Jag genomgår en kris. En matrelaterad sådan. I morgon är det nyårsafton och i stugorna filas det på menyer läckrare än läckrast. Men inte i denna stuga. Här minsann ska det inte serveras något smarr. Varför? Jo, MIN FAMILJ ÄR DÖPETIGA. Själv får jag i mig allt med guds hjälp och ett kvastskaft, jag uppskattar god mat och provar gärna på nya smaksensationer.
Hur kul är det att fnula vid spisen en hel dag för att sedan äta det ensam? Medan resten av familjen äter kött, förädlad potatis och sås? Kul. Nu är det läge att tycka synd om mig.
Kan ingen komma och röva bort mig, bjucka mig på en fantastisk middag? Ingen i hushållet lär sakna mig då jag är lite butter för tillfället. Då får de äta sin tråkmat i fred.
Ska vi säga så? Ge mig en tid så är jag redo. Tack på förhand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar