lördag 8 september 2012

Pyjamas och det sociala spelet

Well. Hur ska vi sammanfatta första jobbveckan? Ska vi spalta upp det så vi får lite ordning och reda på tankarna? I och för sig är det ju jag som bestämmer här så varför frågar jag dig...?

Avdelningsarbete, hur var det nu man gjorde? Har inte varit på avdelningen på två och ett halvt år. Senaste adressen var mottagningen. Teamwork kontra självständigt arbete. Sanning med modifikation men inte så långt från sanningen. När jag lämnade jobbet för dagen på mottagningen hände inget under natten och dagen efter tog jag vid där jag slutade. På avdelningen lämnar man över till nästa shift. Det är en akutmedicinsk avdelning och mycket kan hända under ett shift.

System och rutiner, nya som ska läras och gamla som ska kommas ihåg. Mycket förvirrande. Har jag kunnat detta? Nä just. Det var nytt. Eller?

Patienterna, jag har saknat dom ända in i hjärteroten!

Kollegorna, I just love them! Från att ha hängt hemma med en bebis i en evighet är det underbart att landa i deras famn.

Lansdtingspyjamasen, är faktiskt ganska skön. Inte den blå tröjan, den sitter så illa på mig och jag blir varm i den men den vita är helt ok. Pyjamasen förpliktigar. Allra helst när man har en klämma med namn och profession fastnypt i kragen samt ett leg som dinglar i bröstfickan. Men jag gillar att jag alltid har en penna på mig. Hemma får jag alltid söka MINST en kvart så fort jag behöver skriva något.

Sociala spelet, oh my gawd. Det hade jag helt glömt bort. Första dagen jag jobbade var jag alldeles slut efter bara ett par timmar och då hade jag inte ens börjat jobba på riktigt. Alla är kanske inte så brydd men jag är tydligen det. Brydd är kanske inte rätta ordet men jag känner av det. Alla gånger. Vid några situationer blev jag vägd och måttad av någon som inte kände mig och jag blev förvånad. Jag är rätt så prestigelös. Har man varit i hemmets lugna vrå en längre tid är det både spännande och utmattande att fösas ihop med en bunt kvinnor. Tyvärr jobbar ingen man på avdelningen.

Transport, har inte hittat rytmen och stressar fortfarande till jobbet. Och detta med att finna parkering går vi inte ens in på.

Fika, herregud vad det fikas. Inte att det sitts ner och fikas i tid och otid, utan mer att snaskfika alltid finns tillgängligt. Har bestämt att jag icke fikar på jobbet. Det enda som får vidröra mina läppar är kaffe och lunch/middag. Skulle inte komma i kläderna annars.

Schema, vi talar inte om eländet.

Sådärja. Nu har jag ventilerat lite av min första vecka. Jag ser fram emot nästa och jag längtar extremjävlamycket efter att bli riktigt varm i kläderna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar