lördag 28 december 2013

Kladd på instrumentbrädan och spikar i garaget

Well. Jag har lärt mig att framgången med träning är två spikar i garaget. Där ska träningsväskan hänga. Typ. Det ska bara vara att grabba väskan och skorna och gå. Mina spikar är tomma. Det var ett tag sedan jag var på gymmet och mina kläder, skor, vattenflaska och hörlurar är spridda för vinden. Jag har ägnat förmiddagen med att leta fram allt. Min playlist på Spotify (lämpligt nog döpt till Halvmilen) är uppdaterad. Snart är spikarna riggade och klara. Inga ursäkter gills.

Nä, detta plötsliga intresse har ingenting med nyårslöften att göra. Måste träna (som alla andra) för mitt välmående. Har ingått ett vad om att delta i Vårruset i maj. Har aldrig sprungit fem kilometer tidigare. Brukar nöja mig med tre. Som bäst. Hur ska detta sluta? Jag blir matt av endast tanken på eländet.

Hur som. Nu ska fläsket smälta som choklad på instrumentbrädan en vacker sommardag. Vi säger så.

fredag 27 december 2013

I väntan på inlägg med bilder

Jag har liksom inte riktigt kommit på hur man enklast får in bilder i den här nya (och blanka) datorn. Jag misstänker att det är enklare än hjärnkirurgi så jag bör lära mig det någon gång. Om du känner att du inte kan leva utan mina bilder finner du mig på Instagram som elli_jansson.

Krattor och språket

"Visa mig hur du skriver och jag kan berätta vem du är". Närå, så säger man inte. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på hur kreti och pleti skriver. Jag får olustkänslor när lärare skriver som krattor. Får de alls göra det? Är det inte ganska viktigt att de levererar inom det skrivna språket?

Jag tar mig friheten att inte kunna skilja på hon och henne. Han och honom. Att skriva ihop ord lite för fantasifullt. Böja fel m.m. Men jag är ju inte lärare. Jag undervisar inte barn i det svenska språket.

När handskrivna lappar följer med sonen hem från skolan och fritids är det alltid lika spännande. Och beklämmande. Facebook bidrar också med krattor. Och vart har den vackra handstilen försvunnit? Sitter alla och matar ord på tangentborden så skrivstilen helt fallit bort? Visst är en korrekt fingersättning på tangentbordet trevligt men det är ju även trevligt om man kan läsa det som skrivs analogt.

Sådärja. Nu känns det genast mycket bättre. Nu kan jag släppa detta ämne (innan vi går in på det outtömliga ämnet särskrivning och de som skriver d istället för de eller det)! Vi säger så. God natt!

tisdag 17 december 2013

Trevande nystart

Oj, jag hittade hit. Höll knappt på att finna vägen då det var så länge sedan samt att jag sitter vid en ny dator. Hittar inte riktigt bland alla ikoner och annat trams. Förändring är inte alltid bra. Eller, jo, kanske. Det är bara så att jag är lite oemottaglig.

Var ska vi börja? Vad döljer sig i huvudet på fru Jansson? Egentligen? Jag har just börjat jobba efter att ha varit sjukskriven sedan januari. Jobba är väl en överdrift. Jag ska glida in i landstingspyjamasen och dricka lite kaffe. Lagom till den obligatoriska tarmtömningen (ganska precis 1,5 tim efter första koppen landstingskaffe) drar jag mig hemåt. För att däcka. Jag blir helt slut.

Jag har inte läst mina senaste inlägg men misstänker att de inte är vidare roliga. Livet är inte alltid roligt. Häpp. Men nu jeflar. Nu är det nya vindar som blåser. Jag mår bättre! Woop! Woop!

Ska umgås med bloggen som en vanlig rutin. No fingers crossed! Smell ya later!

tisdag 6 augusti 2013

Bit ihop

Just nu måste jag sätta hela mig själv åt sidan och det kostar på. All min energi och allt mitt fokus går åt till inskolning för den minsta älsklingen. Förskoledags. Jag är helt slut. Efter bara två dagar. Det går superbra för henne och det är det viktigaste. Jag inser att jag har en bit kvar till min fulla kapacitet...

Återhämtning. Återhämtning? Vi tar det sedan. Nu biter vi ihop. Hårt. Amen.

måndag 29 juli 2013

Mutation

Frukostklubben blev middags- och nattamatsklubben. Den här klubben har potential! Only the sky is the limit. Och orangeriet levererade som vanligt.

























Middagen intogs i tokvärme och nattamaten intogs när skymningen föll tillsammans med graderna. Det är alltid lite vemodigt när man kan börja tända ljus (och de syns). Infravärmen slogs på för första gången. Hösten närmar sig. När insikten slår mig känner jag alltid vemod även fast jag gillar hösten.

Visst, det är inte ens augusti men när de ljusa nätterna börjar skymma känns sommaren över. Tack och hej. Det är ganska dubbelt att jag sitter och skriver så med en lätt svettig panna. Var ute och rensade i trädgården och var tvungen att gå in för att inte dö av värmeslag. Jag är störd. Bry dig inte om mitt svammel om att sommaren är över. Vi säger så.

fredag 26 juli 2013

Lögn och förbannad dikt

Frukt är inte godis. När jag säger till barnen att det ÄR godis får jag oftast lite kräk i munnen. Naturligtvis för att jag ljuger om saken. En frukt kan aldrig ersätta snask eller glass. Frukt är INTE godis. Men det får barnen upptäcka själva.

På tal om att upptäcka saker och ting själva är jag ganska nöjd över det faktum att vi lyckades lura sonen i flera år med att glassbilen var tom när den spelade den klassiska glassbilstrudelutten. Hähähä! Trudelutt lika med tom glassbil lika med ingen glass.

När kvällens film skulle starta kände jag hur det drog i glasstarmen. Det enda jag fann (förutom hårdbrödmackor) var denna ynkliga historia.

























Alltså. Nä. Jag lade tillbaka den i fruktskålen.

torsdag 25 juli 2013

Muntergök

Idag vill jag inte ha fint väder. Fint väder förpliktigar. Handdukar ska packas, saft blandas, frukt skalas, hud smörjas in, armpuffar blåsas upp. Jag önskar kallt ösregn. Min själ behöver det. Idag.

Sol och värme har en benägenhet att fylla sinnet med glädje. Men inte idag. Jag vill krypa in under flera lager täcken och gömma mig från omvärlden. Där under skulle jag läsa en bok i ficklampans sken och återbyggas.

Innan dagen är slut hoppas jag att solens strålar uppmuntrat min själ och att glädjen återkommit. Klockan är bara lunch och mycket återstår av dagen. Jag ska ta mig i kragen och leka att denna dag är underbar. Affirmera för glatta livet! Vi säger så.

onsdag 24 juli 2013

Evolution of Music

Jag kan banne mig inte släppa bitterheten över att inte kunna sjunga. Tänk vad roligt att få vara med i en liten kör eller dylikt. Visst, nog skulle jag även kunna tänka mig solosång också. Piss, skit och elände. Ja, jag är bitter.




Bara för att jag inte kan förgylla världen med sång är jag inte helt utan förmågor. Jag kan ju... ehhh. Jag kan... Jo, jag kan trixa med senan på höger stortå OCH knäcka käken ur led! Jag är fantastisk! Visste väl att jag lyser på NÅGOT område! Men bitterheten sitter i ändå.


måndag 22 juli 2013

Häxan Surtant

Tänkte köra en sur insändare idag:

Snälla, OM du möter någon som sakta går och rockar en barnvagn; ropa inte HALLÅ, FINT VÄDER! Om du tillsammans med dina vänner går förbi ett barnvagnsekipade där föräldern skrider fram och gungar vagnen; börja inte TJOA OCH TJIMMA! Så tröttsamt.

Efter att lilla vackra snäckan somnat tre gånger för att bli abrupt uppväckt av förbipasserande lika många gånger gav jag upp. Jag vet att det är för mycket begärt att folk ska vara lite om sig och kring sig, men va fan? Har man ingen koll på omgivningen? Nåja, nu sover hon i sin säng.

/Uppgiven mamma

söndag 21 juli 2013

Nyhetspanik och dagar man minns

När jag är på utländsk mark får jag ofta nyhetspanik. Vad händer i världen? Vad händer hemmavid? Vi hann knappt ställa ner resväskorna på hotellrummet innan jag ylade att vi genast måste ner till receptionen och få lösen till hotellets wi-fi. Tänk om något världsomvändande händer och jag inte vet om det? Att jag i all ro duttar med solskyddskräm och äter melon på balkongen utan att ha koll på läget? Huuu... Hemska tanke!

Jag besinnande mig. Satte mig ner och andades. Andas in. Andas ut. Andas i kvadrat. Det slutade med att jag pulade in telefonen under dotterns klädhög och läsplattan användes endast av barnen för spel och film. Hurra för mig!

Dagarna är dagarna som dagarna de dagarna man minns.

























Jag lägger denna semestervecka i en vacker låda och tar fram den till vintern när snön yr runt knuten.

lördag 13 juli 2013

På äventyr

Efter att ha packat som en expert på tetris spred sig en känsla av välbehag genom kroppen. Tills "någon" bestämde sig för att ställa upp väskan för att kolla att adresslappen var rätt. Locket på resväskan var inte ihopdragen. Allt rasade ut på golvet. Gudförjävlabannat. Sällan har jag svurit åt "någon" som jag gjorde då. Nåväl, nu är ordningen återställd.

























Hasta la vista baby! Smell you later!

fredag 12 juli 2013

Adressbyte och lite tjurighet

Ska man ha ordning och reda bör var sak ha sin plats. Jag gillar ordning och reda. Blir lite stressad när saker ligger här och där, inte äger någon adress. När det högblanka aset till dator flyttade in hos oss fann "vi" ingen plats för den, så för tillfället bor den på köksbänken.

























Jag får spader. Den har ingenting där att göra! Tydligen är bästa lösningen att den tar över den gamla datorn plats på hyllan under vardagsrumsbordet. Men? Då måste ju den gamla flytta. Till återvinningen? Icke. Jag har fortfarande inte rört den nya. Så tröttsamt.

Det pågår någon slags maktkamp mellan de vuxna i detta hushåll och jag tenderar till att vara den lite tjurigare, så detta blir spännande. Hur ska detta sluta?

torsdag 11 juli 2013

Återhämtning nr 5?

Jag har kört fast igen och det är ingen idé att be er om hjälp då ni är helt kassa på att kommentera. Närå, jag är inte bitter, konstaterar bara.

Dagen ska ägnas åt att komma på femman. Hur svårt kan det egentligen vara? Vad gör andra? Stickar? Inget för mig. Scrapbooka? Inget för mig. Gaaahhh! Jag ska tänka så det knakar. Torsdagens jobb, tänka. Kan låta övermäktigt men jag ska försöka. Hohoho!

Bränna sin historia?




















Efter att ha läst detta i en tidning skiter jag i viktstressen, beach 2013 (det är ändå väldigt för sent för det). Tack så mycket. Har aldrig varit smal och kommer aldrig att bli. Vill vara stark och orka, behöver inte vara snyggt smal. Jag ska låta livet få synas. Vi säger så.

onsdag 10 juli 2013

En man som heter Ove

Visst är det bra att man tror sig? Tror sig göra saker som man kanske inte klarar? Utmana sig. Hur som så deklarerade jag högt att jag skulle åka och handla. Jag mötte genast motstånd av en nära anhörig som inte fann det lämpligt, men jag mår ju bättre så why not? Att åka och handla på kvällstid är lugna puckar. Lite folk så man är nästan ensam bland hyllorna. Man kan flanera bland grönsakerna, pilla på alla böcker och i godan ro välja ut yoghurten.

Detta kom jag hem med:

























Hjärnan började bubbla och lukta bränt. En fördel med mitt "tillstånd" är att jag är billig i drift. Vi snackar inte om välfyllda påsar som jag bär hem. Nu har jag affärsförbud. Vi får väl se hur det blir med det...

tisdag 9 juli 2013

Nemesis

























En vacker dag ska jag SPRINGA uppför dig. Backjävel.

Finmiddag

"-Howdy! Vill ni käka middag hos oss?"

























"-Men jag ids inte laga någon mat..."

Note to self: Maila denna bild till Magdalena Ribbing.

måndag 8 juli 2013

Återhämtning nr 4

Hah! Nu kom jag på det! Möte med frukostklubben!



































































Dessa underbara kvinnor är ett livselixir. Högt och lågt dryftas och själen lyfter. Att vara med vänner som vill en väl, som bryr sig om en, det är lycka. Och återhämtning. Axlarna åker ner en våning och andningen lättar. Jag är välsignad.

söndag 7 juli 2013

En skruvmejsel i datorn och lång ställtid

Men åhh. Jag är i datorernas ingenmansland. Är mellan och ingenstans. "-Lägg inte in fler bilder i gamla datorn för jag har fört över de du hade till nya datorn." Jaha. Men vad ska jag göra då? Kan jag blogga som vanligt? Men utan bilder? Vill inte befatta mig med den nya HÖGBLANKA datorn. Ännu.

Jag blir så trött av mitt ofattbara motstånd. Jag orkar inte lära mig något nytt. Just nu. Ni vet, kolgrillad hjärna. När man slår på den nya ser det inte likadant ut som i den gamla. Enklare? Kanske. Vet inte.

Nåja, jag sparar bilderna i mobilen och lägger upp dom här när jag... mognat? Hittat mod? Hittat ork?

"-Snart kör jag en skruvmejsel genom gamla datorn, då måste du lära dig den nya." Maken har inte läst pedagogik. Jag började kallsvettas.

Ska under dagen fundera på detta. Försöka rappa på ställtiden. Detta är ju faktiskt ganska löjligt.

fredag 5 juli 2013

Allt annat än gröna fingrar

Det här med sommar och blomster är huvudvärksframkallande. Jag vill verkligen ha dötjusiga blommor och en enastående trädgård men räcker inte fram. Min entusiasm är inte likställd med kunskap. Antingen vattnar jag ihjäl blommorna, sätter dom i fel krukor eller låter dem torka ut. Typ. Ytterst tröttsamt. Här är ett exempel;

























Nåja, alla blommor ser inte ut så här. Jag har några lyckade exemplar också. De som vägrar dö. För att inte mitt självförtroende helt ska lämna min lekamen ska jag ta kort på överlevarna och lägga upp dom också. Be mig aldrig passa dina blommor när du åker på semester. Grannen gjorde det en gång. Alla blommor dog. Och jag ville bara dö skämsdöden. Och de ber mig aldrig mer. Förståeligt.

måndag 1 juli 2013

Soloduschare eller inte

Duschar folk tillsammans? Vi bortser från badhus och liknande. Duschar du tillsammans med din partner? Om du har någon vill säga. Tillhör samduscheri den nykära tiden, tiden då man inte kan låta bli att kladda på varandra? Eller är det något man gör till vardags, oavsett hur länge man hängt ihop?

Jag kan dock meddela att ingen vill duscha med mig. Och tack och lov för det. Jag duschar alldeles för kallt för att någon ens skulle vilja tänka tanken. Maken föredrar tydligen en mer behaglig temperatur. Och det har barnen upptäckt. Medan jag får duscha i lugn och ro får han blåsa såpbubblor, schamponera barnskallar och medla mellan barnen som ska ha exakt samma leksak. Länge leve kallvatten!


söndag 30 juni 2013

Återhämtning nr 3

























Att ligga i orangeriet, lyssna på det smattrande regnet och dumglo på träden.

lördag 29 juni 2013

Tyst som en mus

Som youngster lärde man sig att man skulle sitta tyst som en mus på kompisens rum när de åt lunch eller middag. Om man inte hade samma mattider förstås. Med det i minnet revolterar jag. I det lilla.

Här byts kvarterets ungar ut runt matbordet. Någon eller några till lunch och när det är tid för middag kar kompisarna bytts ut.  Är det barn här är de givetvis välkomna att äta här. Om föräldrarna gett klartecken. Det är varken besvärligt eller ekonomiskt belastande att koka lite mer makaroner eller steka några fler köttbullar. Det är en tjusning att höra barns funderingar runt köksbordet.

Jag önskar att barnens vänner alltid kan känna sig välkomna här. Inte bortfösta. Med en ungdrös här är inte maten min huvudvärk utan stöket. Det kliar i fingrarna. Jag försöker att ta mig i kragen men det är svårt. Vill inte städa bort dom. Jag jobbar aktivt mot mina städimpulser. Nåja, på sommaren är det lätt att skicka ut dom. Thank God.

fredag 28 juni 2013

Lång startsträcka och ofrånkomligt kladd

"- MEN GAAHH!!! Vi måste köpa en ny bärbar dator NU! Skärmen är lila och tangenter fattas! Jag får ett bryt!"

Ja. Orden är mina. Sagda många gånger. Med eftertryck. Och frustration.

Så infann sig dagen då den nya bärbara datorn flyttade hem till vårt hus. Och vad händer? Har icke rört den. Inte en endaste gång. Jag håller krampaktigt tag i den gamla med alla defekter. Kan. Inte. Släppa. Taget. Vad är det för fel på mig? Jag vet att jag är störd, men någon måtta får det väl ändå vara. Tydligen ska allt som finns i den här även finnas i den nya. Överförda på något märkligt sätt...

När jag fick lämna önskemål hade jag bara ett; att den skulle vara i samma storlek som den gamla. Inte tänkte jag på att det fanns högblanka varianter där vart enda fingeravtryck syns. Ångest. Idag låg aset på köksbänken och solen framhävde generöst alla kladdfingrar som pillat på den. Huvva.

Motsträvigheten handlar inte om nostalgi utan om att jag har en lång startsträcka när det gäller teknik. Tror jag. Nog kommer jag att bli kompis med den nya svarta, ge mig lite tid bara. Jag blev ju polare med den avancerade TV:n trots att ignorerade den länge.

Note to self: Kom ihåg att högblankt ALLTID ska läggas till den negativa listan. Oavsett.

Sadist och karma

Ja, jisses. Kissekatten håller min puls på en hög och jämn nivå. Han är ett odjur. En sadist. Och jag är en djurvän. Dålig kombination. Han får mig att motionera, så i och för sig är det bra. SOM jag har jagat honom då kan glider in på gården med en fågel i munnen. Mon dieu. Nu mera sätter jag inte in mina fågelräddarhandskar i garaget längre, de ligger alltid framme. Än så länge har de små liven gått att återföra till skogen (för att bli hittade av sadisten inom kort igen?). Söta fågelungar är vanligast, vuxna inte lika vanliga men de förekommer också.

Nåja, det är baksidan på myntet. Jag älskar katter och bör småningom acceptera slakten. Men det är svårt.

För att karma inte ska bita mig i arslet pga att jag äger en sadist försöker jag gottgöra djurriket på annat sätt.


God morgon?


torsdag 27 juni 2013

Återhämtning nr 2

























Att läsa böcker. Gärna varva mellan att sitta i solstolen, ligga på en filt i gräset och löka i soffan i orangeriet. En god bok är svårslaget.

Sommarens quest

Att finna återhämtning i vardagen är förjävladösvårt. Min tillfälligt begränsade hjärnkapacitet ska försöka hitta TIO stunder där jag kan andas ut och koppla av, släppa ner axlarna. Vi snackar om ett mastodontuppdrag men har jag fått en hemläxa från företagshälsan så tar jag den på största allvar. I och för sig behövde det inte vara tio, det är mitt eget påhitt. Och jag kan behöva er hjälp när min fantasi tryter.

Jag ska presentera dom allt eftersom utan inbördes ordning. Ok, här kommer återhämtning nr 1:


























Plask i vassen är roligare än sus i säven.

onsdag 26 juni 2013

Baksmälla eller boksmälla?

























Händer då och då. Men oftast lider jag mest om jag inte har en ny bok väntande på mig när jag läst ut en. Om jag inte har någon bok på tur hamnar jag i något slags vakuum. Limbo. En ytterst obehaglig känsla som jag misstänker vara värre än att drunkna. Nu kan jag inte riktigt gå i god för den jämförelsen då jag aldrig drunknat, men tänk tanken. Huvva.

Även solen har sina fläckar


Lycka kan vara...

...en påse från bokandeln.

























Naturligtvis är det ju inte själva påsen som bringar lycka utan innehållet. Jag är alldeles pirrig av förväntan!

söndag 23 juni 2013

Kissekatt vs gädda

Gäddor är döläskiga! Allra helst om de ser ut som krokodiler!


Tunga ögonlock och störningar

Tystnaden som lägger sig i huset när övriga familjemedlemmar dragit på äventyr (ICA Maxi) är underbar, konstig, välkommen, ovan, lustig och allmänt ovanlig. Det är bara kylen och frysen som surrar lite i bakgrunden.

Denna tystnad skickar omedelbara signaler till mina ögonlock som hänger tunga som traktorer. SOM jag hade behövt en liten femma på soffan i orangeriet. Men innan latmasken tar över bör (måste) jag dona lite först. Det är helt omöjligt att gå och vila om jag inte vikt tvätten, städat toaletten, bäddat sängarna, roddat till kuddarna i soffan, dammsugit, vattnat blommorna osv. Jag är störd. Hade önskat att jag kunde släppa allt och bara lägga mig ner. Något att ta upp med psykologen?

lördag 22 juni 2013

Musik för själen

Hej vackra sommarkväll!


























Från andra sidan vattnet ljuder en instrumental version av "Idas sommarvisa". Måtte jag komma ihåg detta ögonblick i vinter när mörkret och kylan gnager på sinnet.

Omogen midsommar och lite nytänkande

Alltså, det här med jordgubbar och midsommar. Är det inte läge att ändra lite på konceptet?


























Midsommar och jordgubbar är samma som Lakritsal och Fanta. En kombination som inte kan förhandlas bort. Men. Jordgubbarna är ju inte mogna till midsommar!!! Inte här i alla fall. Ska midsommar firas efter växtzonerna istället? Skåne först och vi i norr sist?

Ska datumet för midsommar vara lite flytande? Att man kan läsa i tidningen när bären börjar bli mogna och därefter bestämma dag? Skulle det vara något?

Jordgubbarna på bilden kommer från affären för mina är små och gula. Inte så midsommaraktiga. Sug lite på karamellen. Ska vi styra upp det till nästa år? Vilka är med mig?

fredag 21 juni 2013

Elisabeth på benen

Ett måste för torra och fnasiga sommarben.

























Jadå. Du kan tacka mig för tipset.

Avsaknad av mimik och en frätande själ

Det är besvärligt att vara sjuk utan att det syns på en. Jag vill ha gips. Spelar egentligen ingen roll om benet eller armen skulle vara gipsat. Bara det syntes hade jag varit nöjd. Gärna ett rosa gips.

Det är mina egna hjärnspöken som jävlas. Innerst inne är jag rädd att kreti och pleti dömer mig. "Varför ligger du och chillar i en solstol medan barnen är på dagis respektive fritids?". "Jaha, här går du och drönar med hundarna, var är barnen?". Mitt dåliga samvete över barnen fräter som syra i min själ, men inser i mina bra stunder att de har det bättre där de är om dagarna. Har jag mer än två saker att styra upp lägger hjärnan av och försätter sig i ett strömsparläge. Att ha barnen hemma kräver mer än två bollar i luften. Nåja, de får sommarlov nästa vecka när maken går på semester.

Eller har mitt tillstånd ändå märkts av? När jag var hos psykologen på företagshälsan i veckan sa han att jag börjar få tillbaka min mimik i ansiktet. Jag visste inte att den varit frånvarande. Har det sett ut som att jag fått en överdos botox under våren? Spännande. Hade jag vetat det hade jag filmat min ansikte före och efter.

Om jag ska vända min avsaknad av mimik till en fördel så har ju musklerna vilat så jag kan le hela hösten. Vi bestämmer så. Jag ska le och grimasera hela hösten.


Mackorna och den stora hurven

Maken slår på stort och gör lyxmackor till frukost.

























Jag ryser. Tycker dom ser lite läbbiga ut. Med Guds hjälp och ett kvastskaft får jag i mig allt. Jag är kanske bara ur gängorna idag.

torsdag 20 juni 2013

Gullungar

Hur söta är inte dessa gossar?!




















Samling innan första matchen och jag vill bara äta upp dom.

Äntligen!

Välkommen hem!

























Jag skall alltid älska och vårda dig! Sällan har jag blivit så förälskad i ett ting som denna underbara sak.

onsdag 19 juni 2013

Återhämtning

Hej grava sömnstörningar. Hej dagtrötthet. Hej hög puls. Hej högt blodtryck. Hej låg stresströskel. Hej nedsatt koncentrationsförmåga. Hej panikångestattacker. Hej lättväckt gråt. Hej isoleringstendenser. Hej noradrenalin. Hej serotonin. Hej mediciner. Hej sjukskrivning. Hej diagnosen utmattningsdepression med stort inslag av oro. Hej då vardag.

Kära Utmattningsdepression! Jag bjöd inte in dig i mitt liv. Inte medvetet i alla fall. Jag öste på och ägnade inte en tanke på att allt kunde gå åt helvete. De sömnlösa nätterna med en galopperande puls borde ju kanske ha väckt en tanke på vad som komma skulle, men vadå? Det är bara att tuta och köra. Rakt in i kaklet. Bom!

Nu har snart ett halvår gått. Tiden springer ömsom masar sig fram. Modeordet är återhämtning. Skitsvårt. Min hjärna är bränd. Legat på grillen för länge. Den samarbetar inte riktigt med kroppen, sänder ut knasiga meddelanden som kroppen inte riktigt fattar. Typ.

Jag kan göra snabba besök i verkligheten, leka frisk. Det kostar lite extra mediciner och total utmattning efteråt men det är det värt. Jag vill tillbaka. Tillbaka till livet.

Jag vet att detta är övergående. Jag vet att jag kommer att komma ut på andra sidan. Jag hoppas att jag då lärt mig att hantera mitt liv mer varsamt. Att jag är lite snällare med mig själv och att jag ger mig tid för återhämtning. Återhämtning. Det magiska ordet. Återhämtning...

Nu är sommaren här. Jag öppnar dörrar och släpper in ljuset, det helande ljuset. Jag mår bättre för var dag som går men vägen är lång. Och krokig. Visst längtar jag till framtiden då jag är helt återställd men försöker så gott det går att omfamna eländet och lära mig. Jag vill inte vara med om detta igen. Jag ska vara snäll med mig själv. Jag ska ta hand om mig. Återhämtning...



What?!

Ammenherregu! Det är en månad sedan jag var in här senast! Alltså, det är hög tid att börja styra upp kajutan!

onsdag 22 maj 2013

Pissigt tålamod

Nix, bloggen är varken död eller glömd. Kanske aningens misskött och inte prioriterad. Kollade igenom bilder i mobilen idag och insåg att jag har hur många som helst att lägga in här, och många saker jag vill avhandla. Men. Men...

Horisonten gungar fortfarande och jag försöker bädda in mig i en skonsam kokong tills att jag åter finner balansen. Tankarnas trådar är ordentligt tilltrasslade och jag känner inte att jag har något att tillföra världen.

Jag har ingen lust att blogga om helvetet. Kanske när jag kommit ut på andra sidan. Who knows?

Nåja, jag ska åter blogga om mina fantastiska funderingar och meningslösa grubblerier, måste bara ge det hela tid. Har dock lite dåligt tålamod...


tisdag 30 april 2013

Över eller under?

Är du en över- eller en undermacka? Närå, jag syftar inte snusk i sänghalmen. Föredrar du över- eller underdelen på en smörgås, tex en ciabatta? Finner du det ena alternativet godare än det andra? Det bästa är om man hittar en partner som föredrar det du väljer bort.

Tidigare föredrog jag överdelen men nu när jag är vuxen (nåja) väljer jag hellre underdelen. Om jag inte käkar upp hela mackan vill säga. Är det vuxet att väja underdelen?

Det här är ett ämne jag måste fundera mer på. Vi säger så.


Jag. Dör.

























Kom till mamma.

fredag 19 april 2013

Djurkyrkogården

Jaha. Sådärja. Då var jaktsäsongen igång.


























Nu pyntas vår gård med små mösslik. Kissekatten är överlycklig. Jag trodde i min enfald att förra årets goda jaktlycka hade minskat antalet möss radikalt, men tydligen inte. Jag trodde även att han gick bananas i jakten pga att det var hans första sommar, nyhetens behag. Men icke. Det verkar som att vi även fortsättningsvis får vara noga med var vi sätter fötterna så vi inte halkar på troféerna. De kan vara hala som bananskal. Trust me.

onsdag 17 april 2013

Hur kramas du?

Det här med kramar. Kan vi inte fundera lite på omfamningar denna afton? Hur kramas du? Tycker du att det är mysigt, trevligt, obehagligt? Likt ett handslag tycker jag att kramen berättar lite om vem du är.

Vissa öppnar famnen och man liksom möts i en varm och hjärtlig kram. En del vrider bort huvudet och skjuter fram axeln så man kramar dom liksom från sidan, dom erbjuder bara axeln. Vissa andra verkar tycka att det är läbbigt med kramar och dessa människor försöker jag lägga in i minnesbanken så att jag inte hoppar på dom med en kram. Varför utsätta någon för obehag?

Jag gillar att kramas. Jag gillar att kramas med de som också gillar att kramas. Naturligtvis föredrar jag öppna famnen framför en benig axel.

En annan sak jag gillar är när långa män lägger sin arm om mina axlar. Vet ej varför. Har en lång vän som vet detta och jag tar varje tillfälle jag får att krypa in vid hans sida så han kan hålla om mig. Maken har naturligtvis välsignat denna akt.

Nå? Åter till frågan. Hur kramas du? Om du är osäker kan du komma och kramas med mig så ger jag ett utlåtande och eventuellt en liten kurs om det skulle behövas.

Om du kommer på dig själv med att vara en axelkramare; sluta genast. Erbjud famnen. Vi säger så.

tisdag 16 april 2013

Det här med föräldraskap

Jag är min pappas lilla flicka. Fastän jag är vuxen. Igår var han här och medan vi samtalade gick han och stack ner fingret i en blomkruka i fönstret. Bara sådär. Som att det var världens mest naturliga grej. Klart att man måste kolla om blomman behövde vatten liksom.

Jag log inombords. Jag såg det som en fin men omedveten gest. Klart att han måste kolla om hans dotter vattnar blommorna.

Jag kommer alltid att vara ett barn, någons barn. Visst finns det nötter som inte vårdar sitt föräldraskap men dom struntar vi i idag. Undra hur jag själv kommer att bli, hur jag kommer att hantera mina vuxna barn. Kommer jag också att sticka ner fingret i blomkrukorna? Vi får väl se.

Nu när jag är mitt i småbarnstiden känns blomkrukor ganska fjärran men hips vips är jag där med mitt finger. Spännande!

Raringar

Men alltså. Ni är ju FÖR gulliga! Trots min stora frånvaro är ni ändå in här och kollar läget. Saknar ni mig? Då ska ni få lite good news! Jag börjar komma tillbaka!

Om du tvivlar förstår jag då jag annonserat det tidigare och sedan försvunnit igen. Äh. Nu kööööör vi!

Grillning


söndag 7 april 2013

Se upp i backen!
























































































Alltså, det är barnsligt roligt att åka madrass!

Ångestförrådet och analkande valborg

Jag älskar uterummet. Om jag vill flåda till det kallar jag det för orangeriet. Skön soffa. Inglasat. Förhoppningsvis fina blommor. Ljus. Mysipysigt. Där har många timmar tillbringats. Många böcker har plöjts igenom. Många samtal av varierade slag har ägt rum där.

I och med att det inte är isolerat förvandlas utrymmet vintertid till... ett förråd. Typ. Och mitt hjärta blöder. Vill inte se hur det skändas. Vill inte gå ut dit. Vill. Inte. Se.




















Nåja, valborg är tiden då uterummet återuppstår. Fortfarande för kallt för att kunna sitta där och njuta trots infravärme men ändå. Det är snart maj. Hurra!


Hot, mutor och förhandlingar

Det är tröttsamt med ovårdade barnkalufser. Det ska se bra ut. Andras barn får se ut hur de vill, men mina kan väl ändå få se någorlunda ut, eller? När jag ändå har en karriär bakom mig som frisör kan man ju tycka att det är enkelt. Icke. Hot och mutor. Hot och mutor, gott folk.

Andra bokar tid och humpar ner ungen i frisörstolen och förhoppningsvis sitter de då paralyserade och lätt skräckslagna medan håret faller ner på golvet. Frisören är rolig och pedagogisk och barnen får roliga färger sprayade i barret som belöning. På en frisersalong.

I detta hem försöker frisören mjuka upp sjuåringen några veckor innan själva klippningen. Uppmuntrar. Berättar hur fint det ska bli. Sjuåringen deklarerar att ingen klippning ska ske. Han vill kunna suga på håret som en tjej i klassen gör. Icke godkänd anledning för att inte bli klippt anser frisören. Kampen fortsätter. Förhandlingar sker. Andra betalar frisören för utfört arbete. I detta hushåll betalar frisören kunden i form av ett dyrt besök på Barnens Hus.


lördag 6 april 2013

Från hamn till hamn

Häromdagen beklagade jag mig över leriga hundar men våren kan även vara ganska trevlig.

























Tänka sig att ha tillgång till ett fruset hav där man kan gå kilometer efter kilometer och bara njuta av solen! I och med att jag inte tänker sätta på mig ett par skridskor förrän månen blir fyrkantig är det broddar som gäller för mig. Vill ju inte ge barnen mardrömmar efter att ha bevittnat sin mor slå ut framtänderna...

När någon känner en

Att älska och bli älskad, och allt annat trevligt, är ju liksom nödvändigt för att leva ett gott liv. Att de som finns i ens hjärta uppmärksammar ens nycker och stödjer dom är lycka. Jag har vissa svårigheter med att dricka ur glas. Skrev om det i detta inlägg. Fingeravtryck på glas ger mig stora äckelhurven.

Idag fick jag denna blingade mugg av min älskade kusin














































Nu kan väl INGEN påstå att jag hädar om jag dricker champagne ur mugg?

fredag 5 april 2013

Leriga tider

Herreminje. Nu börjar kladdtiden. Leriga galonisar och leriga hundar. En fördel med detta hus är att badkaret är fyra steg från ytterdörren. Närå, karet står inte i hallen men badrummet är fantastiskt bra beläget när man kommer tillbaka från promenaden. Shosch in med hundarna i badkaret. Utan att passera GÅ.

























Hundflickorna är inte heeelt nöjda med det eviga avspolandet men belöningen är att de då får mysa i soffan. Rena och fina.

What?

Inser att vissa ord i inläggen är länkade till svammelsidor. Hur gick det till? Ska kolla om det inte går att ta bort på något sätt. Ytterst irriterande.

Hav tålamod

Hav tålamod, bloggen är inte död. Är bara lite tom i bollen för närvarande. Är liksom nöjd med att ta mig igenom dagarna med viss värdighet. Kommer ofta på inlägg när jag lagt mig men skulle aldrig komma på tanken att kliva upp och veva igång datorn. Som sagt, hav tålamod.

Smartskaft

Även om mina trådar i huvudet är lite tilltrasslade för tillfället förstår jag så pass att jag gör samma korkade sak varje morgon. Varje morgon när jag borstar tänderna på sonen pepprar jag honom med frågor; "Vad ska ni hitta på idag?", "Åt du upp bananen igår?", "Har du tjocksockar på skolan?" osv. Han finner det ytterst svårt att svara på alla frågor med en tandborste och tandkräm i munnen. Varje gång jag borstar tänderna på honom sker detta. Varför? Ja, jag är störd.

måndag 25 mars 2013

Tassa eller stolpa?

Är det skillnad på folk som vuxit upp i hus med ett eller två plan? När det gäller gångstil? Jag tassar fram när jag går hemma. Går liksom på trampdynorna. Maken stolpar fram. Han går på hälarna med raka knän. Det låter så i alla fall. Dunk. Dunk. Dunk. Jag går ljudlöst.

Bara för att han gör sånt väsen av sig när han går undrar jag ofta om han är arg, men tydligen inte. Han är inte särskilt argsint som person, men det låter så. Dunk. Dunk. Dunk.

Hur går du? Skrider eller stolpar du dig fram? Är du uppvuxen med dåligt isolerad övervåning eller i enplanshus? Håller min teori?

Öroninflammation from hell

Låt mig presentera den lilla gossens öra...

























Förstå hur ont det måste ha gjort! Fördelen med att det sprack var att trycket lättades något. Nu gör han sig en smärre förmögenhet genom att äta antibiotika. Han fann det så genomäckligt att hot och mutor var enda sättet att få i honom eländet. 15 kr för varje intagen dos inom en viss tid. Att morfar också går in och sponsrar intaget gör det mycket lättare för honom att få ner det. Där snackar vi inte några sketna småpengar utan ett spel till XBOX:en.

Åter till medeltiden för ett tag

Sådärja. Nu är ordningen återställd. Efter ett strömavbrott förra veckan har detta hus varit utan internet. En liten låda på väggen i tvättstugan hade gjort sitt. Tack och hej.

Det är bara att konstatera att man vant sig med att alltid kunna vara uppkopplad. Nyheter, TV-tablå, väder, nödvändigheter så som bloggar osv. Visst, man kan ju surfa från mobilen men det är ju jättebesvärligt.

Hur som. Äntligen är jag åter uppkopplad. Tack för det.

onsdag 20 mars 2013

Äckliga hundar

Den här kissekatten kommer att dö stressdöden pga två ohygieniska och äckliga hundar.

























Kissekatten brukar oftast följa med på den lilla pinkrundan med hundarna och han har då FULLT UPP med att gräva över deras pinkfläckar. Han måste ju tycka att hundarna är otroligt äckliga som bara lämnar det och går vidare. När hundarna skiter får han liksom panik och börjar gräva över det vidriga. Jag hinner knappt ta fram bajspåsen innan bajskorven är prydligt övertäck av en snygg snöpyramid. Ganska praktiskt om man glömt bajspåsarna. Hohoho!

Jag som är svag för det prydliga och städade älskar naturligtvis denna katt. Länge leve ordning och reda!

Synd att klaga

En utmaning för mig är att komma utanför min trygga bubbla. Att bli utsatt. Då jag är ytterst intresserad av att komma tillbaka till livet och vardagen behöver jag kliva två steg längre än jag egentligen törs. Varför inte ta dessa två steg tillsammans med några mycket trygga och älskvärda människor?

En övernattning i ett lyxhus en spottloska ifrån slalombacken är inte illa pinkat. Synd att klaga. Vi kom fram på kvällen och sittandes i pyjamasbyxor kände jag bara lugn. Och ro.

Gällivare by night. Glittrar som ett vackert smycke.



































































Efter att ha sovit en skön natts sömn var det dags att knäppa på sig pjäxorna. Vädret var inte det bästa men det bekom mig inte för en sekund. Vi hade en underbar dag i backen!









































Gud är god och jag är tacksam. Några steg fram och inget tillbaka. Jag är på rätt väg. Amen.