torsdag 13 september 2012

Det eländiga mörkret

Hej! Jag heter Elisabeth och är sjukt mörkrädd (och nu säger ni i kör Heeeej Eliiiisabeeeeth!). Den här tiden på året är vidrig. Mörkt. Mörkt. Mörkt. Allra vidrigast är det när det regnat och det lilla ljuset som lyktstolpar ger äts upp.

Vid kvart över elva i kväll gick jag över jobbparkeringen till bilen. Med hjärtat i halsgropen. Jag försökte uppskatta den stjärnklara himlen men det gick inte så bra. Jag är inte rädd för sjuka människor eller arga björnar eller dylikt. Fru Jansson är rädd för monster. Och aliens. Nä, inte aliens, skojar bara, jag är rädd för... För... För... JAGVETFÖRHELVETEINTE! Vet bara att jag blir alldeles torr i munnen och att mitt hjärta bankar.

Om maken är bortrest sover jag med ljusen tända. Jag försöker dock morska upp mig inför sonen, vill inte skrämma honom.

Det är ytterst tröttsamt att en mörkrädd vuxen. Det finns "bättre" saker att vara rädd för. Rädsla är pissigt.

2 kommentarer:

  1. Värt att vänta på! Och kolla vad SEEEENT jag är uppe. Rekord. Typ.

    SvaraRadera