Debriefing

Jag är förbannad. Eller kanske bara arg. Besviken? Sur? Jag vet inte VAD jag är, det enda jag vet är att det kryper inom mig, att jag är obekväm i mitt skinn. Idag ska vi fundera på detta med intuition.

Ska vi bestämma oss för att jag är besviken? Ok, jag är besviken. Besviken på att jag gång på gång går mot min intuition, jag litar helt enkelt inte på mig själv. Vad beror det på? Vad är skillnaden på dålig självkänsla och dåligt självförtroende? Är det där skon klämmer? Är det därför jag inte lyssnar på den där rösten inom mig som SKRIKER att något är galet, att jag bör söka alternativa vägar att gå än de givna och verkligen framhäva min känsla?

Wikipedia (ja, jag vet vad vi tycker om det) skriver så här: 

"Intuition kommer från latinets intueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logisk."

Jaha. 

Egentligen vill jag dra en lång harang med obscena könsord men biter ihop käkarna och väser som en orm istället. Ni kan ju vara pryda och kanske inte tål mitt uttryck för frustration så jag ska skona er. Idag.

Undrar du vad som hänt? Är du lite nyfis? När jag fått distans till det kanske jag berättar. Bara kanske.

Note to self: Sammankalla frukostklubben för debriefing.

Note to self 2: Var inte så förbannat hamig, SKRIK RAKT UT nästa gång!!!