Brevet och samtalen

Hej Gud!
Oftast resonerar vi när något gnager mig eller när jag är ledsen och rädd. När jag är ensam och ledsen i mörkret, när jag varken hittar fotfästet eller horisonten. Jag är dålig på att höra av mig när livet är på topp, sorry. Du vet att jag är lite gnällig över att jag upplever samtalen som envägskommunikation men jag hoppas och tror, inners inne, att du vid dom tillfällena har lite ont i halsen och sparar på rösten, att du handlar istället.

Idag vill jag bara kolla av med dig att du tar hand om mina nära och kära. För min egen del har jag inget större att avhandla, skulle väl vara den där handväskan som du vet att jag funderar mycket på. Tycker du att jag ska unna mig den? Jag tycker att den är SJUKT dyr. Ska jag? Eller ska jag avvakta?

Inte för att tjata men visst kollar du till de som finns i mitt hjärta? Jag är väldigt rädd om dom. Väldigt.

Och förresten, den där jackan jag lämnade in till Hägglunds för att byta dragkedja på, kan du på något sätt påverka så att jag får tillbaka den? Det har gått nästan två månader. Och nu fryser jag och blir blöt. Jag förstår om du har viktigare saker för dig, tänkte bara om du har lite att göra någon dag...

Med vänlig hälsning
Elisabeth