Jag har nu rapporterat över till maken och vi gjorde även en high five. Min barnledighet är slut och hans tar vid. Idag börjar jag jobba.
Efter att ha varit hemma i ett och ett halvt år återgår jag till jobbet med skräckblandad förtjusning. Jag är egentligen ganska peppad och längtar efter mina kollegor och mitt arbete, men å andra sidan är det inte fy skam att få vara hemma med sin bebis. Ett och ett halvt år hemma är ju en ganska lång tid. Jag var sjukskriven större delen av graviditeten (och det är ett kapitel för sig) och sedan ett år med dottern (hon fyller år i veckan). Jag är mer än redo för jobbet och maken har längtat efter denna tid. Win/win med andra ord.
Jag är lite rädd för att jag ska ha glömt allt. Passwords, rutiner, läkemedel, ja rubbet. Det dröjer säkert inte länge innan det inte ens känns som att jag ska ha varit borta en dag men nu känns det läbbigt. Tur att jag har önskekollegor.
Nu ska jag glida in i landstingspyjamasen. Önskar dock att jag hade en tisha där det stod "Ny på jobbet". Naturligtvis ska fortsätter jag mitt bloggliv så du behöver inte googla terapeuter eller ta livet av dig. Smell you later!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar