Frisörer, massörer och sjukgymnaster är några yrkeskategorier som får komma innanför sista sfären och vi finner det helt ok. Den sista sfären som är närmast vår kropp är vi ganska rädda om. Gud förbjude den som kommer för nära och inger oss känslan av att vara trängda. Idag stod en man för nära mig i kassan på affären och det var ytterst besvärande. Jag kunde knappt komma ihåg PIN-koden på kortet då all min medvetenhet gick åt till hans intrång i min sfär. Jag ville fräsa åt honom att luften inte alls är fri! Vik hädan! Kliv tillbaka ett steg!
Jag är rätt så fysiska av mig. Jag gillar att ta i människor jag talar med, gillar att kramas. Men jag känner direkt av om okända människor kommer för nära på fel sätt. Vad är rätt och vad är fel? Att tränga ihop sig med okända i en luftig hiss är fel. Likt en tyst överenskommelse sprider man ut sig, man kör lite med ögonmåttet. Inte stå för nära. Rätt sätt? Ja, vad är det?
Är det här ett svenskt fenomen? Är det bara vi svala (?) skandinavier som kräver respekt när det gäller sfärerna? Är det vår kultur? Det finns säkert en och annan studie gjord på detta.
Hur som, jag är för närhet. Ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar