tisdag 22 september 2015

Köksbord

Jag älskar mitt köksbord. Inte själva designen eller det lena träslaget, jag älskar vad bordet bjuder in till. Under sommarmånaderna är orangeriet den givna samlingsplatsen och nu när hösten gjort sitt intåg har köksbordet tagit över. Varför inte hänga i den betydligt skönare soffan?

Mitt köksbord är magiskt. Det bjuder in till skratt, gråt, minnen, planering, eftertänksamhet, funderingar och massor av annat. Att torka av bordet med en sur disktrasa är ett dödsstraff som utförs på stående fot. Förresten, sura disktrasor får helt enkelt inte finnas. Äckligt. Helst ska det alltid brinna minst tre ljus på det. Och inte vara belamrat av krafs. Hur ska man kunna tänka om krafs stör? Mat och dryck räknas turligt inte till krafs.

Kattungar räknas inte heller till krafs. Just nu sitter jag vid köksbordet och en nyfiken liten kissemiss gör verkligen sitt bästa för att kliva på tangentbordet. Det finaste man har ställer man på bordet. Eller hur var det?

Mitt köksbord lider brist på en pinne där under, en sån där som man kan lägga upp fötterna på. Varför tänkte jag inte på det i butiken? En liten räddning är att stolarna har sätta-upp-fötterna-pinnar. Hur som, hösten är här. Och ljusen är tända. Välkommen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar