Julgranskrig

Att klä en julgran kan vara ett helt äventyr och lite till. Jag tog beslutet att klä granen i skydd av mörkret när ettåringen låg och sussilullade som sötast. Jag klappade mig själv på axeln och ansåg att jag hade en hjärnkapacitet utöver det vanliga. Hon skulle ändå inte respektera mitt ceremoniella piffande och puffande bland pumlorna. Jag kan dock meddela er om att jag stötte på patrull. Redan vid ljussättningen. Kissekatten började mucka gräl.

När han slutligen höll på att välta granen åkte han ut med pälsen före. Friden återvände. Tills han (av någon som inte förstår allvaret) släpptes in igen. Tre pumlor i granen. Två på golvet. Två pumlor i granen. Fem på golvet. Kissemissen åkte ut igen. Med pälsen före.

I min enfald trodde jag att min antagonist gällande granen skulle bli ettåringen men ack så fel jag hade. Egentligen återstår det att se. Jag kanske har två antagonister. Och det bäddar för en jobbig jul. Kan man bura in granen? Kravallstaket? Nåja, vi får se om den lever på julafton...

Jag ska komma ihåg den såhär. Som den såg ut innan den skövlades. För det är väl bara att vänta...