Bus eller godis?

Idag har jag och sonen härjat i grannskapet!

Om du undrar över toapappersrullen jag håller i handen kan jag informera om att vi hade ett superbus för alla godislösa snålskallar till grannar. Vi knöt helt enkelt ett stycke toapapper runt dörrhandtaget. Barnvänligt och bra.

Jag hade gärna gjort en vuxenvariant; bubbel eller bus. Eller varför inte; bubbel OCH bus. Jag är ett geni.

Pyssel

Gröpa. Gröpa. Gröpa. Såga. Såga. Såga.

Trick or treat?

Ett ödmjukt inlägg

Hur var det nu, säger en bild mer än tusen ord?

Jag åkte dit så det sjöng om det. Det var löjligt naivt av mig att tro att jag står över triviala saker som magsjuka. Jag har ont i hela kroppen och känner mig eländigt ynklig. Over and out.

Prioriteringar

Vi lämnade den stackars kräkiga skuggan av en människa hemma och gick ut för att andas härlig och kall luft. Krispigt värre. Andas in andas ut. Jag måste bli bättre på att sätta familjen i första rummet och inte jobbet. Det är ju familjen jag lever för. Det är ju här mitt hjärta är.

Förvirrad egoist

Jag är förvirrad. Jag hoppas att det lägger sig snart så jag kan ta tag i dagen. Jag ska inte jobba idag trots att jag själv är frisk. Och barnen är friska. Vad som gör att jag är hemma är ett stycke sjuk make. Knasigt upphöjt till...massor? Han är jätterisig och har bytt badrumsgolvet mot sängen. Eller var det tvärt om? Klart att han inte orkar ta hand om kidsen, man måste ju få vara sjuk även om man är föräldraledig. Det är ju bara att JAG tycker att min situation är knasigt. Det kryper i min kropp. Jag är frisk. Och då ska jag jobba. Typ.

Tack och lov har vi väldigt friska barn, för VAB finner jag onaturligt. Om JAG är frisk ska jag ju jobba. Men vem tar då hand om barnen? Naturligtvis någon av föräldrarna. Men. Jag får ihop ekvationen men ändå inte. Jag är störd.

Hur som. Nu ska jag kalibrera om hjärnan och försöka ta tillvara på den här dagen. Ut i det vackra vädret, gå förbi affären och köpa förnödenheter till stackars sjuk make. Vi säger så.

Pandoras box

I'm in deep shit. Jag har öppnat Pandoras box. Jag har kommit på att Play finns. Ok, det var sanning med modifikation. Jag har vetat att det funnits, vetat hur det fungerar och sett något avsnitt av Hollywoodfruarna om jag jobbat tisdagar.

Jag har en vän (säkert flera om jag hör efter) som är helt insnöade på funktionen och jag har bara gäspat. Har alltid haft det i huvudet att jag ska kolla igenom utbudet och när jag missat något jag velat se har jag liksom lagt det i minnet. Att jag ska se det på Play. Men aldrig gjort. Jag har liksom inte haft det i systemet. Men nu jävlart Palyas det. För kung och fosterland. Jag kan ju överdriva något men jösses...

I och med att jag inte orkar koppla datorn till TV:n i sovrummet eller lära mig hantera storhelvetesmaskinen till TV i vardagsrummet tycker jag att det är så enkelt att plugga in hörlurarna i den bärbara datorn och kura upp mig i soffan. Enkelt. Vi tackar.

Maken har ett tekniskt arbete och det märks hemma. Vi är löjligt eftersatta på den tekniska fronten och äger ingen padda. Jag har förstått att det är da shit. Men. Men? Nåja, den bärbara är två andetag från döden så uppdateringen är förhoppningsvis nära. Och då ska jag önska något Play-vänligt. Något som jag kan ta med mig in i sovrummet. Tsss!

Note to self: Börja skriva önskelistan till tomten.

She och ljuset

Alltså, den här låten passar skitbra till levande ljus. Lite soft så där.

Tjuven hamnar i helvetet

Enligt Madeleine Albright finns det en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Undra om den platsen är i närheten av adressen föräldrar hamnar på när de äter upp barnens lördagsgodis? Vi har ätit middag på bortaplan och är sjukt mätta. Vad som också är sjukt är godissuget. Hur är det alls möjligt efter en mastodontmiddag MED efterrätt? Det söta behovet ska ju ha tillfredsställts så varför rensa ur skålen med lördagsgodiset?

Nåväl. Sexåringen har förhoppningsvis glömt att han hade kvar lite snask. Om inte? Vi skjuter på problemen och lögnerna jag kommer att dra. Den där platsen i helvetet är nog reserverad i mitt namn...

Döden död inom kort

Min mobil håller på att dö. Och maken tjatar. Han förstår inte att min ställtid är väldigt lång när det kommer till nya tekniska saker. Jag tjuvlånar han mobil då och då men är ännu inte redo. Snart kanske. Har du överlevt de första raderna i detta inlägg förstår du att mobilen inte är en säker kommunikationslina för tillfället. Jag nås på hemmaplan. När jag inte är på jobbet. Och där är jag alltid. Typ.

Om du inte fattar vad jag menar med ställtid kan jag pedagogiskt gå igenom det i ett annat inlägg. När jag fick upp ögonen för begreppet gick min puls ner något. Fick lite förklaringar. Men det tar vi sedan.

Fartdåren och floskler

På väg hem från jobbet blev jag omkörd. Ja, vi kan stanna där och suga på karamellen en stund. Fru Jansson omkörd? Nåväl, den tjusiga och nyvaxade omkörarbilen hade ett klistermärke på bakrutan. Jag såg tyvärr inte vad som stod på klistermärket (ja, jag ska börja använda gogglisarna) och blev nyfiken. Och fundersam.

Hade inte alla någon slags dekal eller märke på bilen tidigare? På typ åttiotalet? Eller nåt? Ett litet klubbemblem? En slogan? Va? Var tog dom vägen? Inte så att jag är sömnlös av saknad, utan konstaterar bara att de är ett minne blott.

Istället för att klämma ut floskler som väggtexter och på Facebook kan vi väl börja kladda märken på bilarna. DET hade varit bulla! Vi säger så.

Först lite kräk och sedan lite frukost

I morse hade frukostklubben möte.

Jag älskar dessa begåvade kvinnor! I vanlig ordning avhandlades hött och mött. En lisa för själen!

Och en lisa behövdes. Efter att, i bästa fall, fått två och en halv timmas sömn i natt är min hjärna försatt i sparläge. Att tvätta kräkiga sängkläder och skura nattetid är ingen höjdare, men vad gör man? Kräk kräkigare kräkigast. Nu gäller det att hålla mig sysselsatt så jag inte faller i koma. Jobbet kallar om en stund. Mon dieu...

Och på tal om att ha hjärnan i sparläge så har jag skallat två dörrar idag. Liksom trott att de varit automatiska och öppna sig när man går mot dom. Ytterst dumt. Och måste ha sett ytterst fånigt ut.

Mäh!

Ammen va fan?

Vadå inte läser bloggen?! Har maken blivit tryffelhund på äldre dar?

Naä, det här var tredje och sista inlägget om mina kära champagnetryfflar. Nu gömmer jag dom på ett grisigt säkert ställe.

Den som spar hen har

Det här med pralinerna. Jag åt ingen. Kvällen var alldeles för alldaglig för pralinnjuteri. Jag dubbelkollade att det fanns en flaska bubbel i kylen och satte tillbaka gosakerna i skåpet. Nu är jag i alla fall redo om jag får besök. Istället för Gevalia... Välkomna!

Snornäsan och sura hundar

God morgon denna strålande dag!

I och med att jag och gammelhunden kan läsa varandras tankar vet jag att hon surade över den nytrimmade pälsen och att jag inte drog på henne jackan. Sur surare surast. Lill-Kladden surade över att jag tog henne från den varma sängen och ut i kylan. Två sura hundar. Jag har förstått att andra hundar tycker att det är skoj att gå på morgonpromenad. Det gäller dock inte mina hundar. Kissekatten är morgonpigg och lämnar aldrig in protester. I morse hann han inte med men mötte upp på hemvägen.

Sådärja. Nu är de kyliga tårarna borttorkade och snornäsan snuten, bara att kavla upp ärmarna och ta itu med den här dagen.

Att suga på karamellen

När katten är borta...

...äter råttan praliner. Och inte vilken kattskit som helst. Praliner från London. Jo jag tackar!

I slutet av augusti hade jag min 40-års fest. Att jag fyller 40 år först om tre år är ovidkommande. Gud förbjude, men tänk om jag då har en ålderskris, depression eller annat som gör att jag inte vill ha någon fest. Bäst att ha en när man är på hugget! Lokal, mat, underhållning och vänner. My Gawd! Jag kommer att leva en evighet på minnet! Jag är naturligtvis partisk men det var en fest utöver de flesta!

Alla gick all-in och presenterna var magiska! Jag skämdes lite då det ändå inte var en "riktig" 40-baluns. Även om jag skulle må prima 2015 (och pluto står rätt i förhållande till mars) kan jag bara inte ha en till sådan här fest. Nu är den förbrukad. Tänker jag nu... Vi får väl se.

Hur som. Några presenter har jag packat in i ett skåp för att suga på dom. Typ. Att vänta in rätt tillfälle för att njuta av dom. Ikväll är det pralinernas afton. Mums!

Note to self: I och med att maken ändå säkert har glömt pralinerna och inte läser bloggen behöver du inte trycka alla i kväll.

Hiss och diss eller bra och anus

Vid kvällsmyset och läggningen av sexåringen kör vi alltid dagens hiss och diss. Egentligen är det dissen jag vill åt. Inte för att jag är en eländigt negativ människa utan för att jag vill veta vad som gnager. OM det är något som gnager. Han surrar mer än lovligt men det är svårt att få ur honom det som han upplevt tokigt. Han har sällan något att dissa men det finns alltid en öppning för det. Efter att han hissat och dissat är det min tur, då kör jag den barnvänliga versionen.

För mig själv kör jag dagens bra och anus. Ibland bara för att reda ut dagen, sätta lite etiketter. Låter kanske lättare än vad det är.

Bra:
En varm klapp på kinden av en patient.

Anus:
Den förlamande tröttheten.

Sådärja. Detta var snabbvarianten. Man kan ju alltid rabbla familjen, tak över huvudet, mat på bordet, världskrig, svält och annat. Jag försöker finna det lilla i det stora. Bra måste alltid väga mer än anus. Och det blev ju en rolig mening. Väga mer än anus? Hur mycket väger ett anus? Egentligen? Någon som vet?

Kiss och personbästa

I dag tänkte jag att vi ska ägna den lilla kisstrålen en tanke. Hur gör du egentligen när du kissar? TRYCKER du ut kisset med en ansträngningens svettpärla i pannan eller suckar du "-Aaaahhh..." och slappnar av?

Jag trycker för kung och fosterland och mer ofta än sällan kniper jag av strålen, har liksom inte tid att kissa färdigt. Förfärligt. Att stressa på toaletten är ett lågvattenmärke. Mitt nya jag ska försöka se toalettbesöket som ett tillfälle för kontemplation istället för ett tillfälle för att ta ett personbästa. Aaaahhhh...

Hur många egna utposter finns det kvar? Det är väl bara toaletten? I alla fall om man är småbarnsförälder. Vi har aldrig toadörren öppen hemma. Jag skulle aldrig komma på tanken att storma in där om jag vet att någon är där inne. Med den vetskapen borde jag väl kunna slappna av? På jobbet kan jag ibland gå ett helt pass utan att bevista hemlighuset för att nästa dag gå varje timme. Allt beroende på om jag stressat vid förra besöket.

Jaha? Varför ägna en detta en tanke? Vet inte. JAG ska då se över mitt kissande och chilla lite. Kan inte vara hälsosamt att inte ens unna sig en lugn stund på toan. Vi säger så.

Köp! Köp! Köp!

Sladdade in på Apoteket i ett annat ärende och kom då på att jag även behövde en ansiktskräm. Varför inte testa en ny? Denna rekommenderar jag verkligen!

...om du vill ha en ansiktskräm som stinker kattpiss. Bokstavligen. Kattpiss.

Denna sexiga fru Jansson

För ett tag sedan skrev jag om min nya kategori läsare som du kan läsa här. Jag tyckte då att det var lite spännande men kunde för mitt liv inte förstå kopplingen. Nu har det alltså hänt igen. Jag är åter länkad på en porrsida. Jag såg att en adress drog hit läsare och nyfiken som jag är var jag tvungen att kolla. Och jag blev äcklad. Kan bero på att jag är relativt nyäten men även för att de bilder som visades var... äckliga.

Jag har inget emot lite kärlek och smek men herregud! LÅT MIN BLOGG VARA!

Hur fungerar sånt här? Kan vem som helst göra vad som helst, länka kors och tvärs? På nätet? Jaja, jag ska nu bara andas genom näsan och försöka att inte vara så sexig som jag tydligen är. Andas in, andas ut.

Kylslagna drömmar och garanterad blomdöd

Det måste ju finnas saker man inte förhandlar om, saker som är så pass viktiga att man under inga omständigheter viker sig för någon annan. Visst, vi kan tala om värderingar men nu talar jag om personliga egenheter, saker man gör och kräver.

I ett förhållande bör man vara överens eller så pass tolerant gällande den andra partens egenheter, annars vet vi hur det slutar. Ikväll har jag funderat på min lista. Och bara kommit fram till EN icke förhandlingsbar sak. Det är INTE möjligt. Har jag förträngt kravlistan? Måste kolla med maken, han har nog bättre koll.

Jorå. Det finns saker jag verkligen vill ha på mitt sätt för då vet jag att det flyter men vet å andra sidan att livet går vidare om det skulle fallera mellan varven. Nu är vi inne på MÅSTE-för-annars-dör-man-saker.

Nå, hur var det med fru Janssons ickeförhandlingsbara grej då? Jag ska sova i ett kallt sovrum. Under sommarmånaderna är det svårt att trolla med knäna och det är bara att gilla läget men nu är det upptrappning på det ultimata kylslagna sovrummet. Maken är en frusen stackare men har funnit sitt öde. Han brukar dra på sig understället om det blir FÖR kallt. För någon jul sedan fick jag en värmemadrass i julklapp som han kan ta till om det krisar. Det är första minuten det är som värst, innan sängen och täcket blivit varm.

Men hur kallt kan man ha det? Tydligen hur kallt som helst. På vintern överlever inga blommor i sovrummet och vi kan aldrig tvärt öppna sovrumsdörren för det skulle kyla ner hela huset så vi snackar successiv öppning. Man bör även ha tofflor där om än man bara går in dit för att hämta något från byrån. Jag gillart! Och vägrar förhandla om det.

Tillägg:
Frågade maken och han hade naturligtvis tillägg till min lista.  Tydligen finner han mig icke förhandlingsbar gällande mina pyjamasar som går under namnen Slaktarklänningen, Skinnfliken och Randis, att jag styvnackat VÄGRAR uppdatera och köpa nya. Han önskar dom uppbrända.

Jag anar att han egentligen hade mer att tillägga men han fick sin nya telefon idag så han är hyfsat svår att kommunicera med. Kanske tur det, hade varit otrevlig med osämja då han tog tillfället i akt och började gnälla över mina mysisar. Var hade det kunna sluta...?

Låttexter och multiplikationstabellen

I och med att musiken oftast som alltid skvalar i mitt liv är jag inte förvånad över att låttexter fastnar i huvudet. Jag kan sjunga med i flertalet låtar, och att tex sjunga med i Adeles låtar är ju faktiskt en no-brainer, även om du inte lyssnar allt för mycket på radio.

Men kolla in den här då! Hörde den i bilen och skrålade med från början till slut!

Tänker du "-Men vadå???" kan du genast lämna bloggen. Hej då! Om du är lite impad och hör att det är en tungvrickartext är du mer än min vän! Att jag kan hela texten till denna låt lämnar ganska mycket att fundera på. För det första; jag äger ingen skiva av honom. Har han inte på någon playlist. Hur gick det till? För det andra; hur kan jag lära mig texter till låtar jag sällan hör och ändå inte kunna åttans multiplikationstabell? Helt rubbat.

Om du är lite konfunderad och känner att du inte förstår det roliga i detta kan du råplugga texten så kan vi ju träffas och sjunga tillsammans någon dag!

Låten är lite snuskig och jag påpekar det först i slutet av inlägget för att se om detta ger hicka åt pryda människor. Nu har jag ytterst svårt att tro att pryda människor alls skulle bemöda sig att läsa det jag skriver men man vet aldrig! Tssss!

Onsdagshumor

Ja, men denna är ju alldeles för rolig för att glömmas bort! Enligt skrönan ska en elvaårig flicka ha skrivit detta.

Historien om kon

På den främsta sidan sitter huvudet. Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen. Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår. Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.

Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben. Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!

Plötsligt händer det!

Jag trodde faktiskt att rubriken var ämnad inlägget jag skulle skriva efter att Svenska spel ringt och meddelat att jag vunnit STORVINSTEN på drygt 150 miljoner kronor. Men icke.

Idag har det hänt! För första, och förhoppningsvis sista, gången har jag fått The Golden Shower. Den gyllene duschen. Om du är oinvigd kan jag upplysa dig om att det "gyllene" i kråksången är urin. Jorå, jag bjuckar på fnisset. Jag var på jobbet och hade en mugg med urin i handen och när jag skulle fixa lite med handsken så snärtade det till och jag fick urinen det över mig. Tvätt, skrubb och nya kläder. Jo jag tackar.

Om någon frågat mig innan hur jag skulle reagera skulle jag hävda att min spya skulle dominera. Nope. Jag var ganska sansad när jag flydde till omklädningsrummet. Hade jag inte riktigt trott. Men nu vet jag. I och för sig så behöver jag inte veta till nästa gång för det blir aldrig någon sådan.

Note to self: Du vinner aldrig om du inte spelar. Tanka på det där spelkontot du skaffat och kör! Inget spel, ingen vinst.

Veckans höjdpunkt

Ibland kan man känna att livet är på topp om man fått en saftig löneförhöjning, barnen är i harmoni, vunnit en obscen summa pengar, är nykär, ligger på en vit sandstrand i tropikerna och läser en bok under palmerna eller... lägger sig i ren renbäddad säng och gluttar på förra veckans avsnitt av Hollywoodfruarna. Jag jobbade och missade det och tänkte ta igen det nu. Lite kniven mot strupen då nästa avsnitt är i morgon. Hurry! Hurry!

Sitter just nu med ena ögat i datorn och det andra ögat sneglar på TV:n. "Pengarna på bordet" är ju vidrigt. Snabba beslut ska tas, och egentligen är det inte snabbheten som är problemet, utan problemet är att man ska ta dom tillsammans med någon annan. Om båda är lika bestämda på det rätta svaret men inte på samma svar? Nä. Jag vill inte tänka mer på det.

Jorosåatte, vad tror ni? Borsta tänderna och se lite Hollywoodfruar? Vi säger så.

Lägereld och kall rädsla

Jag önskar en lägereld. Istället för att följa mina vännernas liv via sociala medier vill jag samlas runt en lägereld. Att se och uppmärksamma varandra. Ta del av varandra. Igår samlades några near and dear ones. Runt en lägereld.

Att lägerelden även inkluderade lite bubbel kan man ju faktiskt se som obligatoriskt. Att det på morgon räknades ihop till nio stycken tomma flaskor är dock ett mysterium.

Jag blev faktiskt lite stressad då en lägereldsmänniska TOG I MITT GLAS då han hällde upp mer bubbel. Han trodde att mina fobier var ett minne blott då jag faktiskt drack ur ett glas. Det var ju dumt att tro det. Efter den incidenten gick jag över till mugg. Tryggt och bra. Att han sedan ohämmat kladdade och slickade på glaset för att framkalla någon slags psykos hos mig är en annan historia. Efter att ha skålat för varandra och snicketi snackat en stund var det bara att klä av sig.

In sauna veritas. I bastun råder sanningen. Vi hann inte avhandla värst många sanningar då vi hade en badtunna utanför, pimpad med rosenblad. Den liksom skrek efter oss. Vi testade även en badbomb anpassad för just dessa tunnor.

Ja, jesus. Vad ska jag säga? U n d e r b a r t. Så avslappnande! Jag skulle nog hellre säga att sanningen rådde i badet istället för i bastun. Efter en stunds badande knep det i magen och naturligtvis hade den fabulösa värdinnan fixat lite (?) käk!

Siksallad är en favorit! Love! Love! Love! Hade även lite annat att smaska på as well.

Efter maten tog vi en ny repa i plurret och kvällen/natten gick alldeles för fort. Jag längtar redan efter nästa gång!

Under kvällen hann jag dock bli så där kallt vettskrämd som jag inbillar mig att man kan bli om man stirrar döden i getögat vitögat. Mitt i allt badande gick jag på toa och när jag tände lampan och fick syn på mig själv i spegeln blev jag alldeles kall. Mina tankar gick till barnen och att jag ville bli kremerad. Hudcancer. Jag hade fått hudcancer. Jag var övertygad om det tills att jag kände på det och insåg att det var de där rosenbladen från tunnan. Jag gnäggade ifrån mig ett lite nervöst skratt men rädslan satt kvar en stund. Döden och livet skålade med varandra.

Ska vi tumma på att vi möts oftare vid lägereldar? Som man gjorde förr? Vi säger så.

Äckelpäckel och en liten stepp

Jag har bara bloggat sedan i somras så jag kan inte direkt säga att jag är rutinerad på området. Vad skriver man om? Var ska bloggen ta vägen? Vad vill jag uttrycka? Har jag alls något att uttrycka? Är det viktigt? Jag har insett att jag ofta ventilerar vad jag tycker är äckligt. Varför är det så? Hur som, här tar vi ett äckel till:

Kakel. Kakel är skitäckligt. Egentligen är det inte själva kaklet som är vidrigt utan skarvarna, fogarna. HEUWA! När vi köpte det här huset var jag själaglad över det nyrenoverade badrummet med kakel och klinker. Nu är jag bara bitter. Äckligt. Äckligt. Äckligt.

Jag har förlåtit den tråkiga plastmattan och blir det någon mer renovering är det den jag ska köra på, plastmattan. Lättstädat! Jag kan liksom se hur äckelpäckel suuuugs in i fogarna. En sexåring som har lite för bråttom på toan eller en ettåring som passar på att kissa på golvet när blöjan tas av innan badet. Sugeli sug, rakt in i fogarna. Slurp. Fatta hur mycket rengöringsmedel vi använder i detta hushåll. Mon dieu.

Note to self: Sluta vara bitter och gnällig. Vidareutveckla den hemmasnickrade steppdansen istället.

Rått är gott

Jag är fantastisk. Enastående! Jag ÄR banne mig ENASTÅENDE på att njuta av livsnjuteri! Idag blev det oxfilé deluxe till middag!

Lite salt på och saken var biff (filé)! Jag sket i kolhydraterna och det gröna ty denna delikatess skall avnjutas avskalat. Och rått. Mymsich! Övriga familjemedlemmar åt det mer stekt och med bjäfs tillbehör. 

Jag misstänker att detta är en simpel uppvärmning inför morgondagen. Jag, maken och lite annat kärt folk ska socialisera på annan ort. Trevlich! Min intention är att föreviga trevligheterna och delge dig bilderna här. Jag har misslyckats förr när det involverar teknikaliteter (läs kamerahelvetet i mobilen) men skam den som ger sig.

Note to self: Googla hur många de visat Notting Hill och American Pie på TV. Det måste vara SJUKT många gånger!
 

Skål?

Jag har passerat alla stadier. Det var länge sedan men hejsan hoppsan... Intressant att få dom illustrerade så här för i verkligheten upplevs de olika stadierna mer flytande. Hohoho!

Hoppsan

Hårigt värre

Ett tydligt tecken på att vintern är i antågande är när man i duschen funderar på om man behöver både schampo OCH balsam till de hårbeklädda benen. Förjävligt.

För övrigt hänger jag mest på jobbet, därav de pissigt glesa inläggen. Misströsta dock inte, mitt huvud är fullt av funderingar jag vill debriefa med er! Vad tror ni, ska vi avhandla skvaller någon dag? Är allt skvaller av ondo eller finns det socialt skvaller som är av godo? Vi tar det någon annan dag för nu måste jag få något i min kurrande mage för att sedan ta graciösa skutt mot sängen!

Piggleken

Att vara dötrött och inte kunna sova är en förbannelse. För att orka med kvällens drabbning på jobbet försökte jag tvångssöva mig själv för en stund sedan. Tänkte att en timmes snarkning borde räcka. Gick inte nå vidare trots att jag tog till det tunga artilleriet.

Vad tror vi? En mastodontladdning med kaffe? Grus i skon? Äh, jag gör väl som vanligt; låtsas och leker att jag är pigg. WOOOHOOO!!!

Note to self: Sluta fundera så mycket när du ska sova.

Gäsp

Ta inte livet av er nu bara för att det inte blir något vettigt inlägg i afton. Jag är alldeles för trött för att tänka på något annat än kudden. Vi ses i morgon istället. Vi säger så.

God jul!

Idag är det den 8 oktober och Rusta har redan börjat ta fram julsakerna. Mon dieu! När jag skred (?) in bland hyllorna blev jag strax förfärad. Redan?! Min förfäran gick ganska snabbt över till förväntan. Jag scannade hyllorna och hummade och klämde på grejerna. I flera år var jag en tuff motståndare till allt vad som hade med julen att göra, bet ner naglarna och ville fly landet.

En klok vän till mig sa att jag skulle affirmera helvetet roligt. Jag trevade mig fram och låtsades att det var kul med jul. Efter några år började det fungera och nu går jag i stort sett bananas på julgrejer. More is not enough! Vi snackar inte om tomtar av garn, det ska blinga och glittra! Gärna smakfullt men om det skulle bli tacky gör det inte så mycket.

Hade jag bott i ett annat hus hade jag givetvis gjort så här:

Livsviktigt

Har du tagit ställning till donation? Jag tycker att det är jätteviktigt att DU tar ställning. Doit! Doit! Doit!













Fundera under dagen och ikväll går du in här och fyller i hur DU vill ha det. Man får ändra sig så ditt beslut är inte skrivet i sten. Om du inte hinner dö vill säga. Seså, tänk tänk tänk och ta ställning. Detta är viktigt.

Detta besvärliga badande

Kan vi fundera på det här med att bada badkar? Det är ju eländigt jobbigt. Skönt i teorin men ytterst besvärligt i praktiken.

Tillhör du dom som fyller upp ett varmt bad med soft musik i bakgrunden? Häller i lite ljuva badoljor? Tänder lite ljus? Har en kopp thé eller ett glas vin på badkarskanten? Det är i alla fall så jag vill ha det.

I praktiken måste jag först tömma badkaret på leksaker och skrubba upp det efter att någon (?) spolat av sandiga galonisar där. När jag väl fyller det med varmvatten lider jag alltid helvetets alla kval då jag är dödålig på att få till rätt temperatur. Medan det spolar springer jag upp till övervåningen för att först duscha, för VEM vill ligga och jäsa i lortigt vatten? Väl nyduschad och redo för att sjunka ner i badkaret på nedervåningen inser jag ALLTID att det är för varmt. När jag väl lyckats få ner min lekamen under vattenytan håller jag på att pissa ner mig trots att jag INTE var pissnödig innan. Efter att ha blött ner hela badrummet och tömt kissblåsan bränner inte vattnet lika mycket andra gången jag hoppar i. Nu gäller det bara att slappna av.

Efter ca 50 sekunder blir jag lite rastlös men tvingar mig själv att tycka att det är skönt. Efter två-tre minuter vill jag bara upp. Efter fem minuter kapitulerar jag och drar upp proppen.

Som sagt, det är skönare i teorin. Hade en vision om att jag behövde ett bad i afton då jag är trött, frusen och ledbruten men jag skiter i badandet. Länge leve duschen.

September blev okto... Petra

Ammengu så svårt det här blev då. Vad ska jag tycka om denna låt?

Jag tror att jag gillar den men behöver fler lyssningar. Både spännande och modigt att skala bort artistnamnet September och köra på någonting nytt!

En lugn stund

I afton är jag chef över fjärrkontrollen, maken är inte hemma. Regnet smattrar på rutor och tak, barnen sover och jag lökar framför TV:n i pyjamas under en filt. Ganska skönt. Sängen är renbäddad och min enda önskan just nu är en bra bok. Eller en bra film. Nä, jag håller min önskan till boken för jag skulle ändå inte se färdigt filmen.

Min enda lediga dag denna vecka passerade i ljusets hastighet och sängen lockar tidigt ikväll. Det är något sövande över denna stund. Är det regnet? Vetskapen om att barnen sover gott och djuren ikapp med dom? Just nu ligger lugnet som en varm filt över huset och jag älskar det.

Hur som. Jag behöver boktips. Tackar på förhand.

Dagens smarrigaste

Tänk att det ska vara så extremt dösvårt att låta bli köttfärsen innan den hamnar i stekpannan.

I och med att jag känner fru Jansson köpte jag givetvis dubbelt upp, men det ser lite risigt ut med en halväten förpackning. Behöver jag påpeka att jag var mätt när middagen serverades? Raaap!

Hell yeah

Att köra till jobbet innan tuppen ens funderat på att vakna kräver viljestyrka. Gissa då min lycka i morse när jag hittade ett uppåttjack!

Dunka! Dunka! Dunka! Och kolla in Eva Simons frippa. Cool! Skulle den passa mig? Hohoho!

Face on Face off

Jag KRÄVER att få veta EN ENDA sak som är tråkigare än att tvätta bort sminket. Att tömma diskmaskinen räknas inte in här då den står på en alldeles egen hatlista.

Det är vidrigt tråkigt. Ibland avstår jag från att sminka mig på morgonen för jag vet hur sur jag blir när det ska bort på kvällen. Oftast finner jag ingen annan utväg än att kasta in hela min lekamen i duschen. Även om jag duschat för bara några timmar sedan och råkat (?) sminka mig efter det.

I ungdomens glada dagar hände det att jag lade mig och sova med sminket men nu är det dödsstraff på det. I likhet med att det är dödsstraff på att lägga sig i en renbäddad säng utan att vara nyduschad.

Tycker du att jag saknar verkliga problem? Ta dig i sådana fall i baken. Detta ÄR ett stort problem. Face on. Face off.

Taikons och andra kineser

Har någon missat att det är kanelbullens dag? Hurra? Jag såg att det låg några torra stackare i fikarummet, utan svårigheter stod jag över.

Idag har jag istället flurat på detta med romer. I somras gjorde radioprogrammet Ekot en undersökning över hela landet som visade att en tredjedel av mackarna vägrade hyra ut bilar till romer. Bensinmackarna var OKQ8 och Statoil. Är inte det förjävligt? Det finns ju ohederliga romer. Och svenskar. Och finnar. Och danskar. Och indier. Och kineser. Tyvärr är det de ohederliga som märks.

Det är tråkigt att de per automatik blir särbehandlade i samhället. Nu är ju inte jag den mest pålästa i ämnet men jag hoppas att arbete för integration pågår.

Jaha. Vi säger väl så.

Bakåtklunkar

Är du medveten om hur du dricker? Låter du vätskan hällas in i munnen med en automatisk spärr för backflöde eller låter du lite vätska backa tillbaka i glaset eller flaskan, dvs att du kör med bakåtklunkar?

Om du är osäker på din teknik får du icke dricka ur mitt glas eller flaska. Varför i herrens namn skulle jag göra det, kanske du tänker. Ponera att vi är på språng och jag halar fram en vattenflaska, och du kommer på att du också är lite törstig. Av bara farten skulle jag ge dig flaskan med uppmaningen att inte köra bakåtklunkar, och skulle du göra det i alla fall anser jag att jag i den situationen får frislag. Hårda frislag.

Bakåtklunkar är det äckligaste jag vet. Mina barn får aldrig (möjligtvis i krigstider och vid andra krissituationer) dela glas eller flaska med mig. Jag betackar mig för u-båtar och andra främmande föremål i min dryck.

Jag är FÖR att man tänker igenom detta och tydliggör sin drickteknik för sig själv. Ingen vill väl ha en annan människas spottloska (fylld med gojs) i sin mun. Hur törstig jag än är har jag svårt att tänka mig att dricka från någon annan. Tänk om de dricker bakåtklunkar...

Det meditativa regnet

Det vilar någonting meditativt i ett smattrande regn. Altandörren i vårt sovrum leder ut till orangeriet som har ett plasttak. I natt har jag sovit med öppen dörr och låg en lång stund och lyssnade på smattret. Regnet kom och gick i intervaller. En stund strilade det för att sedan smattra ordentligt. Jag sov lätt och följde förändringarna i någon slags dvala. Det var väldigt mysigt.

När gården väl är förberedd inför vintern och det varma sommarregnet är utbytt mot kalla vindar och kallt regn kan jag få ett sug i magen som representerar vemod. Jag gillar hösten men sörjer att tiden går så fort. Med andra ord är det inte årstiden som är besväret. Problemet är väl då att årstiderna byter av varandra för snabbt?

När jag var liten varade varje årstid i en evighet och nu hinner jag knappt med dom. Hur ska det då gå när jag blir ännu äldre?

Kom nu inte dragandes med svammel om carpe diem, ni kommer väl ihåg vad jag tycker om det?

Veckans yäck

Amen kolla! Ser den inte smarrig ut?!

En Schwarzwaldtårta av rang. Men ack så äcklig. Inte äta-tre-matskedar-kräk-äcklig, utan mer hurv-äcklig. Vad är det i den? Maräng, nötter, grädde och choklad? Yäck! Så slibbigt!

Jag är en charkisälskare. Jag skulle kunna äta förrätter och charkuterier till frukost, lunch och middag. Tårtor och slibb är gott i teorin och fint att titta på, men jag hurves av det. Efter att jag ätit sött får jag alltid ett extremt behov av att få i mig något salt som tex en skinkbit.

Alltså. Det är ganska härligt att bli äldre. Pusselbitar faller på plats och man blir säkrare på vad man gillar och inte gillar. Nu för jag denna tårta till inte-gillar-listan. Tillsammans med cheesecake. Och prinsesstårtor. Hurv!

Haranger och ett nödvändigt ont

Guförjävlabannat så dyrt! 

Hurra!

I dag firar vi maken, ni vet, han som är min klippa, han som stadigt står vid min sida och står ut med mig. Dag ut och dag in. I dag är det hans dag!

På tal om honom, detta är faktiskt en ganska vanlig ordväxling hemma hos oss...

Maken "- Blaa bla blaaa?" (han ställer frågor om hött och mött)

Jag "- Om du läste min blogg så skulle du veta..."

Det är bara att konstatera att han aldrig läser min blogg och det lämnar faktiskt dörrar öppna för... allt från sköna sanningar till utelämnande. Men i och med att jag är en GOD människa (affirmation) så är jag snäll.