Som youngster lärde man sig att man skulle sitta tyst som en mus på kompisens rum när de åt lunch eller middag. Om man inte hade samma mattider förstås. Med det i minnet revolterar jag. I det lilla.
Här byts kvarterets ungar ut runt matbordet. Någon eller några till lunch och när det är tid för middag kar kompisarna bytts ut. Är det barn här är de givetvis välkomna att äta här. Om föräldrarna gett klartecken. Det är varken besvärligt eller ekonomiskt belastande att koka lite mer makaroner eller steka några fler köttbullar. Det är en tjusning att höra barns funderingar runt köksbordet.
Jag önskar att barnens vänner alltid kan känna sig välkomna här. Inte bortfösta. Med en ungdrös här är inte maten min huvudvärk utan stöket. Det kliar i fingrarna. Jag försöker att ta mig i kragen men det är svårt. Vill inte städa bort dom. Jag jobbar aktivt mot mina städimpulser. Nåja, på sommaren är det lätt att skicka ut dom. Thank God.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar