Är det skillnad på folk som vuxit upp i hus med ett eller två plan? När det gäller gångstil? Jag tassar fram när jag går hemma. Går liksom på trampdynorna. Maken stolpar fram. Han går på hälarna med raka knän. Det låter så i alla fall. Dunk. Dunk. Dunk. Jag går ljudlöst.
Bara för att han gör sånt väsen av sig när han går undrar jag ofta om han är arg, men tydligen inte. Han är inte särskilt argsint som person, men det låter så. Dunk. Dunk. Dunk.
Hur går du? Skrider eller stolpar du dig fram? Är du uppvuxen med dåligt isolerad övervåning eller i enplanshus? Håller min teori?
måndag 25 mars 2013
Öroninflammation from hell
Låt mig presentera den lilla gossens öra...
Förstå hur ont det måste ha gjort! Fördelen med att det sprack var att trycket lättades något. Nu gör han sig en smärre förmögenhet genom att äta antibiotika. Han fann det så genomäckligt att hot och mutor var enda sättet att få i honom eländet. 15 kr för varje intagen dos inom en viss tid. Att morfar också går in och sponsrar intaget gör det mycket lättare för honom att få ner det. Där snackar vi inte några sketna småpengar utan ett spel till XBOX:en.
Förstå hur ont det måste ha gjort! Fördelen med att det sprack var att trycket lättades något. Nu gör han sig en smärre förmögenhet genom att äta antibiotika. Han fann det så genomäckligt att hot och mutor var enda sättet att få i honom eländet. 15 kr för varje intagen dos inom en viss tid. Att morfar också går in och sponsrar intaget gör det mycket lättare för honom att få ner det. Där snackar vi inte några sketna småpengar utan ett spel till XBOX:en.
Åter till medeltiden för ett tag
Sådärja. Nu är ordningen återställd. Efter ett strömavbrott förra veckan har detta hus varit utan internet. En liten låda på väggen i tvättstugan hade gjort sitt. Tack och hej.
Det är bara att konstatera att man vant sig med att alltid kunna vara uppkopplad. Nyheter, TV-tablå, väder, nödvändigheter så som bloggar osv. Visst, man kan ju surfa från mobilen men det är ju jättebesvärligt.
Hur som. Äntligen är jag åter uppkopplad. Tack för det.
Det är bara att konstatera att man vant sig med att alltid kunna vara uppkopplad. Nyheter, TV-tablå, väder, nödvändigheter så som bloggar osv. Visst, man kan ju surfa från mobilen men det är ju jättebesvärligt.
Hur som. Äntligen är jag åter uppkopplad. Tack för det.
torsdag 21 mars 2013
onsdag 20 mars 2013
Äckliga hundar
Den här kissekatten kommer att dö stressdöden pga två ohygieniska och äckliga hundar.
Kissekatten brukar oftast följa med på den lilla pinkrundan med hundarna och han har då FULLT UPP med att gräva över deras pinkfläckar. Han måste ju tycka att hundarna är otroligt äckliga som bara lämnar det och går vidare. När hundarna skiter får han liksom panik och börjar gräva över det vidriga. Jag hinner knappt ta fram bajspåsen innan bajskorven är prydligt övertäck av en snygg snöpyramid. Ganska praktiskt om man glömt bajspåsarna. Hohoho!
Jag som är svag för det prydliga och städade älskar naturligtvis denna katt. Länge leve ordning och reda!
Kissekatten brukar oftast följa med på den lilla pinkrundan med hundarna och han har då FULLT UPP med att gräva över deras pinkfläckar. Han måste ju tycka att hundarna är otroligt äckliga som bara lämnar det och går vidare. När hundarna skiter får han liksom panik och börjar gräva över det vidriga. Jag hinner knappt ta fram bajspåsen innan bajskorven är prydligt övertäck av en snygg snöpyramid. Ganska praktiskt om man glömt bajspåsarna. Hohoho!
Jag som är svag för det prydliga och städade älskar naturligtvis denna katt. Länge leve ordning och reda!
Synd att klaga
En utmaning för mig är att komma utanför min trygga bubbla. Att bli utsatt. Då jag är ytterst intresserad av att komma tillbaka till livet och vardagen behöver jag kliva två steg längre än jag egentligen törs. Varför inte ta dessa två steg tillsammans med några mycket trygga och älskvärda människor?
En övernattning i ett lyxhus en spottloska ifrån slalombacken är inte illa pinkat. Synd att klaga. Vi kom fram på kvällen och sittandes i pyjamasbyxor kände jag bara lugn. Och ro.
