Bit ihop

Just nu måste jag sätta hela mig själv åt sidan och det kostar på. All min energi och allt mitt fokus går åt till inskolning för den minsta älsklingen. Förskoledags. Jag är helt slut. Efter bara två dagar. Det går superbra för henne och det är det viktigaste. Jag inser att jag har en bit kvar till min fulla kapacitet...

Återhämtning. Återhämtning? Vi tar det sedan. Nu biter vi ihop. Hårt. Amen.

Mutation

Frukostklubben blev middags- och nattamatsklubben. Den här klubben har potential! Only the sky is the limit. Och orangeriet levererade som vanligt.

Middagen intogs i tokvärme och nattamaten intogs när skymningen föll tillsammans med graderna. Det är alltid lite vemodigt när man kan börja tända ljus (och de syns). Infravärmen slogs på för första gången. Hösten närmar sig. När insikten slår mig känner jag alltid vemod även fast jag gillar hösten.

Visst, det är inte ens augusti men när de ljusa nätterna börjar skymma känns sommaren över. Tack och hej. Det är ganska dubbelt att jag sitter och skriver så med en lätt svettig panna. Var ute och rensade i trädgården och var tvungen att gå in för att inte dö av värmeslag. Jag är störd. Bry dig inte om mitt svammel om att sommaren är över. Vi säger så.

Lögn och förbannad dikt

Frukt är inte godis. När jag säger till barnen att det ÄR godis får jag oftast lite kräk i munnen. Naturligtvis för att jag ljuger om saken. En frukt kan aldrig ersätta snask eller glass. Frukt är INTE godis. Men det får barnen upptäcka själva.

På tal om att upptäcka saker och ting själva är jag ganska nöjd över det faktum att vi lyckades lura sonen i flera år med att glassbilen var tom när den spelade den klassiska glassbilstrudelutten. Hähähä! Trudelutt lika med tom glassbil lika med ingen glass.

När kvällens film skulle starta kände jag hur det drog i glasstarmen. Det enda jag fann (förutom hårdbrödmackor) var denna ynkliga historia.

Alltså. Nä. Jag lade tillbaka den i fruktskålen.

Muntergök

Idag vill jag inte ha fint väder. Fint väder förpliktigar. Handdukar ska packas, saft blandas, frukt skalas, hud smörjas in, armpuffar blåsas upp. Jag önskar kallt ösregn. Min själ behöver det. Idag.

Sol och värme har en benägenhet att fylla sinnet med glädje. Men inte idag. Jag vill krypa in under flera lager täcken och gömma mig från omvärlden. Där under skulle jag läsa en bok i ficklampans sken och återbyggas.

Innan dagen är slut hoppas jag att solens strålar uppmuntrat min själ och att glädjen återkommit. Klockan är bara lunch och mycket återstår av dagen. Jag ska ta mig i kragen och leka att denna dag är underbar. Affirmera för glatta livet! Vi säger så.

Evolution of Music

Jag kan banne mig inte släppa bitterheten över att inte kunna sjunga. Tänk vad roligt att få vara med i en liten kör eller dylikt. Visst, nog skulle jag även kunna tänka mig solosång också. Piss, skit och elände. Ja, jag är bitter.

Bara för att jag inte kan förgylla världen med sång är jag inte helt utan förmågor. Jag kan ju... ehhh. Jag kan... Jo, jag kan trixa med senan på höger stortå OCH knäcka käken ur led! Jag är fantastisk! Visste väl att jag lyser på NÅGOT område! Men bitterheten sitter i ändå.

Häxan Surtant

Tänkte köra en sur insändare idag:

Snälla, OM du möter någon som sakta går och rockar en barnvagn; ropa inte HALLÅ, FINT VÄDER! Om du tillsammans med dina vänner går förbi ett barnvagnsekipade där föräldern skrider fram och gungar vagnen; börja inte TJOA OCH TJIMMA! Så tröttsamt.

Efter att lilla vackra snäckan somnat tre gånger för att bli abrupt uppväckt av förbipasserande lika många gånger gav jag upp. Jag vet att det är för mycket begärt att folk ska vara lite om sig och kring sig, men va fan? Har man ingen koll på omgivningen? Nåja, nu sover hon i sin säng.

/Uppgiven mamma

Nyhetspanik och dagar man minns

När jag är på utländsk mark får jag ofta nyhetspanik. Vad händer i världen? Vad händer hemmavid? Vi hann knappt ställa ner resväskorna på hotellrummet innan jag ylade att vi genast måste ner till receptionen och få lösen till hotellets wi-fi. Tänk om något världsomvändande händer och jag inte vet om det? Att jag i all ro duttar med solskyddskräm och äter melon på balkongen utan att ha koll på läget? Huuu... Hemska tanke!

Jag besinnande mig. Satte mig ner och andades. Andas in. Andas ut. Andas i kvadrat. Det slutade med att jag pulade in telefonen under dotterns klädhög och läsplattan användes endast av barnen för spel och film. Hurra för mig!

Dagarna är dagarna som dagarna de dagarna man minns.

Jag lägger denna semestervecka i en vacker låda och tar fram den till vintern när snön yr runt knuten.