" en familjepizza men på något märkligt sätt sladdade jag ändå förbi affären och införskaffade lite riktigt käk.

Efter ett glas bubbel och lite goda energier försvann tröttheten in i ett trevligt och lummigt tillstånd. Tack gode gud för dessa människor. Ganska exakt vad jag behövde denna afton.

Middagsgästerna tipsade om denna länk:

De är inte från Sweden och det hade varit intressant att se det med deras ögon. "You must learn how to fika!" Läraktiga som de är bjuckar de gärna på fika. Och naturligtvis kommer vi mer än gärna! Tssss!

Gangnam style och lite korridorsdans

Jag behöver en ny korridorsdans, dvs att jag behöver lite nya moves på jobbet. Ibland måste jag skaka lite på rumpan för att koppla om mellan patienterna på de olika salarna. Ibland bara för att jag är på gott humör. Eller för att BLI på gott humör. Naturligtvis är de enda åskådarna mina kollegor för jag vill inte patienterna något ont. Att se mig dansa kan förlänga (förvärra?) sjukdomar och elände.

Har ni missat detta med Gangnam Style? Är ni lite "bakki" som jag? Hur som, vi är nog förlåtna för här kan vi se och lära:

Se så, stryk på lite extra deo och skaka rumpan i afton och träna träna träna! I morgon så KÖR VI! Ses i korridoren!

Dagens rebus

Jaha, då kör vi. Vad blir detta?

...tillsammans med det här?

Taaaaatamm!

Maken ifrågasatte det hela och jag konstaterade stillsamt att han är från Värmland. Där äter man tydligen inte blöta. En del föredrar buljong men jag kör med mjölk. Detta åt jag när jag var liten och det är nog dryga tjugo år sedan jag åt det senast. Nostalgiskt och gott. Med en klick smör till. Raaap.

Fucking Ben Affleck

Igår lade jag upp en länk; "Fucking Matt Damon". Jag hade fått låten på hjärnan. SS kommenterade och jag klipper in kommentaren här:

Har du hört bakgrundshitorien till den där låten?
Sarah Silverman's expojkvän Jimmy Kimmel har en talk show. Han började boka och presentera M.Damon på sina kvällar men på nåt sätt så blev det alltid snävt med tid och Matt blev överhoppad. Självklart så var det ett planerat skämt men publiken/media hölls på sträckbänken omd et var äkta eller på skämt. Det här höll på under ett par år där Matt spelade med och det finns ett berömt klipp där han får ett raseriutbrott hos programledaren.
Och så helt plötsligt en dag så presenterades det här sång-klippet som en "överraskning" på Jimmy Kimmel's show... till allas förtjusning!
Jimmy Kimmel svarade med att spela in en liknande sång med Matt Damon's bästis, Ben Affleck.
Den är nästan lika rolig... se den till slutet :-).

Värmeslag och mirakelbebis

Jag är ingen frusen fjant. Långkalsonger har man på sig på Jokkmokks marknad OM det är kallare än kallast och OM man då är ute i flera timmar. Maken drog en premiär på sina igår. Vi snackar sju PLUS grader. Jag skulle döden dö. Av värmeslag. Jag har inte ens plockat fram skaljackan ännu utan kör med en tunn kofta. Och är fortfarande barfota i sandalerna. Någon ordning på det hela får det väl ändå vara!

Igår när jag dammsög började jag svettas på ställen jag inte visste att man kunde svettas på och jag förstod ingenting. Höll jag på att bli sjuk? Dammsög vid ett element och då föll poletten ner...

SAMTLIGA element var uppskruvade på max. Vi lägger även till en sol som gassade in genom fönstren. Vid middagen talade vi om detta och sa till sexåringen att huset kan kännas lite hurvigt på morgonen när man nyss klivit upp men att man inte får maxa elementen. Han såg storögt på oss och förklarade att det inte alls var han som gjort det. Det var lillasyster (12 månader) som åsamkat det dela. Även på övervåningen.

Om NI tror att ni har fantastiskt begåvade barn måste jag tyvärr knäcka er. Vår ettåring har redan räknat ut hur värmen fungerar i vårt hus, kan forcera grindar, öppna och stänga dörrar OCH öppna storebrorsans fönster (det blev väl för varmt). En riktig mirakelbebis! ...och på något sätt är jag glad för storebrorsans skull, han har någon han alltid kan skylla på. Men att vi inte är så lättlurade är en annan femma.

Tssss!

Ja, nu har jag fått en ny låt på hjärnan. Jag bad inte om den och jag hoppas att den försvinner (byts ut?) snarast. Tack på förhand.

Idag firar vi Tryggve!

Varje dag när vi sitter vid köksbordet och läser morgontidningen kollar vi alltid in dagens namnsdagsbarn (Barn? Skriver man så?). Sexåringen tycker att det är döspännande. Kan det vara någon vi känner?

Eh, nä. Det händer hemskt sällan att det är någon vi alls känner till med det aktuella namnet. Varför inte uppdatera namnen? Eller strunta i det? Har det någon betydelse längre?

Kylig prommis och katten i trädet

Sommaren i all ära men hösten.... Hösten är ju underbar! Morgonpromenad med kall luft mot kinderna är liksom ett kvitto på att dagen blir bra. Nu kan jag ju faktiskt komma med lögner och förbannad dikt men kära vänner, vi affirmerar. Denna dag BLIR BRA!

Jag och hundflickorna fick trevligt sällskap i form av vår kissemiss.

Han hade fullt upp med att safta upp i vart tredje träd vi passerade. I och med att kameran i min telefon SUGER hann den heller inte med att föreviga galenskapen.

Well. Nu tar vi tag i den här dagen. God morgon!

Presentation och lite lögner

Om du scrollar längre ner på sidan hittar du min... ehhhh. Min presentation? Den är inte aktuell och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva där. Vem läser den? Vad vill man läsa?

Skulle kunna skriva: "Skittrött heltidsarbetande småbarnsmamma som önskar maximal hemtjänst". Hur kul låter det? Vad tros om "Lagom trevlig kvinna i sina bästa (?) år skriver av sig lite efter jobbet och när familjen sover"?. Nä, den var heller inte klockers. Den här då? "Småbarnsmamma som ääääälskar trevliga hemmakvällar, att träffa goda vänner och njuta av livets berg- och dalbana". Den lät verkligen som en kontaktannons...

Nu behöver jag din hjälp. Ja, du törs kommentera. Ska jag behålla den befintliga presentationen och ljuga lite?

Häng inte läpp

Jag hade glömt bort det. Jag hade glömt hur galet torra läppar man får på sjukhuset. Luften är torrare än personalen som jobbar i en butik i stan (där de säljer kläder) med ett namn på två bokstäver. När man, som jag, är en överlevare av naturen så har jag alltid ett stycke cerat i fickan.

Jag har tuggat igenom alla läppsmörjor och denna är den bästa.

Livets goda

Vi kör en liten rebus. Vad blir detta?

Joooo, det blir... *trumvirvel*

SÅ sjukt god kombination! Men om man verkligen vill TOKNJUTA så ska man köra på den här kombinationen:

Då snackar vi ultimat toknjutning!

Att använda en saltlakritsrem som sugrör och slurpa i sig Fanta är gott i sig men himmelriket är i remmen när den blivit slemmig inuti av drickan. Fru Jansson kan det här. Ni behöver inte tvivla. Seså, åk ni iväg och införskaffa detta och tacka mig sedan för tipset.

Ska vi förändra världen?

Missbruk

Det finns missbruk av alla de slag och just nu ger smileys-missbruket mig rysningar. Att det skulle ge mig rysningar är ju egentligen inte sanning, det ger mig... huvudbry? Detta otyg används i tid och otid och naturligtvis använder jag mig också av dessa små tecken och figurer, men jag lämnar inte lättvindligt ifrån mig dom.

Låt mig presentera den mest avskyvärda av dem alla:

Om du klämmer in denna smiley i en kommunikation behöver du liksom inte stå för ditt ord. Eller? Man kan skriva något ironiskt och är man rädd att mottagaren inte skulle förstå ironin kan man ju alltid säkerställa med ett ;) på slutet. Så tröttsamt. Bör man inte omformulera sig istället? På en del Facebook-uppdateringar regnar det ;) och jag undrar då alltid vad de är rädda för? Att de tycker att Playa del Sol är tacky ;)? Att alla med Androidtelefoner är snåla som inte köper en i-phone ;)? Att det är gott med surströmming;)? Man får tycka dessa saker utan att trycka dit en smiley.

Om du nu rannsakar dig själv och kommer fram till att du är en missbrukare; skärp dig! Jag är ytterst osäker på om det finns rehab för åkomman men om du bekänner färg i kommentarsfältet så lovar jag dig att jag ska hjälpa och stötta dig. På heders! ;)

Blow my whistle

Jag kör en sex dagars arbetsvecka och är lite tjött i ögat. Herregud, jag är inte van.

Vad jag dock funderat över är denna låt:

Den spelas konstant på radion och jag funderar lite över texten. Är den inte ganska snuskig? Eller är det jag som tolkar in fel saker? Lyssna och ge mig feedback. Är det JAG som har snuskig fantasi?

Färdkost, rövarspråk och tvättmaskinen

Om man nu reser på sin fritid (å jobbets vägnar) kan man ju försöka göra något trevligt av det hela.

Väl kyld champagne gör vilken resa som helst trevlig!

Jag trodde i min enfald att jag skulle bli sjukt utvilad av en hotellnatt, men icke. Undra hur många ostörda nätter som behövs för att repa ett stört sömnmönster? Jag vet att alla småbarnsföräldrar går igenom det här men det är skitjobbigt i alla fall. Jag försöker trösta mig med att vi ändå är ganska skonade... *harkel*

Det är jätteintressant att åka iväg och förkovra sig. Lära sig lite nytt, höra obegripligt rövarspråk varvat med matnyttig information. Hade gärna åkt iväg oftare!

En av fördelarna med att åka iväg (om än bara över dryga dygnet) är att jag uppskattar mitt hem mer! Att fylla en tvättmaskin blir inte lika jobbigt och att hasa ner i soffan i pyjamasen är underbart. Tänk ändå vad ett dygn borta kan göra...

La luna

On the road

Idag tänkte jag att vi skulle avhandla ämnet ironi men vi lägger det på is till i morgon. Om en pyttestund blir jag upphämtad och ska iväg på utbildning. Eller var det ett seminarium? Hur som haver förväntas det att jag ska bli lite klokare och jag ser mest fram emot en hotellövernattning. TÄNK att få sova en hel natt för att sedan sätta sig ner och äta hotellfrukost. En får tacke.

För säkerhets skull packade jag ner en flaska bubbel. Mina kollegor blir strax lite roligare med bubbel i kroppen... Hohoho! Detta ska bli mycket trevligt intressant. Jag älskar att förkovra mig (och bo på hotell). Hejdå!

Att somna gott

Ett subtilt mayday i gårdagens inlägg räckte för att frukostklubben skulle knacka på dörren i kväll.

I pyjamasar och knarkisar avhandlade vi högt och lågt och min själ fann ro. Jag tackar min lyckliga stjärna för dessa intelligenta, brydda, vackra och hårt arbetande kvinnor!

En sån dag

Ibland kan det vara svårt att landa i en ledig dag och se livet. Jag har just en sådan dag idag.

Jag kommer inte riktigt igång, jag hasar omkring i morrisen morgonrocken och väntar på något. Jag vet inte riktigt vad jag väntar på så jag tar en dusch så länge. Jag önskar att jag hade högtalare i badrummet för jag behöver musik. När jag grubblar behöver jag stillsam musik. Eller gör jag? Jag trånar ju lika mycket efter tystnaden. Hur ska jag ha det egentligen?

Jag ger mig själv en timme, efter det ska det vara färdighasat. Jag har inte tid med detta dravvel.

Meow

"-Närå. Våra husdjur sover inte i sängen."

Debriefing

Jag är förbannad. Eller kanske bara arg. Besviken? Sur? Jag vet inte VAD jag är, det enda jag vet är att det kryper inom mig, att jag är obekväm i mitt skinn. Idag ska vi fundera på detta med intuition.

Ska vi bestämma oss för att jag är besviken? Ok, jag är besviken. Besviken på att jag gång på gång går mot min intuition, jag litar helt enkelt inte på mig själv. Vad beror det på? Vad är skillnaden på dålig självkänsla och dåligt självförtroende? Är det där skon klämmer? Är det därför jag inte lyssnar på den där rösten inom mig som SKRIKER att något är galet, att jag bör söka alternativa vägar att gå än de givna och verkligen framhäva min känsla?

Wikipedia (ja, jag vet vad vi tycker om det) skriver så här: 

"Intuition kommer från latinets intueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logisk."

Jaha. 

Egentligen vill jag dra en lång harang med obscena könsord men biter ihop käkarna och väser som en orm istället. Ni kan ju vara pryda och kanske inte tål mitt uttryck för frustration så jag ska skona er. Idag.

Undrar du vad som hänt? Är du lite nyfis? När jag fått distans till det kanske jag berättar. Bara kanske.

Note to self: Sammankalla frukostklubben för debriefing.

Note to self 2: Var inte så förbannat hamig, SKRIK RAKT UT nästa gång!!!

Äckliga löss

Varje år går det några larm om löss i förskolor och skolor, och varje gång får jag klåda i hårbotten. En regel utan undantag. Detta larm tog mig hårdare än andra och jag vet inte varför. Jag har både låtit maken och grannen kolla mig. Jag kollar sonen noga varje kväll och en snabbis i nacken på morgnarna. Om jag inte jobbar vill säga, då tar maken över.

Jag önskar att alla föräldrar kollade barnen varje dag så att dessa lössattacker skulle bli kortlivade. Jag hörde om en ensamstående förälder med ett rikligt antal barn som inte hade råd att avlusa barnen så lössen gick runt, runt, runt. Mitt hjärta blöder. Går inte skolan in och hjälper med medel då? Jag kan köpa ut det om det är så.

Jag och grannen konstaterade att neighborhood watch har en annan innebörd i våra hoods än i övriga världen. Våga vägra löss.

 Note to self: Tagga ner. Löss dödar inte. Dom är äckliga men dödar inte.

One sheep

Hah! Var eviga natt! Har jag ADHD?

Den svenska filmen utanför lådan

Oftast när jag hyr film så hyr jag något jag tror att maken vill se. Jag gör det för att jag sällan orkar se en hel film (jag blir för rastlös) och då är det ju bättre att det är något som faller HONOM i smaken. Ikväll var det inte bara vi som ansåg att det var en rutten TV-tablå för det var sjukt utplockat på DVD-hyllorna.

Eftersom jag inte hittade några thrillers eller någon action-rulle började jag botanisera bland de svenska filmerna. Gillar icke svenska filmer och har ingen vettig förklaring till det. Hur som haver kom jag hem med denna:

Och jag blev glatt överraskad. Härmed hurrar jag mig själv som tänkte utanför lådan. Jag gjorde något oväntat och blev belönad för det. Undra om jag framgångsrikt kan köra det konceptet på jobbet. Att som landstingsanställd tänka utanför lådan. Spännande! Jag lovar att avlägga en rapport!

Ring så spelar vi

Man brukar säga att man kan se en kvinnas ålder när man ser deras sminkning, att man fastnar i storhetstiden. Jag insåg idag att man även kan se det på händerna. Ponera en kvinna med ringar på alla fingrar. Pekfingrar och tummar inkluderade. Oavsett tillfälle. I guld. En Bismarckring är obligatorisk. Lite fjesiga och inhandlade i Turkiet eller fått i studentpresent. De byts aldrig ut och ringarna har bestämda fingrar.

Kan du se henne framför dig? Eller, DU är kanske just HON.

Nu vet inte jag om det är bitterheten som talar bara för att jag ännu inte kan ha både förlovningsringen och vigselringen samtidigt. Måste tappa några fler graviditetskilon först.

Ska man gå riktigt bananas ska man även ha öronen proppade med guldringar. Ae, nu ska jag sluta tråkas men om du möter någon som jag beskrivit ovan ska du kolla in åldern och du får ett härligt litet fniss. Mellan oss sådär. Lite internt.

Bilkörarmusik

Musik och bilkörning hör ihop. Bokband och bilkörning hör också ihop men då måste man köra längre sträckor. Nu när jag har börjat jobba igen och rattar till och från sjukhuset försöker jag komma på den ultimata bilmusiken. Idag testade jag denna:

Mja. Så där. OK att sjunga med i men jag fick överraskande tung högerfot. Jag testade även denna:

 

Jag blev rastlös och började trumma på ratten. Testade sedan denna:

 

Men den orkade jag inte lyssna på. Jag började tänka på att jag snarast bör ta tummen ur röven och pallra mig till gymmet. Tröttsamt med dåligt samvete. När jag svängde in på parkeringen sjöng jag till denna:

 

Vid det här laget insåg jag att jag inte kommer att komma till klarhet om vilken musik som är den bästa för bilkörning. Inte idag i alla fall. When i doubt, välj Winnerbäck. Men det vore ju trevligt med ombyte. Jag återkommer i ämnet.

Myteriet

"-Mamma, jag sa till pappa att jag inte får köpa dom här flingorna för dig, att det är godis. Han sa att han bestämde."

Jag börjar skönja ett myteri. Vem är det som bestämmer? Egentligen? Jag ska under helgen fundera ut ett skonsamt sätt där jag befäster vem det är som är befälhavare på denna skuta. Förslag? Eller ska jag bara lägga fram fakta?

Jag smakade "flingorna" med mjölk och det var precis som att doppa nutellakakor i mjöl. Hur kul är det att återgå till de vanliga och tråkiga flingorna efter en sådan sockerchock?

Det vita blurret

Jag ska snart sluta älta tapeter, fönster, spackel m.m. Innan jag slutar med det måste vi bara ägna den vita färgen en tanke. Vet ni hur besvärlig vit färg är? Om ni visste det skulle ni vara sömnlösa...

Ok, detta är vitt;
Fönster- golv- och taklister.
Tak.
Väggar.
Kabellister.
Snickerier (dörrposter).
Gardinstänger.
Lock för eldosor.
Uttag.
Strömbrytare.

Nu har inte jag räknat upp vita inventarier, typ möbler, utan bara "fasta" saker. Förstå mig rätt, vi har ett ganska färgglatt hem (nåja), jag är ingen Shabby Chic-tjej men detta VITA håller på att ta livet av mig när jag väl fick upp ögonen för det!

Allt bryter olika! Vår vän tapetmannen påpekade en detalj för oss som vi skulle tänka på och min hjärna gick bananas. Ska dörrposterna brytas lika med väggen? Eller med listerna som har en annan brytning? Eller med taket som är vitvitt? Och gissa om jag fick en brain freeze igår på IKEA när jag insåg att de vita gardinstängerna skulle bidra med ytterligare en nyans. Jag tyar icke...

Nå väl. Nu är hösten här och det är högsäsong för ljus. I skenet från fladdrande ljus hoppas jag att jag sakta men säkert förtränger glömmer bort det vita blurret. Vi säger så.

Bröllopsvalsen

I kvällens Doobidoo sjöng de vår bröllopsvals...

Eller vals och vals... dans. Jag blev strax lite kärlekskrank. Det är fantastiskt att få ha så fina minnen.

Istället för tabletter

HAHAHAAAHAHAHAAAA! Bättre än så kan jag inte beskriva känslan av att tvätta nya fönster. Det är superroligt! Lite Gröna Lunds-roligt! Egentligen borde sjukvårdsupplysningen tipsa superdeppiga människor att söka upp nya fönster och putsa dom. Depp skulle omvandlas till topp. Efter några rutor!

Efter att vi bestämt att vi skulle byta fönster slutade jag putsa dom. Det var inte värt min ilska. De var repiga och flagnade, gick ICKE att få rena. Tänk att det gör så mycket. Det kostar tarmslem och lika mycket som två långresor med familjen men det är det banne mig värt! De gamla fönstren började till och med besöka mig i mina drömmar, och det var inga trevliga sådana.

När jag klappat igen locket på datorn ska jag börja stryka gardiner. Lovely! Hej då akvariet!

Note to self: Bra att putsa fönster i dagsljus. Maken hade rätt. Denna gång.

Ordentlighetsministern

Ibland är det en börda att vara gift med en ordentlig man. Jag gillar ordning och reda men herregud! Senaste påståendet från ordentlighetsministern var att inte (INTE!) putsa fönstren när det är mörkt. Att jag skulle ångra mig när solen går upp. Jag önskar inget annat än att få upp gardiner (för att slippa bo i ett akvarium) och ett stycke fönsterputs står emellan.

"-Doit! Doit! Doit! " kanske du tänker men jag orkar inte med ett "-Vad var det jag sa." Jag fogar mig som den kuvade kvinna jag är. Men om jag vänta till i morgon så gör HAN det. Hohoho! Jag ÄR ett geni.

De hålögdas näste

I eftermiddags drog vi en snabbis till IKEA. 13 mil enkel väg. Medan sexåringen lekte en timme i Småland gjorde vi ett effektivt ryck. Det gavs inte tid för eftertanke, listan betades av. Vi snackar tråkiga saker typ gardinstänger och fästen m.m. Vi var väldans fokuserade men hann ändå reflektera över våra medshoppare. Alla såg lite hålögda ut. Nästan apatiska.

Var det bara en tillfällighet eller lockar det enorma utbudet fram det apatiska? Finns det för mycket att välja på eller var det torsdagströttheten som slog till? Kollektivt?

Vår effektivitet innebar att vi rationaliserade bort saker när vi var tvungna att välja. Vi hade inte tid med val så då struntade vi i det istället. Vi kom dock hem med det viktigaste. Jag är en mästare på attackshopping!

Eller var det så att jag medvetet valde att inte välja för att få en anledning att åka dit snart igen? Utan man och barn? Jag är ett geni.

Det eländiga mörkret

Hej! Jag heter Elisabeth och är sjukt mörkrädd (och nu säger ni i kör Heeeej Eliiiisabeeeeth!). Den här tiden på året är vidrig. Mörkt. Mörkt. Mörkt. Allra vidrigast är det när det regnat och det lilla ljuset som lyktstolpar ger äts upp.

Vid kvart över elva i kväll gick jag över jobbparkeringen till bilen. Med hjärtat i halsgropen. Jag försökte uppskatta den stjärnklara himlen men det gick inte så bra. Jag är inte rädd för sjuka människor eller arga björnar eller dylikt. Fru Jansson är rädd för monster. Och aliens. Nä, inte aliens, skojar bara, jag är rädd för... För... För... JAGVETFÖRHELVETEINTE! Vet bara att jag blir alldeles torr i munnen och att mitt hjärta bankar.

Om maken är bortrest sover jag med ljusen tända. Jag försöker dock morska upp mig inför sonen, vill inte skrämma honom.

Det är ytterst tröttsamt att en mörkrädd vuxen. Det finns "bättre" saker att vara rädd för. Rädsla är pissigt.

Umgänge

Jag har inte sett ett endaste avsnitt av Mauro och Pluras kök, och när jag såg denna video blev jag sugen på att snoka reda på några avsnitt.

Tänkte du på det Plura sa i slutet av videon? Jag tar med mig det och ska jobba på att bli lite mer social, bjuda hem oftare. Det är så lätt att hasa ner i mysbyxorna trots att jag vet att en kväll med vänner skulle ge mig mer.

Note to self: Prioritera socialisering så fort hemmet börjar bli representabelt!

Skämshatten

Att chefen ringer kl 07.50 och frågar om man sover gott är ingen bra start på dagen. Jag var HELT övertygad om att jag började 13.30 och hade kollat schemat 100 gånger för att vara säker. När jag tittade igen (för 101:a gången) stod det klart och tydligt: A. Det betyder förmiddag. 07.00 skall jag då infinna mig på jobbet. Denna morgon tog jag personbästa på att göra mig i ordning! SWOSCH! Deon hade inte hunnit torka när jag gled in i arbetspyjamasen.

Då jag är en vän av ordning är ju detta en skandal! Har jag någon hjärnskada som gör att jag inte kan ta till mig information? Jag bar skämshatten hela dagen, jobbet kom inte riktigt igång, jag irrade i flera timmar. Ytterst besvärligt. Jag vill bara tillägga att jag passar mycket bättre i partyhatten...

I morgon börjar jag kl 13.30. Jag har kollat det flera gånger och även fått det verifierat av mina kollegor och av maken. Fi fan. Våga vägra skämshatt.

Snacks

Tycker du om chips? Potatischips? Kan du äta dom rakt upp och ner? Bara sådär? Jag tycker inte att chirre är så gott men OM jag äter det MÅSTE jag ha dipp till. Då kan det vara ganska ok.

Ostkrokar är godare än chips OM de stått framme och blivit sega. Jordnötter fastnar bara i tänderna. Chilinötter är för starka. Ja just, cheddarpopcorn är ju ganska goda.

Vadan denna diskussion? Ingen aning. Jag är inte alltid så genomtänkt. Det enda jag med säkerhet vet är att om jag äter det ovan nämnda använder jag bestick alternativt tandpetare. Avskyr kladd.

Doftens historia

När det begav sig hade jag allvarlig dille på doftkrus. Gärna ett krus i varje hörn! Dessa små krus fyllde man med en olja och det gick åt några flaskor i veckan (med lätthet).

Nu är ju inte jag någon jordgubbstjej så jag undrar varför jag fann denna i ett skåp. Hur som, efter krusens tid snöade jag in på doftpåsar. Ni vet, sådana papperspåsar med doftgrejs i. Ni kan ju gissa hur många som gick åt. Dom tappade doften skitsnabbt så omsättningen var brutal. Vad är det som gäller nu då? Jooo...

Doftljus! Det finns bra och dåliga ljus men Yankee Candle är dom bästa! Jag gillar de fruktiga och gärna med mandarin. Mums! Egentligen känns det inte riktigt bra att tända det innan vi fått ordning på hemmet men det stod mellan lite doftterapi och ett nervöst sammanbrott. Jag har små små saker som morötter, saker som jag ska fiffa när vi är klara med renoveringen och doftljuset var ett av dom men... Äh.

Jack-fan

För snart tre år sedan köpte jag en ny skaljacka. Min kära The North Face-jacka hade gjort sitt och separationsångesten var total. Tyvärr hade min modell utgått och jag var helt lost in the blåst. Vad ska man då ha? Hundägare och småbarnsföräldrar som är ute i ur och skur behöver verkligen ha en bra allvädersjacka. Men visst, även andra för den delen. Allvädersjackor åt folket!

Efter många om och men blev det en Patagonia...

Flera tusen kronor fattigare försökte jag och jackan komma överens. Lite för varm för att vara en skaljacka men annars verkade den bra. Efter ett år gick dragkedjan sönder, den delade sig nertill. Och jag svor långa haranger. Långa och färggranna haranger. Skitjacka. I ett år hade jag den öppen. I och med att allt är tejpat och dant kan man ju inte bara byta blixtlås på en kafferast.

Var in i butiken där jag köpte den i ett annat ärende och frågade då om de kunde hjälpa mig med eländet och får veta att det är TRE ÅRS GARANTI! Men va fan? Här har jag svurit över den och gått med den öppen. I ett år.

Nu när jag lämnade in den undrade de om jag ville ha en ersättningsjacka om det inte gick att fixa. Ehhh...? Mja. Njä. Mjo. Jaha? Vet alla i hela världen om detta? Är det bara jag som inte fattat detta med garanti och annat?

När man lär sig av en sexåring

Jag är ganska lat bekväm av mig och förändringar kräver engagemang. Förändring kan betyda förbättring men det kräver lika fullt engagemang.

Vi har blivit med en ny TV. Gud så jobbigt! Med den gamla kunde jag fjärren utantill, det vara bara att smeka kontrollen så hittade jag rätt knappar. Denna måste jag kolla på för att hitta rätt. Ja ja, jag vet att jag lär mig men det är inte bara fjärren som är ny, det är ju en dator! TV:n är en dator. Typ. Menyer här, play där, 3D här och pillidutt där. JAG ORKAR INTE! Jag bad sexåringen om hjälp... han fattade på en gång.

Det är besvärligt att lära sig den men det är ännu mer besvärligt att inte kunna den. Så fort maken släpper musen (tänk inte snusk, tänk datamus), tangentbordet och fjärrkontrollen ska jag ge den ett försök. Ett. 

Men det var det värt!

Så här i efterhand kan man ifrågasätta hur bra det var att trycka ett paket Serranoskinka. Själv.

Raaap. Vattnet i kran lär inte räcka till att släcka törsten. Och hur ska jag göra i natt? Koppla ett dropp?

Pyjamas och det sociala spelet

Well. Hur ska vi sammanfatta första jobbveckan? Ska vi spalta upp det så vi får lite ordning och reda på tankarna? I och för sig är det ju jag som bestämmer här så varför frågar jag dig...?

Avdelningsarbete, hur var det nu man gjorde? Har inte varit på avdelningen på två och ett halvt år. Senaste adressen var mottagningen. Teamwork kontra självständigt arbete. Sanning med modifikation men inte så långt från sanningen. När jag lämnade jobbet för dagen på mottagningen hände inget under natten och dagen efter tog jag vid där jag slutade. På avdelningen lämnar man över till nästa shift. Det är en akutmedicinsk avdelning och mycket kan hända under ett shift.

System och rutiner, nya som ska läras och gamla som ska kommas ihåg. Mycket förvirrande. Har jag kunnat detta? Nä just. Det var nytt. Eller?

Patienterna, jag har saknat dom ända in i hjärteroten!

Kollegorna, I just love them! Från att ha hängt hemma med en bebis i en evighet är det underbart att landa i deras famn.

Lansdtingspyjamasen, är faktiskt ganska skön. Inte den blå tröjan, den sitter så illa på mig och jag blir varm i den men den vita är helt ok. Pyjamasen förpliktigar. Allra helst när man har en klämma med namn och profession fastnypt i kragen samt ett leg som dinglar i bröstfickan. Men jag gillar att jag alltid har en penna på mig. Hemma får jag alltid söka MINST en kvart så fort jag behöver skriva något.

Sociala spelet, oh my gawd. Det hade jag helt glömt bort. Första dagen jag jobbade var jag alldeles slut efter bara ett par timmar och då hade jag inte ens börjat jobba på riktigt. Alla är kanske inte så brydd men jag är tydligen det. Brydd är kanske inte rätta ordet men jag känner av det. Alla gånger. Vid några situationer blev jag vägd och måttad av någon som inte kände mig och jag blev förvånad. Jag är rätt så prestigelös. Har man varit i hemmets lugna vrå en längre tid är det både spännande och utmattande att fösas ihop med en bunt kvinnor. Tyvärr jobbar ingen man på avdelningen.

Transport, har inte hittat rytmen och stressar fortfarande till jobbet. Och detta med att finna parkering går vi inte ens in på.

Fika, herregud vad det fikas. Inte att det sitts ner och fikas i tid och otid, utan mer att snaskfika alltid finns tillgängligt. Har bestämt att jag icke fikar på jobbet. Det enda som får vidröra mina läppar är kaffe och lunch/middag. Skulle inte komma i kläderna annars.

Schema, vi talar inte om eländet.

Sådärja. Nu har jag ventilerat lite av min första vecka. Jag ser fram emot nästa och jag längtar extremjävlamycket efter att bli riktigt varm i kläderna.

Gör om, gör rätt

Maken skallade terassmarkisen och ett sår på huvudet uppstod. Efter en stund fann jag dessa fläckar på vårt nymålade innertak.

VARFÖR trycker man en blodig skalle mot ett nymålat tak? Tydligen gör man det när man mäter och spikar upp taklister. JAG hade dock valt ett annat tillvägagångssätt. Mon dieu.

God sömn och dagens ros

Hantverkare ger mig rysningar. Det är snordyrt och rädslan för att bli blåst ligger hela tiden och maler någonstans i bakhuvudet. Vem har inte sett byggfällan och förfasat sig över hur de kan förstöra livet och ekonomin för aningslösa medmänniskor? Jag har vänner som blivit blåsta på dåligt jobb och pengar. De ohederliga hantverkarna finns där ute. Men vilka är de då?

Man behöver inte bli blåst för att känna obehag. Vi fick stock i en toalett och ringde stans största rörfirma som kom och fixade det. Det tog två och en halv minut. Han stannade kanske sammanlagt fem minuter och det kostade 1200 kr. Tolvhundra kronor. För ett stock i toan. Som tog drygt två minuter att fixa. Jag kände mig lurad, borde ha kollat upp det bättre. Eller blev vi lite blåsta i alla fall? Vad är ett stock i toan värt?

Vart är då detta inlägg på väg? Jooo... Det är på väg mot snickarna vi anlitade för att byta våra fönster. Vi har varit supertrygga hela vägen och är supernöjda med resultatet! Jag kan till och med berätta att de reglerade ner priset för att arbetet var lättare (gick fortare?) än beräknat! Kan en sådan sak ens hända?! De är härmed hovleverantörer på snickerier i detta hushåll. Kommer inte att släppa in några andra snickers över tröskeln.

Med andra ord; är du är lika skraj som jag när det kommer till hantverkare kan du lätt som en plätt kontakta LBM- Larssons bygg- och mätservice AB. Du kommer att sova gott och du kommer att bli nöjd. Tack för ordet.

Släktskap

Lyssna på den här låten. Det är ett långt intro så du kan gott dra fram den en minut.

Är dom inte släkt med varandra? Låtarna alltså.

Kusiner kanske? När jag hör "Some nights" tänker jag på filmen "Working girl". Kom nu inte dragandes med att intresseklubben antecknar, det är ju viktig vardagsinformation jag förmedlar.

Vad säger man?

-Mamma. Det här är du när du är arg.

Den första födelsedagen

Idag firar vi den lilla kråkungens första födelsedag!

Helt galet! Har det redan gått ett helt år sedan hennes födelse?! Idag har jag funderat mycket på den dagen. Efter ett dygns pinvärkar tog jag den sista sträckan på bara sex minuter innan hon var i min famn. En nära och väldigt älskad vän var med på förlossningen, och det gott folk, kan jag starkt rekommendera. Jag och maken hade naturligtvis styrt upp verksamheten utan henne, men hon bidrog med ytterligare en dimension.

Tankarna på förlossningen (trots smärtan och kladdet) värmer mitt hjärta och vännen kommer för evigt att finnas just där. I mitt hjärta. Vi skrattade (högt och hjärtligt/panikslaget) varvat med att jag grät av smärta och vanmakt. Alla känslor på en och samma gång... För ett år sedan. Idag. Vid 19-snåret.

Har du en rosa själ?

Sexåringen älskar rosa och lila. Han är hårt drabbad av det vackra i världen och det vackraste han vet är rosa, lila, bling och ännu mera bling. Han älskar att stå och pilla på mina smycken och blev överlycklig när han fick ett strasshalsband till julklapp. Han älskar ju också radiostyrda bilar, beyblade, bakugan, skateboarden och andra så kallade killsaker.

Vad jag dock reagerar över är omvärldens bemötande. Han har en rosa lurvjacka och så fort han tar på sig den titulerar de flesta honom (som inte känner honom så klart) för HON. När vi handlar på affären, träffar gamla bekanta som inte hunnit med på barnaskaffandet osv. “-Vad heter HON?” “-Vad söt HON är!” “-Hur gammal är HON?”. Har vi inte kommit längre än så? Är det bara är tjejer som kan bära rosa? Som kan älska rosa? Han är korthårig (typisk killfrisyr?) och har för övrigt ganska grabbiga kläder på sig men det är den där rosa jackan som förvillar.

Idag var vi på stan och handlade skor. Expediten undrade om vi ville ha hjälp och jag sa att vi var ute efter ett par skor och nickade mot sonen. Hon visade oss till tjejhyllorna och jag sa att små klackisar passar dåligt till en kille som nöter skor på löpande band. Det skulle vara gympadojjor lämpade för skateboard och våldsamma cykelaktiviteter (läs; dra fötterna i backen vid hög fart). Hon kollade några extra gånger på honom innan hon visade oss rätt. Lurad av en (för dagen lila) jacka?

Jag hoppas verkligen att han får ha kvar sin rosa själ tills han själv väljer att släppa den. Han kanske släpper den i morgon, kanske aldrig. Jag hoppas att han alltid kan bära sina blingiga halsband och inte bry sig i dom som berättar att pojkar inte kan bära sådana (dom finns det tyvärr gott om). Amen.

Vem ringer du till?

Har du någon du kan ringa till mitt i natten om det krisar? Grattis i så fall! Jag känner mig lyckligt lottad som har det. De vännerna växer minsann inte på träd! I ungdomens glada dagar hade bästisarna en central plats i livet och med dom delade man allt. Ju äldre man blir, blir det även glesare med de riktiga vännerna, de som känner en inside out.
 
Det sociala nätverket kan vara stort som världshaven men de riktigt nära relationerna kan man räkna på fingrarna. Vardagen med familj och jobb tar tid, man kan inte hänga med polarna på samma sätt som förr och det tar tid att lära känna nya människor. På djupet.
 
Många tror att de känner mig (riktigt bra dessutom) fast de egentligen bara står i farstun. Jag har en väldigt stor farstu, bjuder på mycket, och är ganska nöjd med att folk har det trevligt där. Dörren ända in är det få som har nyckeln till. Så är det ju med de flesta, man umgås i varandras fint inredda farstukvistar.
 
Jag upplever att många är ointresserade av den där nyckeln. Antingen förstår de inte att de bara står i farstun eller så är det så befriande kravlöst med farstuhänget. Varför lära känna någon på djupet när man kan tala om världsliga saker som inredning, barn, jobb eller senaste semestern? Enkelt kan ju också vara trevligt.
 
 Nu till någonting mer intressant...


 
Har du någon sådan vän då? Det har jag! Jag tror knappast att jag någonsin kommer att behöva den hjälpen men det är betryggande att veta. Hohoho!

Hur luktar ditt köksbord?

I afton tänkte jag att vi skulle ägna den sura disktrasan en tyst minut. Inte för att den är död, utan för att den i allra högsta grad lever. Inte hos mig vill jag tillägga. Känner man inte själv om disktrasan stinker surt äckelpäckel? Om man är osäker kan man använda sig av grannarna som referens. Gå över, be dem lukta. Kanske anordna en liten disktrasejunta där man får utvärdera och beräkna varandras trasors livslängd? 

Nä, jag ska sluta gorma. Gå NU och lukta på den. Luktar den illa; SLÄNG! Skit i att tvätta den. Ta en ny. DÖD åt surtrasan!

Mina fruar

Jag är ingen finsmakare när det gäller underhållning, jag ÄLSKAR mina hemmafruar! Det sprollar ingen roll om de är svenska eller amerikanska, om de bor i Hollywood, New York eller Atlanta. Jag får liksom inte nog!

Ju mer intriger de bjuder på, ju högre och dyrare klackar de trippar på, ju mer juveler de har, ju flådigare hus de bor i, älskar jag dem bara MER! Jag vet. Jag är tacky. Solly.

Då jag tillbringade kvällen på jobbet missade jag dagens fruar. Sorg. Riktig och äkta sorg. Repris? Finns sådant längre eller ska man söka på Play? Jag fattar inte. Jag är tydligen både tacky OCH trög.

Att välja med omsorg

När man ska hänga ett nytt schema på kylskåpet måste man välja magnet med omsorg.

Och valet föll på denna. Tyckte att den passade ganska bra.

Jag vet vad jag ska göra framöver. Den som jobbar syndar inte. Eller var det den som sover som inte syndar? Jaja. I'm back in business.

Och förresten. Jag fablade om att jag är en bra kompis som lägger upp inlägg i förväg. Skojar bara. Har ingen framförhållning just nu.

Vän av ordning

Om du är en vän av ordning och stressar upp dig över att det trillar in inlägg när jag rimligtvis borde vara på jobbet så kan du tagga ner. Nä, jag bloggar inte på arbetstid. Det är så finurligt att jag kan skriva inlägg och schemalägga dom. Morgonens inlägg skrev jag igår kväll och samma gäller detta inlägg. Allt för att sprida ut dom till din stora förtjusning. Men visst håller du tummarna att min första arbetsdag går bra?

Naturligtvis skriver jag direkt om jag finner tiden men nu när jobbet kommer att suga musten ur mig säkerställer jag inläggen för några dagar i förväg. Jag är en riktig kompis!

Jobbet kallar

Jag har nu rapporterat över till maken och vi gjorde även en high five. Min barnledighet är slut och hans tar vid. Idag börjar jag jobba.

Efter att ha varit hemma i ett och ett halvt år återgår jag till jobbet med skräckblandad förtjusning. Jag är egentligen ganska peppad och längtar efter mina kollegor och mitt arbete, men å andra sidan är det inte fy skam att få vara hemma med sin bebis. Ett och ett halvt år hemma är ju en ganska lång tid. Jag var sjukskriven större delen av graviditeten (och det är ett kapitel för sig) och sedan ett år med dottern (hon fyller år i veckan). Jag är mer än redo för jobbet och maken har längtat efter denna tid. Win/win med andra ord.

Jag är lite rädd för att jag ska ha glömt allt. Passwords, rutiner, läkemedel, ja rubbet. Det dröjer säkert inte länge innan det inte ens känns som att jag ska ha varit borta en dag men nu känns det läbbigt. Tur att jag har önskekollegor.

Nu ska jag glida in i landstingspyjamasen. Önskar dock att jag hade en tisha där det stod "Ny på jobbet". Naturligtvis ska fortsätter jag mitt bloggliv så du behöver inte googla terapeuter eller ta livet av dig. Smell you later!

Dessa författare

Har du en hemlig dröm att någon gång sätta dig ner på kammaren och plita ihop en bok? Att bli författare? I så fall delar jag inte din dröm. Är det inte dösvårt att skriva en bok? Camilla Läckberg blir ofta bespottad för sina simpla deckare och sitt simpla språk men herregud! Kvinnan säljer ju för miljoners miljoner! Något rätt måste hon ju göra.

Visst, du kan gå en författarkurs. Men sedan då? Det räcker inte med en början, en mitten och ett slut. Det är en konst att skriva sida upp och sida ner utan att använda samma ord och uttryck hela tiden.

Aae, jag var bara tvungen att ventilera mina författarfunderingar. Inte funderingar på att jag själv vill skriva för jag har inget att skriva om. Jag ville bara fundera över det faktum att det måste vara svårt att skriva en bok. Vi säger så. Att det är svårt. Heja alla författare. Hejdå.

En hemskt dyr soffa

Jag vet att er längtan efter mig har varit outhärdlig och jag kan meddela att jag åter är på banan (inte frukten). Första etappen på huspiffet är avklarat och vi kan andas ut till måndag då etapp två drar igång. Då kommer fönstren.

Tänk att allt detta började med att vi behövde en ny soffa. ALLA vet att man då även behöver en ny matta. Och ett nytt soffbord. Och nya tapeter. Och gardiner. Och nytt kakel och belysning i köket. Och varför inte då passa på att byta samtliga fönster och altandörrar? Det blev en dyr soffa...

Om det hade stannat där hade det ju varit ganska överkomligt men nu ser ju faktiskt hallen ganska risig ut när man jämför med köket och vardagsrummet. Och vi ska inte tala om tvättstugan.

Hur som, jag provade ta några bilder med mobilen för att visa dig men färgställningen var katastrofal. Inget liknade verkligheten så det är bara för dig att pallra dig hit och beskåda det fina. Om du inte vågar outa att du läser min blogg kan jag meddela att vårt hus för närvarande är som ett akvarium utan vare sig gardiner, lampor eller blommor. Man ser rakt in. Varför inte ragga förbi och glutta. Om du tutar tre snabba så kan jag vinka!