Gällivare by night. Glittrar som ett vackert smycke.
Efter att ha sovit en skön natts sömn var det dags att knäppa på sig pjäxorna. Vädret var inte det bästa men det bekom mig inte för en sekund. Vi hade en underbar dag i backen!
Gud är god och jag är tacksam. Några steg fram och inget tillbaka. Jag är på rätt väg. Amen.
En övernattning i ett lyxhus en spottloska ifrån slalombacken är inte illa pinkat. Synd att klaga. Vi kom fram på kvällen och sittandes i pyjamasbyxor kände jag bara lugn. Och ro.
Gällivare by night. Glittrar som ett vackert smycke.
Efter att ha sovit en skön natts sömn var det dags att knäppa på sig pjäxorna. Vädret var inte det bästa men det bekom mig inte för en sekund. Vi hade en underbar dag i backen!
Gud är god och jag är tacksam. Några steg fram och inget tillbaka. Jag är på rätt väg. Amen.
måndag 18 mars 2013
Ett märkligt snöre
Av en, två, sju och tio anledningar har jag på intet sätt prioriterat bloggen. Som om ni inte märkt det? Hur som, jag har lite bilder och annat att lägga upp. Vi tar det i morgon då febrig son och bloggande mamma ska samsas i soffan.
Hoppsan, nu blev jag lite stressad. Tänk om jag glömmer? Jag har ju liksom lagt bloggen i förrådet. Det man inte ser finns inte. Äh, nu ska den dammas av! Jag kan ju knyta ett snöre runt fingret för att påminnas men av tidigare erfarenheter kommer jag aldrig ihåg anledningen till det märkliga snöret.
Hoppsan, nu blev jag lite stressad. Tänk om jag glömmer? Jag har ju liksom lagt bloggen i förrådet. Det man inte ser finns inte. Äh, nu ska den dammas av! Jag kan ju knyta ett snöre runt fingret för att påminnas men av tidigare erfarenheter kommer jag aldrig ihåg anledningen till det märkliga snöret.
Vikarier, mångfald och manlig förebild
När jag hämtade lilla ärtan på förskolan möttes jag av tre vikarier, ordinarie personal hade planeringsdag. En kvinna och två män. TVÅ män! En av männen och kvinnan var av utländsk härkomst. Jag blev så själaglad! In med fler män på förskolorna! Och etnisk mångfald berikar! Hurra!
En gosse på ärtans avdelning har ingen pappa uppskriven och det gör ont i mitt hjärta. Jag har ingen aning om anledning och jag har ingen som helst insikt i hur den unga mammans sociala nätverk ser ut, men denna lilla gosse var den första jag tänkte på när jag såg dessa manliga pedagoger. Nåja.
En gosse på ärtans avdelning har ingen pappa uppskriven och det gör ont i mitt hjärta. Jag har ingen aning om anledning och jag har ingen som helst insikt i hur den unga mammans sociala nätverk ser ut, men denna lilla gosse var den första jag tänkte på när jag såg dessa manliga pedagoger. Nåja.
måndag 11 mars 2013
lördag 9 mars 2013
Den generösa Blommannen
Den generösa själ Blommannen besitter förstod att mitt hjärta skulle lyfta av lite blommor. När jag kom hem efter en promenad fann jag dessa hängandes på dörren:
Blommor gör gott. Blommor lyfter själ och sinne. Länge leve blommor! Och länge leve vänner som förser mig med den varan!
Angående Blommannen, som jag tidigare förklarat är det inte min man. Min man har liksom inte fattat det där med blommor. Nåja, även solen har sina fläckar. Tillbaka till Blommannen. Han var med mig när min brudklänning skulle bestämmas och den hjälpsamma personalen trodde givetvis att det var VI som skulle gifta oss. Inte mig emot. Då hade jag kanske ALLTID haft fina blommor här och där i huset. Och blommannen ÄLSKAR champagne. Då hade vi suttit i ett blomhav med varsitt glas bubbel och fnissat.
Tro nu inte att jag kommer att byta ut den oförstående maken (när det kommer till blomster). Oxfilé är inte gott varje dag. I och för sig är inte blodpudding det heller. Det bästa är att få lite ur alla världar. Jag behåller nöjt maken och Blommannen har ett vackert inrett rum i mitt hjärta.
Blommor gör gott. Blommor lyfter själ och sinne. Länge leve blommor! Och länge leve vänner som förser mig med den varan!
Angående Blommannen, som jag tidigare förklarat är det inte min man. Min man har liksom inte fattat det där med blommor. Nåja, även solen har sina fläckar. Tillbaka till Blommannen. Han var med mig när min brudklänning skulle bestämmas och den hjälpsamma personalen trodde givetvis att det var VI som skulle gifta oss. Inte mig emot. Då hade jag kanske ALLTID haft fina blommor här och där i huset. Och blommannen ÄLSKAR champagne. Då hade vi suttit i ett blomhav med varsitt glas bubbel och fnissat.
Tro nu inte att jag kommer att byta ut den oförstående maken (när det kommer till blomster). Oxfilé är inte gott varje dag. I och för sig är inte blodpudding det heller. Det bästa är att få lite ur alla världar. Jag behåller nöjt maken och Blommannen har ett vackert inrett rum i mitt hjärta.
fredag 8 mars 2013
Kvinnan i rummet
Bara för att jag är en hygglo-burro-person ska jag bjussa er på veckans boktips
Dessa dagar har jag tid att läsa böcker och blev på mycket gott humör när denna (och de andra tre böckerna i samma serie) hamnade i min famn. Stefan Sauk läser dom tydligen helt suveränt, om du föredrar att lyssna före läsa.
Dessa dagar har jag tid att läsa böcker och blev på mycket gott humör när denna (och de andra tre böckerna i samma serie) hamnade i min famn. Stefan Sauk läser dom tydligen helt suveränt, om du föredrar att lyssna före läsa.
torsdag 7 mars 2013
Last night
Mon dieu! Jag slussades femton år tillbaka i tiden! Haha! Kanske dags att tända på lite Sambucca igen...? Eller inte.
Jag hade inte bokat biljett
Jag ska inte ropa Hej! ännu. Jag balanserar på en spindeltråd. Orsaken till detta kan vi kanske ta när jag fått distans till eländet. Just nu trevar jag mig fram och försöker hitta formuleringar och koppla ihop annars tydliga trådar. Liksom börja om. En reset.
Det här stor-brakka-snubblet ledde mig in på en annan resa, en jag inte bokat biljett för. Jag har en historia av att kunna vara ganska spontan, så jag gör mitt bästa för att omfamna helvetet och se vart det leder mig. Ett steg i taget. Ibland bakåt men för det mesta framåt. I takt med att vårsolen värmer mer och mer ska jag komma tillbaka med förnyad styrka och rik på ännu en erfarenhet.
Om jag bläddrar bakåt i bloggen finner jag intetsägande inlägg och bitvis rätt så sorglösa sådana. Det är inte jag. Inte hela jag i alla fall. Mina nyanser går från bråddjupaste svarta till vitaste vita. Jag är inte särskilt grå. Egentligen. Men nu är jag trött på det svarta.
Nu kommer jag att försöka börja blogga igen. En del i försöket att komma tillbaka till ljuset. Det kan vara trevande men viktigt. För mig i alla fall.
Undra hur det kommer att kännas att läsa detta om ett år? Att tänka tillbaka? Kommer jag att kunna se på detta med klara ögon eller kommer det att ligga en hinna av ledsamhet för mina ögon? Ett steg i taget. Vi säger så.
Det här stor-brakka-snubblet ledde mig in på en annan resa, en jag inte bokat biljett för. Jag har en historia av att kunna vara ganska spontan, så jag gör mitt bästa för att omfamna helvetet och se vart det leder mig. Ett steg i taget. Ibland bakåt men för det mesta framåt. I takt med att vårsolen värmer mer och mer ska jag komma tillbaka med förnyad styrka och rik på ännu en erfarenhet.
Om jag bläddrar bakåt i bloggen finner jag intetsägande inlägg och bitvis rätt så sorglösa sådana. Det är inte jag. Inte hela jag i alla fall. Mina nyanser går från bråddjupaste svarta till vitaste vita. Jag är inte särskilt grå. Egentligen. Men nu är jag trött på det svarta.
Nu kommer jag att försöka börja blogga igen. En del i försöket att komma tillbaka till ljuset. Det kan vara trevande men viktigt. För mig i alla fall.
Undra hur det kommer att kännas att läsa detta om ett år? Att tänka tillbaka? Kommer jag att kunna se på detta med klara ögon eller kommer det att ligga en hinna av ledsamhet för mina ögon? Ett steg i taget. Vi säger så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)