söndag 2 december 2012

Silverhyllan och sinnet för estetik

Att julpynta med barn närvarande kräver starka nerver.

























Och det har inte jag. Barn ja, starka nerver nej. Jag höll på att få ett bryt. En ettåring som röjde fram allt jag städat undan och en klåfingrig sexåring som gick bärsärk i jullådorna. Nåväl. Nu är det adventspyntat och vi kan andas ut en smula. Bara några saker gick i kras, och det jag är allra mest rädd om av pyntet ligger fortfarande någorlunda tryggt i lådorna.

Vad som är nytt för detta år är sexåringens intresse av presentationen. Vad ska vi ha var? Hur ska det stå? Bredvid den eller den? Passar det? Är det vackert? Kan verkligen den vita tomten med den GRÖNA granen i famnen stå på hyllan för vitt och silver? Och där det ska vara vita och silvriga saker passar ju inte ljusen, för det är ju lite guld på dom. Han har ett strålande öga för detaljer! Försöker dock styra honom till sitt rum, att han bestämmer där och jag i resten av huset. Funkar sådär...

2 kommentarer:

  1. Så himla olika barn är. Våra har bara önskat sig en sak som julpynt. En alldeles egen helt smaklös plastgran som blinkar o byter färg var tredje sekund inne på sitt sovrum. Vadå "passar inte bredvid tomten med grön gran och silverdetaljer"... Deras älskade julgranar passar absolut ingenstans i ett hus byggt 1887.

    SvaraRadera
  2. Om jag bodde i ert hus hade jag gått bananas! Ett underbart julhus! W har en likadan gran men i mindre format och den är faktiskt ganska mysig. Tacky men mysig. Han satte den först i köksfönstret men den blev snabbt förpassad till hans rum...

    SvaraRadera