Färglöst och mellanmölk och lite lögner

Jag är en beige människa. En beige mellanmjölksmänniska. Jag lyssnar på kommersiella musikkanaler och känner mig busigt vuxen när jag allt oftare lyssnar på P3:s Morgonpasset på väg till jobbet. Mja, nu hinner jag inte lyssna värst många minuter då de först börjar sända kl 06.30. Att jag skulle ratta in P1 är lite väl vågat, är liksom inte riktigt där ännu. Enda gångerna jag lyssnar på P1 är när det är Sommarpratarna, men det gills inte, det är mellanmjölk över det programmet också.

Böcker? Beige. Jag läser topplisteböcker av kända författare. Ids inte botanisera bland de lite smalare. Just nu läser jag Keplers "Sandmannen". Enkelt, spännande och mainstream. Mellanmjölk. Beige.

Om jag var nöjd hade ju detta inte varit något problem, men detta med musiken står mig upp i halsen. Urk! Jag kräks åt dessa skitkanaler! Nu verkar det inte bättre än att jag har fått dille på pianomusik...

Min själ lapar efter det som de sista dropparna vatten i öknen. Detta är väl inte mellanmjölk? Eller? Nu är jag inte rädd för att vara simpel men lite personlig utveckling skadar sällan. En liten uppgradering på smakskalan så här på ålderns höst. Oddsen på att jag skulle välja en pianokonsert framför radio-RIX ger hyfsat gånger pengarna...

Mäh! Just nu insåg jag att jag suttit och ljugit! Jag lyssnar inte alls bara på skitradion! Detta är en av mina städfavoriter! Man städar BÄST till denna skiva! Ge låten en chans, lyssna igenom den. Det handlar ju faktiskt bara om några minuter...

Jag ska avrunda detta inlägg innan jag kommer på fler lögner. Det jag egentligen skulle komma till var önskelistan; bra pianomusik.