Hjärtlös sjuksköterska

Det är tydligen väldigt plågsamt att vara gift med en empatilös sjuksköterska, att inte få gehör för sina krämpor. Att gång på gång förklara att det onda i halsen blir allt mer köttigt och eländigt och då endast bli bemött med ett skevt leende utan förståelse.

Upptakten till denna schism härrör från vår Thailandsresa. Maken gnällde över halsont och jag ansåg att det bara var att gaska upp sig. Alla har väl ont i halsen då och då. Det är bara att köra på och tänka på annat. Dricka varmt. Undvika knäckemackor. Det som inte dödar härdar. Det slutade med en antibiotikakur. Halsfluss. Maken lade handen på bibeln och svor att han aldrig mer skulle lyssna på mig.

Jaha. Det är nog kanske inte så svårt att lista ut att maken med triumf i rösten meddelade att han varit på vårdcentralen idag och fått en sketen halsfluss konstaterad och behöver nu knapra antibiotika mot det i tio dagar. Bah! Svammel. Alla har väl halsont då och då. Han anser att jag är hjärtlös.

På jobbet daltar jag ibland mer än lovligt med mina patienter. Om han bara visste...

Sisters

Jag behöver en tvillingsyster. Nej, jag vet, världen behöver inte ytterligare en till som mig men JAG behöver det.

SOM vi skulle sjunga i stämmor, synka dansmoves och allt annat jag tror att tvillingar pysslar med. Detta skriver jag inte på önskelistan då mitt sunda förnuft säger att jag inte får det. Men ändå. Jag behöver en tvillingsyster.

Färglöst och mellanmölk och lite lögner

Jag är en beige människa. En beige mellanmjölksmänniska. Jag lyssnar på kommersiella musikkanaler och känner mig busigt vuxen när jag allt oftare lyssnar på P3:s Morgonpasset på väg till jobbet. Mja, nu hinner jag inte lyssna värst många minuter då de först börjar sända kl 06.30. Att jag skulle ratta in P1 är lite väl vågat, är liksom inte riktigt där ännu. Enda gångerna jag lyssnar på P1 är när det är Sommarpratarna, men det gills inte, det är mellanmjölk över det programmet också.

Böcker? Beige. Jag läser topplisteböcker av kända författare. Ids inte botanisera bland de lite smalare. Just nu läser jag Keplers "Sandmannen". Enkelt, spännande och mainstream. Mellanmjölk. Beige.

Om jag var nöjd hade ju detta inte varit något problem, men detta med musiken står mig upp i halsen. Urk! Jag kräks åt dessa skitkanaler! Nu verkar det inte bättre än att jag har fått dille på pianomusik...

Min själ lapar efter det som de sista dropparna vatten i öknen. Detta är väl inte mellanmjölk? Eller? Nu är jag inte rädd för att vara simpel men lite personlig utveckling skadar sällan. En liten uppgradering på smakskalan så här på ålderns höst. Oddsen på att jag skulle välja en pianokonsert framför radio-RIX ger hyfsat gånger pengarna...

Mäh! Just nu insåg jag att jag suttit och ljugit! Jag lyssnar inte alls bara på skitradion! Detta är en av mina städfavoriter! Man städar BÄST till denna skiva! Ge låten en chans, lyssna igenom den. Det handlar ju faktiskt bara om några minuter...

Jag ska avrunda detta inlägg innan jag kommer på fler lögner. Det jag egentligen skulle komma till var önskelistan; bra pianomusik.

Huvudet under armen och en masspsykos

Where there is desire there is gonna be a flame
Where there is a flame someone's bound to get burned
But just because it burns doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try try try

I september fick jag en förfrågan via SMS om jag skulle med på Pinks konsert i Stockholm i maj. JAA! *vissel* *vissel* Konserter är ju oftast värda att gå på oavsett artist. Masspsykos när det är som bäst!

Nyssligt talade jag om detta och gladdes åt det hela. Till polletten föll ner. Jag hade glömt att svara på meddelandet. Avsändaren antog att jag inte var intresserad. Och bokade inga biljetter. Gaaahhh! Detta är en god anledning till att forska mer på detta med telepati.

När FAN blir gammal

Bra: Några extra barn. Bus och skratt. Spontanmiddag med grannen.

Anus: Rutten lax.

Räddning: Grannen går hem och hämtar orutten lax.

Jag försöker bättra mig på fler plan än vilka som är möjliga att dra upp i ett sketet inlägg. Ett av bättringsprojekten är att tagga ner detta med att förtära mat i sällskap av andra. Det behöver inte vara så avancerat, man kan gott skippa den välplanerade menyn och de matchande servetterna till förmån för det avslappnade och enkla. Till syvende och sist är det ju sällskapet jag vill åt. Maten är sekundär.

Denna kväll kommer att gå till historien. Kolla in detta...

Fru Jansson dricker vin (!) ur glas (!!!). Och smaskar på en champagnetryffel till det. När Fan blir gammal blir hon religiös.

Ödmjuk önskelista

Sexåringen drömmer sig bort bland leksaker och annat kul. För att hålla ordning kryssar han noga för i utskicken från leksaksaffärerna. Önskelistan växer för varje dag.

Även mamman i hushållet får en tidning där hon kan kryssa för det hon önskar.

I och med att jag är ödmjuk kryssar jag endast för två saker.

Because I'm worth it.

Öppet brev till fru Jansson

Fina, härliga och fantastiska fru Jansson. Du är ledig i morgon. Vila. Jobba mot impulsen att städa. Den där tvångsmässiga tanken och tvångsmässiga beteendet måste du jobba emot. Å det grövsta. Du behöver samla kraft. Vila. Vila. Eller varför inte göra något roligt?

Det är roligt att ha det städat och du har svårt att koppla av om det är rörigt men tagga ner. För Guds skull, tagga ner. Hemmet och familjen överlever även om det inte är på topp. Ta en slappardag. En ledig dag. Vila. Du behöver det. Gå på stan. Fika. Promenera. Läs en bok. Träna. Vila. Ta en femma på soffan.

MVH
Din Trötta Själ


Hej Trötter!
Sluta gorma. Om jag gör ett städryck mellan kl 08-10 har jag ju hela dagen kvar till annat. Sluta tjata och skicka lappar om detta. Jag känner till detta evinnerliga tjat om städning men suck it up. Jag vill ha ordning och reda. Jag blir GALEN om det är ostädat!

MVH
Fru Jansson

Munksalva med spännande innehåll

Det här med att jag gömmer saker för min familj kan ses som ett problem men jag väljer att tänka att jag är smart. Som jag tidigare skrivit har jag lagt undan presenter från min fyrtioårsfest så att jag kan suga på dom under hela hösten. Förlänga glädjen liksom.

Under några veckor har maken haft eländigt torra händer och jag har då försett honom med mina fina och dyra handkrämer. Eller kanske inte. Jag har snålat med det tunga artilleriet då jag ännu inte invigt det själv. Härom kvällen var situationen med de torra tassarna ohållbar och jag rotade fram krämerna från mina gömmor. Mon dieu. Det är bra drag i dom.

Jag förklarade för maken att munkar i Italien har tillverkat den av sin säd. Han köpte inte det, påstod att jag ljög. SS, kan inte du förklara vad det är för krämer? Jag kommer inte riktigt ihåg och skyller det dåliga minnet på ett eller två glas bubbel.

Lavablobbar

Sexåringen har en lavalampa vid sin säng och den är magisk.

 Att ligga och titta på den är väldigt rogivande. En blobba åker upp och en åker ner. Oj, nu möts dom. Och nu missade blobborna varandra. Hah, dom krockade på vägen ner. En åt upp den andra. Och den blobban föll fortare. Och åts upp. Och så fortsätter det. Tills man vaknar med ett ryck med lite sickel i mungipan.

Nu ska vi älta

Är det en orättvist negativ klang över ordet älta? Jag är en ältare, till och med en utsökt sådan. Jag drar gärna fram gamla troll ut i ljuset för att damma av dom och se om de behöver omvärderas. Har saker och ting förändrats? Yttre omständigheter? Värderingar? Är det inte ganska sunt att kunna göra det istället för att fastna i något?

Hellre fastna i ältande som kanske leder till förbättring än bestämt bestämma sig för något utan att någonsin se tillbaka. Visst, saker som hänt kan i sak inte förändras men SYNEN på det kan. Vi säger så.

Önskelistan och det lilla kräkset

Idag ska jag börja fundera på önskelistan. I det här hushållet ger vi bara julklappar till barnen. Säger vi. I praktiken blir det så att vi, med andan i halsen, köper något till varandra ändå. Och jag vill inte ha något svammel.

För att komma ihåg mina briljanta önskemål ska jag skriva ner dom i bloggen. På så sätt kan jag sammanställa listan någon dag innan jul och se stressen växa i makens ögon. Ok. Nu kör vi.

-Plastlock. Jag är sjukt less på att det ser ut som att någon kaskadspytt i micron.

Note to self: Man får önska sig glamorösa saker.

Klipp ut och spara

I dag ägnar vi din avföring en tanke. Så otroligt viktigt och så otroligt tabubelagt. Vi är  intresserade av varandras välmående i form av tex träning och kost. Sådant kan man surra med varandra om i evigheter men ingen frågar någonsin om hur ditt bajs är. Viskositet? Lukt? Frekvens? Välmående och avföring går hand i hand, fungerar inte tarmen fungerar ingenting. Man kan hamna på akutmottagningen och man är tillräckligt förstoppad och hur hämmande blir inte livet om du konstant är lös i magen? Kan vi inte tumma på att vi kollar av varandras aktuella toavanor innan vi talar om det senaste passet på gymmet?

Har du någon gång varit inlagd på sjukhus så har du märkt att vi inom vården älskar att förhöra oss om våra patienters tarmstatus. Vi har med största sannolikhet frågat om du skött magen och vad egentligen vill veta är om du skitit. Viktiga saker seru.

Här nedan följer en lista på olika bajsar och varför inte klippa ut och spara den? Du kan ju göra ett litet kryss brevid den variant som passar in bäst efter varje gång du skitit . För att föra protokoll liksom...

Spökskiten
Du vet att du har skitit. Det finns skit på pappret men inget i muggen. Ibland kallas den för ”Torpedskiten” av dem som hör plasket.

Teflonskiten
Glider ut så snabbt och lätt att du inte ens märker det. Det finns inte ett spår på pappret, utan du måste kolla i muggen för att vara säker på att du har skitit överhuvudtaget.

Kletskiten
Samma konsistens som tjära. Lämnar permanenta märken i muggen och du torkar dig 18 gånger utan att bli ren. Det slutar med att du ger upp och stoppar papper i kalsongerna för att inte skita ner dem.

Den tveksamma skiten
Du är klar, torkar dig och är precis på väg att ställa dig upp när du inser… det kommer mer!

Spräck-en-ven-i-pannan skiten
Skiten som fick Elvis att kasta i handduken. Den kommer inte förrän du är svettig, skakande och alldeles blå av all ansträngning.

Dietskiten
Du skiter så mycket att du tappar 10 kilo.

Nu-direkt skiten
Du får minsann vara inom en 10 sekundersradie av muggen. Normalt så inträffar den innan du hinner få ner byxorna.

King Kong skiten
Den är STOR, så stor att det är tveksamt att den kommer att kunna spolas ner utan att den blir delad (normalt går det bra med en klädhängare). Vanligtvis skiter man en sådan här när man är hos någon annan.

Blöta skinkor skiten
Skiten som alltid gör magplask och skvätter ner hela häcken.

Önskeskiten
Du sitter där, jäkligt skitnödig, fiser att par gånger men skiter ändå inte.

Cementskiten
När du väl börjar skita önskar du att du fått en ryggmärgsbedövning.

Ormskiten
Rätt mjuk, ungefär lika stor som tummen men minst en meter lång. Den har potentialen att bli en ”Torpedskit”.

Korkskiten, även kallad ”Flytaren”
Du spolar 3 ggr och den är fortfarande kvar. Herregud, hur blir man av med den, den är fanimig osänkbar. Naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.

Den Mexikanska skiten, eller ”Vulkanskiten”
Det är som att skita sulfat. Låt absolut ingen svett rinna mellan skinkorna de närmaste dagarna. Det är inte riktigt säkert att börja äta förrän häcken slutat svida. (Det är då mexikanerna vet att de är hungriga!)

Ölskiten
Den absolut värsta, naturligtvis också den mest vanliga. Inträffar dagen efter dagen före. Normalt brukar det ju inte lukta så illa, men den här skiten luktar verkligen fan! Du sprayar muggen så mycket att det ser ut som att den har blivit dränkt i tallbarr och fattar inte hur din häck kan sprida så mycket skit genom ett sånt litet hål. Sen upptäcker du att det inte finns ett spår av toapapper, ingen doftspray, ingen toaborste och, naturligtvis, står kvällens ragg utanför och väntar på att muggen ska bli ledig. Naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.

Breaking Dawn och en liten kris

Jag vet inte hur det kom sig att jag började läsa Twilight-böckerna. Jag vet att jag först dissade dom som de tonårsböcker de är. Efter första kapitlet var jag fast, kunde inte sluta läsa. Det var sommar och semester och vid några tillfällen lade jag mig på baksidan huset med boken i famnen och instruerade maken att jag endast skulle bli störd om det var akut fara för någons liv.

Jag kunde inte sätta fingret på vad det var jag tyckte var så lockande med böckerna förrän min kusin upplyste mig om saken. Den rena tonårskärleken. Den lätta beröringen som framkallar fjärilar i maggropen. Fri från bröstvårtor och intimt beskrivet sex. Vi slänger in lite varulavar och vampyrer och sagan är fantastisk. Vid de närmare fyrtio finner jag mig ganska cynisk när det kommer till kritan och via böckerna slungades jag tillbaka i tiden. Ganska trevligt!

Visst blev jag besviken när jag såg första filmen, jag hade gjort upp ett annat scenario i mitt huvud där karaktärerna var lite mer vuxna men ok, jag är ju inte målgruppen. Och det står ju tydligt i böckerna vilken ålder de är i. Jag tog mig friheten att modifiera karaktärerna.

Nu har sista filmen kommit...

...och min Twilight-kompis är i ett annat land. Hon kommer inte hem förrän i december någon gång. Kris!

Nedräkning

Med spänd förväntan känner jag hur det närmar sig. Snart åker det första julpiffet upp. Jag älskar ljusslingor men försöker att inte gå alldeles bananas. Lite snö istället för regn hade varit perfa.

Du ska få ett modigt hjärta

Härom dagen rensade jag i ett skåp och hittade denna dikt som jag rivit ur någon tidning. Kristina Lugn skrev den till sin dotter.

Äktenskapslöften och den där stekpannan

Förra veckan började jag fundera på våra äktenskapslöften (förutom de traditionella). Jag kommer inte ihåg dem alla men var säker på att maken i alla fall brutit ETT löfte. Jag hittade dom och lägger upp dom här så att de för evigt är sparade.

Här är mina löften till maken:

Han anser att jag brutit detta med nyckeln. Jag anser att trappen är i samma område som nyckelskåpet, så det räknas inte. Och att han fortfarande väntar på att "någon gång" ska ske. Nåja. Även solen har sina fläckar...

Här är hans löften till mig:

Ok, nu är ju hostmedicin SJUKT gott men jag har inte behövt det på en evighet. Köksstolarna är fria från kläder men DEN DÄR STEKPANNAN glömmer han ofta på spisen. Det var ju det jag kom ihåg. Han är en äktenskapslöftesbrytare! Hejudamig. Kommer inte ihåg om något vite skulle utbetalas vid bruten överenskommelse, måste gräva mer i pappren från bröllopet.

Jag förstår inte

Var är presenterna? Var är fyrverkeriet?

Koppleriverksamhet

Man skulle kunna tro att detta är helt vanliga läderkoppel. Icke. Det vilar en förbannelse över dom.

Med gammelhunden är det inga problem men så fort Esther Williams (även kallad lill-kladden) blir kopplad börjar hon halta och sacka efter. Hon får grava problem att gå. Hon tappar ALL ork. Går vi i civilisationen har jag dom kopplade men ger oftast upp efter ett tag och lill-kladden får då åka i korgen under vagnen. Om vagnen är med vill säga.

Är hon inte kopplad skuttar hon som en valp och svansen vispar på. Orkar gå hur långt som helst. Med andra ord är det kopplen det är fel på. Eller?

Hur som, här är en bild på fjanten

Inte ser hon väl ut som någon som luras?

Truth and Deception

A way of living

"Jag dricker champagne när jag är lycklig, och när jag är ledsen. Ibland dricker jag när jag är ensam. Har jag sällskap anser jag att champagne är självklart. Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig, och jag dricker alltid champagne när jag vill ha något att äta. Annars dricker jag aldrig champagne - utom när jag är törstig..."

-Madame Lilly Bollinger

 

Sockerbröllop

Idag firar vi sockerbröllop!

Sex år! Men rent förhållandemässigt firar vi spets, dvs tretton år. Vi är ju liksom bara i början på äventyret!

Underbara dag

Åh, älskade lediga stund! Som vanligt drar jag på mig förklädet och är huslig

Mellan bullbaken med barnen har vi klippt, klistrat, limmat och pysslat. Pärlplattor har producerats och jag har sytt en klänning till ettåringen. Hela huset är städat och vi bara myser! Underbart produktiv dag!

Skojar bara. Jag äger 1/3 av insatsen med bullarna. Går omkring i pyjamas och gör inte ett skit.

Får man muta med en hund?

"-Naaww! SÅ mysigt!" säger maken när han ser den här reklamen

Av blotta reklamsnutten får jag både värmeutslag och svårt att andas. Jag lockas mer av den här bilden:

Vi snackar svalt. Gärna lite kylslaget. Härom ledes läste jag om en gammal krutgumma som året runt sov på balkongen. Endast vid extremt snöoväder sov hon inomhus, om det yrde vill säga. Now we're talking!

När vi byggde orangeriet hade jag en och annan baktanke med det hela. Det är döskönt att bädda ner sig i soffan i uterummet, bli lite kall om näbben och bara borra ner sig lite till under täcket. Just nu är det lite svårt med tanke på småbarn som nattetid kan behöva tillsyn men de blir ju stora! Försöker förhandla med maken om att vi ska sova där ute när kidsen är självgående men han vägrar. En Sankt Bernhard som muta? Våra två små hundflickor räcker tydligen inte som element. Och gudbevars! Han får inte ligga och värma sig vid mig, värmeutslagen, ni vet.

Besvärligt filmande

Vi har stött på patrull. Vi har blivit med Viaplay. Från att ha förfärat oss över värdelösa TV-tablåer och ingen som orkar åka och hyra en film (närå, vi laddar aaaldrig hem filmer) till en uppsjö av valmöjligheter. Hur ska man kunna välja?

Jag är ganska stolt över att jag lärt mig välja kvällstidning (istället för att köpa båda) och ska nu välja film. Mission impossible. Rätt film för rätt sinnesstämning. Rätt film för rätt väder. Rätt film till rätt pyjamas. Ja, ni fattar. Det slutade med att jag såg "Ombytta roller" från åttio-någonting på 7:an. Orkade inte se något annat.

Måste man se film varje kväll bara för att man kan? Det finns ju viss tjusning med att sitta och klämma ur dagens sista energidroppar genom att stirra på något ointressant. Visst, man kan ju umgås också. Men vem orkar det en fredagskväll när klockan ringer 05.45 nästa morgon?

I och med att jag inte kan se läskiga filmer går dom genast bort och listan blir kortare. Vi bör kanske göra en att se-lista? Kom inte dragandes med att detta är ett I-landsproblem. Försök inte ens.

Längtansfull klåda

Jag har klåda i mina händer. Det kliar och kliar. Det enda som som kan stilla eländet är att jag får börja julpynta.

Dessa raringar ska bo i blomlådorna under köksfönstret. Som jag längtar. När de väl är uppe går startskottet för resten. PANG! Varje år när jag tar in julkartongerna från förrådet är det lika spännande. Vad finns i dom? Jag glömmer bort vad som finns i kartongerna och var sakerna brukar bo. Nu när vi gjort om lite här hemma har sakerna tappat sina tidigare adresser och nya adresser ska finnas. Spännande.

Har varit och kramats lite med Blommannen och hips vips har jag tre hyacinter på köksbordet. Förhoppningsvis kommer deras doft att förgylla första advent.

I och med att jag är en ängslig människa som bryr mig om vad andra tycker väntar jag med julpiffandet. Lite i alla fall. Klia. Klia. Klia.

Fritt fall

Jag har känt den där rysliga hudlösheten ett tag. Jag har varit utan något som helst skydd från den övriga världen. Alla ord, alla tankar, alla åsikter, all kyla har gått rakt in i mig utan urskiljning. Allt har vägt lika tungt och mitt inre jobbade på högvarv för att klara sig. Att lämna mitt varma hem utan hud kräver mer än jag kan kompensera med annat. "Annat" kan vara vad som helst, varför inte en slängd käft? Eller jobba lite till? Lite mer? Kräva lite mer av sig själv? Lite till? Lite till.

Om jag adderar hudlösheten med lite smått och gott blir summan sömnlöshet. Och då är jag körd. Hejdå. Efter några nätter med få sömntimmar går man sönder. JAG går sönder. Hudlöshet, smått och gott, en dålig axel OCH sömnlöshet gör att jag hamnar i ett obehagligt fritt fall.

Tidigare har det fria fallet resulterat i ett hårt slag mot botten men nu tror jag att jag lärt mig se det, identifiera det. Jag vill inte slå i botten fler gånger, vill inte få så ont som det gör.

Mitt nya jag har förhoppningsvis lärt sig tolka de där tecknen på att det fria fallet är nära. Jag håller tummarna. Jag vill må bra. Jag vill inte falla.

Hah!

Äntligen!

Ammenherregu! Nu blir det åka av. Jag har dammat av jullistorna på Spotify (till makens stora förtret) och fram till nyår kommer högtalarna i detta hus vara glödande av julmusik! Inte en sekund för tidigt!

Låt mig presentera en av mina favoriter:

Den här passar fin-fint att ha i hörlurarna när man går kylslagna nattpinkarsvängar med hundflickorna i december. Knarr under skorna, snorig näsa, halsduk och ljusslingor som pryder frostiga hus.

Kris och välgörenhet

Idag startar vi en insamling. Du kan lämna pengar direkt till mig eller lämna dom i ett kuvert i brevlådan. Stora donationer är bäst. Är du en snålskalle kan du ge lite. Detta är ett angeläget ämne.

Vadan denna insamling? Jo, jag måste operera bort sopsäckarna till ögonlock. Jag ser i n g e n t i n g. Och jag menar det, ingenting! Dom hänger och är i vägen. När jag ändå ligger på operationsbordet kan jag ju samtidigt bli av med det smärtsamma åderbråcket jag har i benet. Att använda stödstrumpor är som att spotta en kamel i halsen. Jag behöver skäras i. Pronto.

Seså. Gräv i dina besparingar och ge dom till mig innan jag får spader av eländet.

Ekomomiska förhandlingar och lemuren

Det här med att lära sexåringen pengars värde och jobba för det lilla extra? Gud så jobbigt. Gnäll. Gnäll. Gnäll. Han har siktet på en lemur (gosedjur) som kostar 349 kr och tänker minsann inte vänta till julafton. Problemet är att han bara har 140 kr. Till och med jag som är värdelös på matematik förstår att det inte funkar. Hur ska han då göra?

Han kom själv på idén att hjälpa till hemma och på så sätt tjäna pengar. Och nu börjar problemen. Ska man få något för att man bäddar sängen? Det anser jag att man ska göra oavsett, att det ingår i vardagen. Ok, gå ut med hundflickorna? Ja, katching, en liten slant. Städa rummet? Näääääää. Ska göras oavsett. Förhandlingarna är benhårda och vi alla ger och tar.

Att mata lillasyster skulle tydligen ge utdelning (enl maken) och gissa om barnen tyckte att det var döroligt. Jag fann det överjävligt besvärligt då det resulterade i att jag stod på alla fyra och skurade. Tycker att maken kan ge MIG en slant för det.

Det är ett oförtröttligt arbete och jag undrar NÄR polletten ska falla ner, NÄR han ska förstå pengars värde. Att tvätta händerna efter ett toalettbesök är INTE värt 50 kr. Och man kan inte få allt man pekar på.

Njuteri och mer njuteri

Ska vi köra en "kvällen i bilder"?

Jag hade kunnat fresta med fler smarriga matbilder men min fotograf verkade njuta mer av maten och sällskapet än att ta bilder så jag kunde visa er. Det var fyra fantastiska rätter och jag slickade tallriken efter var endaste en. Maten var enastående men det bästa var nog sällskapet. Nu är klockan 01.30 och jag lär vara döden död i morgon men ändå fylld av... ja, av vadå? Energi? Vänskap? Min hjärna räcker för tillfället inte till några filosofiska utsvävningar men ett är säkert; jag är fulltankad. Av mina vänner. Även om jag kommer att få plikta med trötthet efter lite nattsudderi väger det ändå inte tyngre än det jag känner i själen. God bless! ...och en liten rap på det.

Scar tissue och avstånd

Idag saknar jag en av mina vänner som bor allt för långt borta. Naturligtvis bor hon även i mitt hjärta men idag hade jag behövt henne här vid min sida. När jag lyssnar på denna låt känns hon nära:

Mon dieu. Denna har vi skrålat till. Till dig min kära vän, jag saknar dig!

Skryt, löften och en onepiece

Well. Det är dax för lite skryt. Hur många har en make som kommer på att sonen behöver en onepiece i fleece? Och syr den själv? Hah!

Det är helt sjukt. Jag kan inte ens trä en symaskin och han snor helt proffsigt ihop en onepiece på fri hand med krage, fickor, dragkedja och annat. Sjukt. Jag säger bara det. Sjukt. Sjukt bra! Jag valde han med omsorg.

Ok. Nu har jag lovprisat honom men han har faktiskt brutit ett äktenskapslöfte. Flera gånger. Skulle man då kunna säga att han är +/- 0 då? Ett av löftena löd "Jag lovar att alltid diska den tunga stekpannan". Jo, tjena. Så mycket var de löftena värda.

Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg våra löften och ska söka reda på dom. Jag tvivlar på att jag brutit ett enda. *harkel* Jag tror att vi har bröllopsdag nästa vecka så det skulle passa bra. Jorå, du läste rätt, jag TROR det. Är helt värdelös på att komma ihåg datum så när jag letar reda på löftena kan jag ju samtidigt ta reda på vilket datum vi gifte oss...

Ett annorlunda möte

Hur bemöter man människor som inte beter sig som förväntat, som är utanför ramarna? Skulle det vara enklare att möta sin nästa om de kom med fullständig innehållsförteckning och manual? De sociala normer som finns är ganska oförlåtande och gud förbjude om du avviker. Om du nu måste avvika bör du göra det på rätt sätt. För allas skull. För hur skulle vi annars hantera dig?

Barn är ljuvliga och naturliga och vi vuxna vägleder (i den goda världen) barnen i den sociala djungeln. Vad man får göra, hur man förväntas bete sig osv. Ett oförtröttligt arbete där ett socialt välanpassat barn är belöningen. Tragiskt vore det om man "anpassade" bort egenheter bara för att de inte är enligt normen.

Ser gemene man förbi det besvärliga och annorlunda hos en människa eller sätter man en knasig etikett och går vidare? Tänk om man på så vis missar den mest intressanta människa man någonsin kommer att stöta på? Bara för att man inte brydde sig om att stanna upp och mötas?

Jag märker att detta inlägg innehåller flertalet frågetecken och dessa frågor tåls verkligen att funderas över. Ta det som en utmaning, nästa människa du möter som du upplever avig; möt. Möt denna människa där ni är. Upplev. Inspireras. Lär. Lär dig. Ge. Ta.

Utvärdering om någon vecka. Seså. Gå ut och möt någon som du annars skulle undvika. Vi säger så.

Hängläppen

Häng nu ingen gigantisk läpp för uteblivet inlägg. Om man bortser det här vill säga. Typ. Jag har haft lite körigt idag och återkommer i morgon. Seså, torka tårarna. Jag lovar.

Tonen och saknaden

Jag saknar en ton i mitt liv. Jag inbillar mig att jag har allt jag behöver men jag söker ändå en ton som fattas mig. Den där lilla tonen som skulle få melodin mer komplett.

Jag kommer nära tonen i Kukkola, hos min moster. Att sitta i orangeriet med vyn över vattnet och värmen från bastun kvar i min hud, kropp och själ. Lugnet, tystnaden och avskildheten omfamnar det inre och jag finner ro.

Visst, jag ser vatten från mitt eget orangeri men avskildheten finns inte. Jag har heller ingen bastu. Jag behöver en stuga. Vid havet. Med en bastu. Då skulle jag nog få toner till en hel musikal! Jag kan verkligen se mig själv i den där stugan.

Fokusera och prioritera? Räcker det? Vi slänger in lite beslutsamhet på det och saken bör väl bara biff? Vi säger så.

Ljus i mörkret

När maken såg min ljusgömma utbrast han:

"-Vi måste se över det här, du behöver kläder!"

Jag hade ryggen mot honom så jag såg inte ansiktsuttrycket, utan hörde bara rösten. Han var ganska bestämd. I och med att jag lätt som en plätt tolkar in det osagda så sa han egentligen något annat. Kanske...

1. Du är ful i dina fula kläder.
2. Du eldar så förbannat, billigare med fjärrvärme alt. mer kläder på.
3.  Det vore bulla om du lade ner lika mycket tid och pengar på att finna välbehövliga kläder, som du spenderar på dina ljus.
5. Du knarkar ljus. Du sitter naken på kvällarna och knarkar ljus.
4. Blaaa bla blutta bla.

Jag tror att det lutar mot trean. Jag har banne mig inga kläder. Jag har insett det själv och VET att jag behöver det men det är ju SÅ jobbigt. Det är faktiskt mycket roligare att köpa ljus och jag känner mig verkligen rikast på jorden när ljusförrådet är fyllt.

AHAHAHHAAAHAHAH!!!

Jag kan inte skratta som folk. Jag önskar att jag hade ett porlande och glittrande skratt istället för mitt gnäggande och trumhinnespräckande garv. Jag är on eller off när jag finner någonting roligt. Jag kan inte småfnissa. Om något är småroligt kan jag skratta lite inombords och är något dökul brister jag ut i det där skämmiga helvetesgarvet. On. Off. Sällan och inget mitt emellan.

Det är svårt att skratta lagom. Lagom mycket och lagom högt. Jag är grymt avundsjuk på de med det där härliga och bubblande skrattet, de som har det nära till hands. Hihihi!

Jag är helt övertygad om att det finns människor som inte skrattar. Inte kan. Om jag måste välja mellan ett skrattfritt liv och mitt gnäggande väljer jag naturligtvis gnägget. Gnägg! Gnägg! Men jag skulle ÄNDÅ vilja skratta snyggt, om man nu kan göra det.

Hur som, det underbaraste skratt som finns är barnens, när man hör hur det bubblar upp från magen. Underbart! 

Hellre arbetslös än jobba med en smiley

Läser Vårdfokus och finner denna annons:

Andas in andas ut. Skojar dom? Jag hoppas att dom gjort annonsen själva och inte betalat big bux för den.  Om du är lite skelögd och inte ser vad som är problemet så har jag zoomat in det:

Nä, det är inte hans höga hårfäste utan smileyn. HEUWA! Bara på grund av den skulle jag ALDRIG söka jobb där. Nope. Njet. Aldrig.

Brevet och samtalen

Hej Gud!
Oftast resonerar vi när något gnager mig eller när jag är ledsen och rädd. När jag är ensam och ledsen i mörkret, när jag varken hittar fotfästet eller horisonten. Jag är dålig på att höra av mig när livet är på topp, sorry. Du vet att jag är lite gnällig över att jag upplever samtalen som envägskommunikation men jag hoppas och tror, inners inne, att du vid dom tillfällena har lite ont i halsen och sparar på rösten, att du handlar istället.

Idag vill jag bara kolla av med dig att du tar hand om mina nära och kära. För min egen del har jag inget större att avhandla, skulle väl vara den där handväskan som du vet att jag funderar mycket på. Tycker du att jag ska unna mig den? Jag tycker att den är SJUKT dyr. Ska jag? Eller ska jag avvakta?

Inte för att tjata men visst kollar du till de som finns i mitt hjärta? Jag är väldigt rädd om dom. Väldigt.

Och förresten, den där jackan jag lämnade in till Hägglunds för att byta dragkedja på, kan du på något sätt påverka så att jag får tillbaka den? Det har gått nästan två månader. Och nu fryser jag och blir blöt. Jag förstår om du har viktigare saker för dig, tänkte bara om du har lite att göra någon dag...

Med vänlig hälsning
Elisabeth

Dyra terapitimmar

Men...?

Hur ska vi åter igen kunna konstatera att vi inte känner någon med dagens namn när... de missat det? Är det de namnlösa barnens dag? Har INGEN namnsdag? Detta rubbar mina cirklar. Måste boka tid för några terapitimmar.

Crap

Jag är helt chanslös.

Dels för att jag banne mig inte får bilden rätt väg och dels för att jag inte kan påverka vilken månad jag föddes i. Eländigt.

SM-GULD

Man kan vara glad åt det lilla. Eller lycklig för det stora. Och det föredrar jag. Det stora är att det är mösstider. Hurra! Jag tillhör de arma människor som ser ut som en bilolycka i håret om jag inte fixar det. Som om jag kört håret i en hushållsmaskin i en kvart eller så. Men nu, nu är det höjdartider i ett halvår framöver!

Fatta känslan av att spontant kunna dra ut på stan?! Att på en tredjedels sekund vara klar för att åka och handla. UTAN att skrämma barn och nervsvaga. Hurra! Igen! Nu är ju inte jag SÅ petig, nog har jag mer eller mindre okammad åkt och handlat men då har jag också sett ut där efter... Nu kan till och med jag se någorlunda ut. Bara så där. På en endaste sekund. Jag tackar!

Länge leve mössor!!!

Jag vill bara tillägga att min smak gällande mössor har ifrågasatts. Å det grövsta. En vän frågade om jag skulle vara med i fulmösse-SM. Well. Ok. Men sköna är de.