Hur bemöter man människor som inte beter sig som förväntat, som är utanför ramarna? Skulle det vara enklare att möta sin nästa om de kom med fullständig innehållsförteckning och manual? De sociala normer som finns är ganska oförlåtande och gud förbjude om du avviker. Om du nu måste avvika bör du göra det på rätt sätt. För allas skull. För hur skulle vi annars hantera dig?
Barn är ljuvliga och naturliga och vi vuxna vägleder (i den goda världen) barnen i den sociala djungeln. Vad man får göra, hur man förväntas bete sig osv. Ett oförtröttligt arbete där ett socialt välanpassat barn är belöningen. Tragiskt vore det om man "anpassade" bort egenheter bara för att de inte är enligt normen.
Ser gemene man förbi det besvärliga och annorlunda hos en människa eller sätter man en knasig etikett och går vidare? Tänk om man på så vis missar den mest intressanta människa man någonsin kommer att stöta på? Bara för att man inte brydde sig om att stanna upp och mötas?
Jag märker att detta inlägg innehåller flertalet frågetecken och dessa frågor tåls verkligen att funderas över. Ta det som en utmaning, nästa människa du möter som du upplever avig; möt. Möt denna människa där ni är. Upplev. Inspireras. Lär. Lär dig. Ge. Ta.
Utvärdering om någon vecka. Seså. Gå ut och möt någon som du annars skulle undvika. Vi säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar