Långkalsonger i köket

Vänner berikar på olika sätt. Idag berikade en raring mig med ljuslyktor.

Och lite tulpaner. Det var precis vad jag behövde. I långkalsonger, sittandes vid köksbordet hinkades kaffe. Mycket gemytligt. Att stanna av för att bara vara med någon under lätta förhållanden är själagodis. Det är lätt att dras med i virvelvinden då allt blir för stort, svårt och för svåråtkomligt. Långkalsonger i köket. I all enkelhet. Vi säger så.

Vad gör hon?!

På TV:n snurrar en reklam om tabletter mot halsbränna och jag kan knappt se den. I slutet av reklamen halar hon fram en karta med tabletterna och tar en MITT I. Vad falls?! Om man har en sprillans ny karta i handen tar man väl en tablett från ena hörnet. För att sedan beta av rad efter rad. Eller? ELLER?! Man tar väl för guds skull inte en mitt i. Detta rubbar mina cirklar och jag ska hädan efter byta kanal när den reklamen dyker upp.

Om fjärrkontrollen är på avvägar (som den oftast är) ska jag dyka djupt ner bakom en kudde. Jag kan bara inte se hur hon skändar tablettkartan. Vi säger så.

Illasinnade fjärilar och galen shopping

Om man ska vårda sig själv och undvika högt blodryck och hög puls ska man inte titta på Ullared på femman. Mon dieu.

Om man är lite korkad (som jag uppenbarligen är mellan varven) kollar man, och får... panik. HERREGUD vad folk! ÖVERALLT! Femtio (50!) minuters köande för att komma in till en myrstack av shoppande galningar människor. Illasinnade fjärilar dansade i min mage under tiden jag såg programmet med skräckblandad förtjusning.

Visst, jag skulle kunna tänka mig att åka dit. Naturligtvis efter en karta Stesolid och under lågsäsong. Mitt första besök på IKEA var med maken och vi hann knappt in innan jag började hyperventilera. Onödigt att tillägga, men vi hann inte köpa något. Denna incident har många år på nacken och nu är IKEA inga problem längre. Jag kan strosa där rätt så stressfri. Men Gekås... nä. Där går gränsen. Så mycket Stesolid går inte att få tag på. Lagligt.

Dagens rebus

Vad blir det här...

Och det här...

Och det här...

Och en sådan här?

Taaaataaaa!

Palt! Och nu lider familjen av paltschwimme. Blev du förvirrad av den första bilden? Det var ju mina långkallingar! Nu tillhör det ovanligheten att jag alls bär sådant trams men alla vet att palt smakar godast efter en dag ute i kyla. Vill bara tydliggöra en sak; kallingarna var INTE med i paltsmeten.

Andas med mig

Jag har snubblat, fallit och tappat bort horisonten. Pulsen slår hårt i halsen och jag försöker stå stilla och andas. Andas med mig. Nu blir det några dagar utan brus för att få tillbaka andan, pulsen och huden. Vi säger så. Jag loggar ut och vi ses om några dagar med nya krafter.

Gör det ändå

"Det är omöjligt, sa tvivlet.
Det är farligt, sa rädslan.
Det är onödigt, sa förnuftet.
Gör det ändå, viskade hjärtat.
...och jag gjorde det, sa modet."

Att slumra till

Efter att ha jobbat helg tog jag en femma på spikmattan. Vaknade med lite sickel i mungipan och irrar nu omkring och vet inte riktigt hur jag ska ta tillvara på de sista timmarna av denna vecka. En film och en varm macka? Vi lämnar djupare funderingar till nästa vecka. Vi säger så.

Skitnödigt och en liten dialog

När man dammsuger ges ett tillfälle för att fundera ostört. Dagens fundering gällde integritet. Här önskar jag att ni inte var hopplöst dåliga på att kommentera (HH, SS och FF får godkänt). Jag behöver feed-back. Är jag, i vissa fall, skitnödigt rädd om integriteten? Är jag omodern? Ska man fläka ut sitt liv totalt? Är det tidens tand?

Hur som, jag ska komma med längre inlägg gällande detta och då önskar jag en dialog. Hur tänker ni? Nu kallar jobbet. Smell you later!

Hej då Sverige?

Jag har krisat idag. Jag vill stöka om mitt liv. Jag har en sten i skon och kan inte riktigt finna min plats i universum. Krisen var allra störst när jag tog på åtta "skor" på åtta tassar, klädde en ettåring med lager på lager och själv höll på att dör på kuppen. Jag var halvt påklädd och svetten lackade under mina lager kläder. Fårskinn, åkpåsar och handskar som åker på och av. Jag dör. Jag står inte ut.

Men visst. Vintern i all ära. Jag gillar vintern och vinteraktiviteter men idag rann bägaren över. Jag. Står. Inte. Ut. Helst när jag har bråttom. Tänk så enkelt att bara dra på sandaler på barnen (och lite kläder förstås). Inga frusna hundtassar och inga lager på jävla lager.

Jag framförde ett visst önskemål gällande emigrering till maken. Varför inte till L.A? Helt otippat kontrade han med Nya Zeeland. Jag blev stum. Är han med på detta tåg? För att smida när järnet är varmt googlar jag Nya Zeeland, jobbmöjligheter samt bostäder och lite annat.

Denna tidning var i brevlådan när jag kom hem från det välklädda äventyret.

Jag har inte öppnat plasten för att jag är rädd att jag öppnar Pandoras box. Nåväl, åter till Google och Nya Zeeland. Vi säger så.

Tack för den televerket

Kissekattens morfar i mänsklig skepnad gjorde myteri och bjuckade kissen på lyxmat när vi inte var hemma.

Kattpojken har halverat sitt matintag nu när han mest ligger inne och jäser på fönsterbrädan och njuter av värmen elementet ger. Han har alltid varit nöjd med den ganska fina mat han tidigare fått men nu har han fått smak för det goda. Och kommit på att mat ändå smakar, trots inaktivitet. Varför nöja sig med mindre liksom. Maju. Vi är körda. SMS-lån? Sälja bilen?

Underbart välkomnande och lite gåshud

Nytt förstahandsval?

I detta hem skvalar musik konstant. Mitt förstahandsval är Spotify, men nu har jag fått upp ögonen (öronen?) för P3 Star. Inget snack, bara musik. Bra blandning! Mitt tips till dig. Är du bekväm bjuckar jag på länken här.

Miljoner, toapapper och lite mjölk

Jag vill vara snorigt dörik. Jag vill ha några hundra miljoner. Jag vill fylla ett plan med nära och kära, flyga dom till västindien där de skulle bli maximalt bortskämda. Jag vill jobba med välgörenhet och göra gott med mina många miljoners miljoner. Jag vill bo vid strandkanten och ha en bastu. Jag vill så mycket.

På morgonen var jag och handlade och när jag kom hem fyllde jag på med toapapper på toaletterna. Och kände rikedom. När jag nyss öppnade kylen och flertalet mjölklitrar stod radade på översta hyllan kände jag rikedom. När ettåringen ville busa och pussas istället för att äta kände jag rikedom. När sexåringen sa "jag älskar dig" vid morgonens lämning på skolan kände jag rikedom.

Mycket ska ha mer och fan ska ha fler? Jag förstår så pass att lycka inte står i förhållande till pengar men nog skulle en brakkavinst på lotto vara bulla. Jag ska börja spela på Lotto. Vi säger så.

Prinsessan på den kokta eller frysta ärten

För att finna spänning i tillvaron kan man alternera sovplatser, naturligtvis i det lilla, man behöver inte ha en sängpool med grannarna. I två veckor (dock inte alla nätter) ska jag och maken sova i gästrummet på övervåningen. Spännande! Jag är en grym vanemänniska och gissa då om detta är ett äventyr?!

Nu till det som är mest spännande; temperaturen. I det ordinarie sovrummet är det minusgrader vid denna tiden på året. Man bör sova med sockar (slalomstrumpor är bäst), inte en kroppsdel får sticka fram under täcket (förutom näbben), det bolmar ur munnen och man blir grinfärdig om man måste kliva upp på natten pga iskallt golv. Men jag älskar det! Viss risk för att förfrysa sig men jag älskar det. Sover fantastiskt gott i arktiskt klimat.

Men nu. Hur sover man i ett normaltempererat rum? Värme stiger uppåt och övervåningen upplever jag alltid lite kvalmig. Hur ska jag alls kunna sova där? Joooo. Nattens upplevelse var ganska intressant; täcket blev större och jag fläkte ut mig på ett annat sätt. Täcket blev större för att alla kroppsdelar inte behövde vara under det. Axlarna kunde vara bara och benen kunde sticka fram. Det var fritt fram att knöla med täcket! Härligt!

Note to self: Köp ett dubbeltäcke till dig själv. Då kan du både knöla OCH vara täckt. Hohoho!

Resultatet och den blinda hönan

Det är en tidsfråga. När som helst kommer jag ut som konstnär.

Jag är glad att även blinda hönor finner frön då och då men samtidigt rädd att den konstnärliga ådran nu skrumpnat ihop av ansträngning. Jag är nöjd. Att jag inte är någon fotograf kan vi krasst konstatera, de är inte lika tjusiga här som i verkligheten.

Muntert mörker

Vem orkar vara munter i ett konstant mörker? Nåja. Det är bara att ta sig i kragen och leka roliga timmen mellan varven. Hur som haver fick pupillirarna (datorn föreslog det ordet men jag är tveksam, vad heter pupill i plural?) jobba lite i går på väg till jobbet. Solen orkade i alla fall smeka trädtopparna. Lite.

Solen är ju alldeles för ynklig. Men jag gillar den ändå.

Glassigt värre

Det här är ju bara för trevligt..

Grannen kommer över med en bunt glansiga och tunga magasin. Lyx! Jag skulle aldrig komma på tanken att köpa dom själv men älskar känslan de ger, känslan av lyx. Lyx! Kanske läge att ta på mig den snygga ringen? Snyggring och ett glassigt magasin. Vad kan gå fel?

Och för att fortsätta det svulsiga lyxeriet ska vi äta middag på bortaplan. Jag har det ganska beviljat idag.

Sällsynt pyssel

Få inte dåndimpen nu. Jag pysslar.

Jag är inte direkt någon pysselpysslare och vi får se var detta landar...

Dagens skratt

En stor dag

Idag är det en stor dag. Varför? Jo, i min enfald trodde jag att det endast var min vänkrets som läste bloggen och idag insåg jag att även andra hittat hit! Välkomna! Kolla in en kommentar jag fått till mitt förra inlägg:

"Står gärna för ammunitionen. Verkar inte finnas mycket i huvudet på fru jansson i övrigt." (anonym)

Jag är så pass naiv att jag inte tror att någon av mina vänner skulle tillhandahålla ammunition för att skjuta mig, så jag utgår ifrån att "anonym" inte känner mig, och inte känner till min jargong. Spännande med nya läsare! Än en gång, välkomna!

Jag kan ju ändå inte låta bli att vara lite nyfiken. Bakom kulisserna kan jag se hur ni läsare hittat hit och något avvek, sökorden manlig strippa norrland hade lett ett antal läsare hit. Kan det vara så att "anonym" hittat hit via dom sökorden? Om någon tagit illa upp ber jag om ursäkt. Jag är inte emot Norrländska manliga strippor. Jag är emot ALLA manliga strippor. För pinsamt för mig helt enkelt. Kvinnliga strippor faller mig inte heller i smaken men det är ett annat kapitel.

Norrländsk manlig strippa

Igår skrev jag att jag dör skämsdöden om jag ser osynkad jazzdans. Jag ångrar mig. Det är INGENTING jämfört med hur jag döden dör av skam när jag ser en manlig norrländsk strippa. Om jag inte självdör, skjut mig. Jag klarar inte detta.

Fula ord

Idag är glaset halvtomt och ljuset i tunneln är tåghelvetet. Allt detta för att min rygg gått av, precis nere i länden. Jag överdriver något och misstänker att en läkare skulle tycka annat. Men ändå. Det enda som cirkulerar i mitt huvud är fula ord. Satanshelvetesförbannadesjävlaskithelvete. Sådärja. När klockan ringer 05.30 i morgon ska detta vara bra. Vi säger så.

Skämskudden

Jag skäms. Ganska ofta faktiskt. Och då gärna för andra. Jag vet, det är hemskt onödigt. Jag vet att man inte ska skämmas för andra än sig själv, men jag kan inte låta bli. En del saker är helt ok att skämmas över men det jag ska komma till skäms jag över att jag skäms över. Hänger du med?

Jag klarar inte av jazzdans. Jag skäms varje gång jag ser det. Sträckta vrister. Hoppandes över en scen. Jag dör. Jag dör inte av själva dansen utan för att att de ALDRIG dansar koordinerat. Det är alltid någon som ligger lite före eller lite efter. I andras ögon knappt märkbart men JAG MÄRKER DET. Och jag dör varje gång. Jag skäms.

Bespara eder. Jag vet. Alla gör så gott de kan. Oftast är det tjejer i tonåren som pysslar med detta och jag önskar att jag kunde vara mer stödjande men tyvärr. Jag undrar om det är mitt autistiska sinne som kräver perfektion i vissa avseenden. Raka linjer. Dans i takt.

Går jag på ett event blir jag direkt orolig om jag i programmet ser att en dansgrupp ska uppträda. Var är skämskudden? Behöver jag några terapitimmar för lite sträckta vrister och benvärmare?

Feng shui och lilla glömskan

Idag har det feng shuiats så det visslat i knutarna. Bort med bråte och in med energier! Eller på oren svenska; da office är rensat. Hejdå gamla papper! För att göra livet mer spännande har da office flyttat till ett annat rum och det innebar då att ett läge för rensning uppstod. Hälften av de vuxna i detta hushåll har förstått att betalda räkningar inte behöver sparas då allt finns i datorn. Den andra hälften är präktigt ordentlig, det märktes på alla buntar med bla elräkningar, dagisavgifter, telefonräkningar och annat krafs från 2007. Ännu äldre räkningar fanns också. Men inte nu längre! Hurra!

Det är sjukt tillfredsställande att rensa. Jag är ganska osentimental och slänger kanske mer än jag önskar men det är bara att hålla andan och glömma. Glömma fort. Det man inte kommer ihåg har aldrig hänt.

Nåväl. Vad ska jag nu rensa? Jag är liksom on fire. Råkade tvärt köra en liten rensning nyss i tvättstugan och slängde allt udda. Utan att ens titta efter maken/makan. En liten framtida ångestklocka plingade lite fint i mitt bakhuvud men som nyss konstaterat, glöm fort. Jag är oskyldig. Vi säger så.

En oväntad vänskap

Jag går på bio ALLDELES för sällan. Tyvärr. Måste bättra mig på det området. Men. Idag såg jag denna:

Och den var fantastisk. Naturligtvis tajmade jag in sista dagen den gick på bio, men håll utkik efter den i DVD-hyllan. Mitt tips till dig. Vassego.

Den generösa

Ibland föser livet ihop en med folk av olika de slag. En av 2012 års insättningar på vänkontot visade sig vara en extremt generös kvinna. Naturligtvis besitter hon även andra strålande egenskaper men hennes generositet får mig att baxna. "-Jag vill att du lånar den här, jag vet var den finns när jag behöver få tillbaka den". Typ. Mon dieu.

Japp, DEN ringen. Kan hända att hon blev rädd för att jag skulle hugga av henne fingret, man vet aldrig så noga. Chop. Chop. Om du finner mitt tjat om bling-bling tröttande kan jag tyvärr inte trösta dig. Det hjärtat är fullt av talar man om. Hoppsan fru Jansson, dina barn då? Du talar mer om bling-bling än dina barn. Tsss! Nu råkar det ju vara så att mina barn är mitt vackraste bling! ...men de är för små för att bli uthängda. Men det kan vi ta vid ett annat inlägg.

Nu ska jag måla naglarna (börjar först jobba på onsdag), smörja in händerna, ta på mig ringen och bara sitta och beundra. Livet på en pinne. Mer glitter åt folket.

Lammstek och dunka-dunka

Att blåsa ut ljusen och diska efter en god middag med människor som jag tycker om frambringar en känsla jag aldrig vill vara utan.

När det är något jag är tveksam över brukar jag föra en pro- och conlista (för och emot), och att grannarna bjuder in sig själva på middag finner jag inget emot. Att dom DESSUTOM har med sig maten är ju bara bulla. Och vinet. Det enda jag behövde sno ihop var lite appetizers. Jo, jag tackar. Lammstek med tillbehör jag inte kan uttala. Mums!

Mat, vårdcentraler, sluskar, pensionssparande, värderingar, ögonskuggor, whiskey, svält, strumpor och Bilbo Baggins var några av samtalsämnena och mitt hjärta lyfte. Allt detta tillsammans med god mat.

Ni som följt mina senaste inlägg har lagt märke till mitt eskalerande intresse för ädelstenar och gissa då om jag ville hugga av fingret på grannen...

En väldans ren diamant (0,94 carat). Hugg. Hugg.  Men jag är inte bitter. Bara avundsjuk.

Och det här med en I-pad. Jag gillar det mer och mer. Varför inte ta med den på toaletten? Lite dunka-dunka när man tvättar ansiktet? Eller gör nummer två?

Sådärja, sitter nu med pyjamasen i soffan och konstaterar att life is good. Rekorderligt folk, god mat och musik på toaletten. Vad mer behövs?

Crazy cat lady

Med åren kommer jag att bli kvarterets crazy cat lady. Undra om jag då måste söka mig mot ett boende på landet? För att inte störa grannarna. För mycket. Vill ju inte vara till besvär. Jag misstänker att fler katter kommer att bo hos mig. Kanske inte just nu men som sagt; jag ska ju leva ett långt liv.

Hur kan man inte tycka om djur? Jag hade vilja ha en av varje sort. Helst sådana med päls. Vi säger så. Ett nytt pälsigt förvärv vart annat år?

En varsam kyss

Idag förärades vår lilla slalombacke ett besök

Solen kysste varsamt trädtopparna med löfte om en annalkande vår. Var sak har sin tid, nu turas vi om när det kommer till skidåkning då hushållets lilla prinsessa är alldeles för liten för sådana aktiviteter.

Note to self: Du är värd nya pjäxor så att du åter kan finna nöje i skidåkning.

Hjärtklappning för det vackra

Jag är lite svettig i handflatorna. Av upphetsning. Googla dessa tre ord: auction vintage jewelry och du får också kladdiga händer. Jag lovar! Jag är tung i andningen och fuktig i blicken. Här är några exempel på vad som fått fru Janssons hjärta att klappa lite snabbare:

Well, blir det någon budgivning? Icke. Min sjuksköterskelön räcker inte ens till portot men dräggla får jag göra gratis.

Kunskap och den intelligenta blicken

Diamonds are forever

Diamanter är magiska. Och de varar för evigt. På SVT visade de ikväll ett program (del 1) om kronjuvelerna och jag blev alldeles uppslukad av detta glitter och dess historia. Flera hundra år gamla smycken, lika vackra som när det begav sig. Magiskt.

Jag älskar diamanter. Må vara att jag var en skata i mitt förra liv och dras till allt som glittrar men det är något visst med dessa stenar. Jag äger inte så mycket bling-bling själv, men det jag har är värdefullt. Värdefullt för det är något som mina barn kommer att ärva, det består. Och jag har fått det av deras pappa. Det kommer att vara vackert i generationer.

Istället för att plöja ner pengar i tex teknik med kort hållbarhet skulle jag hellre lägga ner pengar på diamanter. Jag skulle vilja ha många diamanter. Den här ringen går heller inte av för hackor;

En otroligt vacker ametist! Om inte fingret hade tillhört någon jag tyckte om hade jag huggit av det och sprungit iväg med ringen. Nåväl, jag har tänkt leva ett långt liv och hinner samla på mig bling. Vi säger så.