När maken såg min ljusgömma utbrast han:
"-Vi måste se över det här, du behöver kläder!"
Jag hade ryggen mot honom så jag såg inte ansiktsuttrycket, utan hörde bara rösten. Han var ganska bestämd. I och med att jag lätt som en plätt tolkar in det osagda så sa han egentligen något annat. Kanske...
1. Du är ful i dina fula kläder.
2. Du eldar så förbannat, billigare med fjärrvärme alt. mer kläder på.
3. Det vore bulla om du lade ner lika mycket tid och pengar på att finna välbehövliga kläder, som du spenderar på dina ljus.
5. Du knarkar ljus. Du sitter naken på kvällarna och knarkar ljus.
4. Blaaa bla blutta bla.
Jag tror att det lutar mot trean. Jag har banne mig inga kläder. Jag har insett det själv och VET att jag behöver det men det är ju SÅ jobbigt. Det är faktiskt mycket roligare att köpa ljus och jag känner mig verkligen rikast på jorden när ljusförrådet är fyllt.
tisdag 6 november 2012
måndag 5 november 2012
AHAHAHHAAAHAHAH!!!
Jag kan inte skratta som folk. Jag önskar att jag hade ett porlande och glittrande skratt istället för mitt gnäggande och trumhinnespräckande garv. Jag är on eller off när jag finner någonting roligt. Jag kan inte småfnissa. Om något är småroligt kan jag skratta lite inombords och är något dökul brister jag ut i det där skämmiga helvetesgarvet. On. Off. Sällan och inget mitt emellan.
Det är svårt att skratta lagom. Lagom mycket och lagom högt. Jag är grymt avundsjuk på de med det där härliga och bubblande skrattet, de som har det nära till hands. Hihihi!
Jag är helt övertygad om att det finns människor som inte skrattar. Inte kan. Om jag måste välja mellan ett skrattfritt liv och mitt gnäggande väljer jag naturligtvis gnägget. Gnägg! Gnägg! Men jag skulle ÄNDÅ vilja skratta snyggt, om man nu kan göra det.
Hur som, det underbaraste skratt som finns är barnens, när man hör hur det bubblar upp från magen. Underbart!
Det är svårt att skratta lagom. Lagom mycket och lagom högt. Jag är grymt avundsjuk på de med det där härliga och bubblande skrattet, de som har det nära till hands. Hihihi!
Jag är helt övertygad om att det finns människor som inte skrattar. Inte kan. Om jag måste välja mellan ett skrattfritt liv och mitt gnäggande väljer jag naturligtvis gnägget. Gnägg! Gnägg! Men jag skulle ÄNDÅ vilja skratta snyggt, om man nu kan göra det.
Hur som, det underbaraste skratt som finns är barnens, när man hör hur det bubblar upp från magen. Underbart!
söndag 4 november 2012
Hellre arbetslös än jobba med en smiley
Läser Vårdfokus och finner denna annons:
Andas in andas ut. Skojar dom? Jag hoppas att dom gjort annonsen själva och inte betalat big bux för den. Om du är lite skelögd och inte ser vad som är problemet så har jag zoomat in det:
Nä, det är inte hans höga hårfäste utan smileyn. HEUWA! Bara på grund av den skulle jag ALDRIG söka jobb där. Nope. Njet. Aldrig.
Andas in andas ut. Skojar dom? Jag hoppas att dom gjort annonsen själva och inte betalat big bux för den. Om du är lite skelögd och inte ser vad som är problemet så har jag zoomat in det:
Nä, det är inte hans höga hårfäste utan smileyn. HEUWA! Bara på grund av den skulle jag ALDRIG söka jobb där. Nope. Njet. Aldrig.
lördag 3 november 2012
Brevet och samtalen
Hej Gud!
Oftast resonerar vi när något gnager mig eller när jag är ledsen och rädd. När jag är ensam och ledsen i mörkret, när jag varken hittar fotfästet eller horisonten. Jag är dålig på att höra av mig när livet är på topp, sorry. Du vet att jag är lite gnällig över att jag upplever samtalen som envägskommunikation men jag hoppas och tror, inners inne, att du vid dom tillfällena har lite ont i halsen och sparar på rösten, att du handlar istället.
Idag vill jag bara kolla av med dig att du tar hand om mina nära och kära. För min egen del har jag inget större att avhandla, skulle väl vara den där handväskan som du vet att jag funderar mycket på. Tycker du att jag ska unna mig den? Jag tycker att den är SJUKT dyr. Ska jag? Eller ska jag avvakta?
Inte för att tjata men visst kollar du till de som finns i mitt hjärta? Jag är väldigt rädd om dom. Väldigt.
Och förresten, den där jackan jag lämnade in till Hägglunds för att byta dragkedja på, kan du på något sätt påverka så att jag får tillbaka den? Det har gått nästan två månader. Och nu fryser jag och blir blöt. Jag förstår om du har viktigare saker för dig, tänkte bara om du har lite att göra någon dag...
Med vänlig hälsning
Elisabeth
Oftast resonerar vi när något gnager mig eller när jag är ledsen och rädd. När jag är ensam och ledsen i mörkret, när jag varken hittar fotfästet eller horisonten. Jag är dålig på att höra av mig när livet är på topp, sorry. Du vet att jag är lite gnällig över att jag upplever samtalen som envägskommunikation men jag hoppas och tror, inners inne, att du vid dom tillfällena har lite ont i halsen och sparar på rösten, att du handlar istället.
Idag vill jag bara kolla av med dig att du tar hand om mina nära och kära. För min egen del har jag inget större att avhandla, skulle väl vara den där handväskan som du vet att jag funderar mycket på. Tycker du att jag ska unna mig den? Jag tycker att den är SJUKT dyr. Ska jag? Eller ska jag avvakta?
Inte för att tjata men visst kollar du till de som finns i mitt hjärta? Jag är väldigt rädd om dom. Väldigt.
Och förresten, den där jackan jag lämnade in till Hägglunds för att byta dragkedja på, kan du på något sätt påverka så att jag får tillbaka den? Det har gått nästan två månader. Och nu fryser jag och blir blöt. Jag förstår om du har viktigare saker för dig, tänkte bara om du har lite att göra någon dag...
Med vänlig hälsning
Elisabeth
fredag 2 november 2012
Dyra terapitimmar
Men...?
Hur ska vi åter igen kunna konstatera att vi inte känner någon med dagens namn när... de missat det? Är det de namnlösa barnens dag? Har INGEN namnsdag? Detta rubbar mina cirklar. Måste boka tid för några terapitimmar.
Hur ska vi åter igen kunna konstatera att vi inte känner någon med dagens namn när... de missat det? Är det de namnlösa barnens dag? Har INGEN namnsdag? Detta rubbar mina cirklar. Måste boka tid för några terapitimmar.
Crap
Jag är helt chanslös.
Dels för att jag banne mig inte får bilden rätt väg och dels för att jag inte kan påverka vilken månad jag föddes i. Eländigt.
Dels för att jag banne mig inte får bilden rätt väg och dels för att jag inte kan påverka vilken månad jag föddes i. Eländigt.
torsdag 1 november 2012
SM-GULD
Man kan vara glad åt det lilla. Eller lycklig för det stora. Och det föredrar jag. Det stora är att det är mösstider. Hurra! Jag tillhör de arma människor som ser ut som en bilolycka i håret om jag inte fixar det. Som om jag kört håret i en hushållsmaskin i en kvart eller så. Men nu, nu är det höjdartider i ett halvår framöver!
Fatta känslan av att spontant kunna dra ut på stan?! Att på en tredjedels sekund vara klar för att åka och handla. UTAN att skrämma barn och nervsvaga. Hurra! Igen! Nu är ju inte jag SÅ petig, nog har jag mer eller mindre okammad åkt och handlat men då har jag också sett ut där efter... Nu kan till och med jag se någorlunda ut. Bara så där. På en endaste sekund. Jag tackar!
Länge leve mössor!!!
Jag vill bara tillägga att min smak gällande mössor har ifrågasatts. Å det grövsta. En vän frågade om jag skulle vara med i fulmösse-SM. Well. Ok. Men sköna är de.
Fatta känslan av att spontant kunna dra ut på stan?! Att på en tredjedels sekund vara klar för att åka och handla. UTAN att skrämma barn och nervsvaga. Hurra! Igen! Nu är ju inte jag SÅ petig, nog har jag mer eller mindre okammad åkt och handlat men då har jag också sett ut där efter... Nu kan till och med jag se någorlunda ut. Bara så där. På en endaste sekund. Jag tackar!
Länge leve mössor!!!
Jag vill bara tillägga att min smak gällande mössor har ifrågasatts. Å det grövsta. En vän frågade om jag skulle vara med i fulmösse-SM. Well. Ok. Men sköna är de.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)