"Visa mig hur du skriver och jag kan berätta vem du är". Närå, så säger man inte. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på hur kreti och pleti skriver. Jag får olustkänslor när lärare skriver som krattor. Får de alls göra det? Är det inte ganska viktigt att de levererar inom det skrivna språket?
Jag tar mig friheten att inte kunna skilja på hon och henne. Han och honom. Att skriva ihop ord lite för fantasifullt. Böja fel m.m. Men jag är ju inte lärare. Jag undervisar inte barn i det svenska språket.
När handskrivna lappar följer med sonen hem från skolan och fritids är det alltid lika spännande. Och beklämmande. Facebook bidrar också med krattor. Och vart har den vackra handstilen försvunnit? Sitter alla och matar ord på tangentborden så skrivstilen helt fallit bort? Visst är en korrekt fingersättning på tangentbordet trevligt men det är ju även trevligt om man kan läsa det som skrivs analogt.
Sådärja. Nu känns det genast mycket bättre. Nu kan jag släppa detta ämne (innan vi går in på det outtömliga ämnet särskrivning och de som skriver d istället för de eller det)! Vi säger så. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar