"- MEN GAAHH!!! Vi måste köpa en ny bärbar dator NU! Skärmen är lila och tangenter fattas! Jag får ett bryt!"
Ja. Orden är mina. Sagda många gånger. Med eftertryck. Och frustration.
Så infann sig dagen då den nya bärbara datorn flyttade hem till vårt hus. Och vad händer? Har icke rört den. Inte en endaste gång. Jag håller krampaktigt tag i den gamla med alla defekter. Kan. Inte. Släppa. Taget. Vad är det för fel på mig? Jag vet att jag är störd, men någon måtta får det väl ändå vara. Tydligen ska allt som finns i den här även finnas i den nya. Överförda på något märkligt sätt...
När jag fick lämna önskemål hade jag bara ett; att den skulle vara i samma storlek som den gamla. Inte tänkte jag på att det fanns högblanka varianter där vart enda fingeravtryck syns. Ångest. Idag låg aset på köksbänken och solen framhävde generöst alla kladdfingrar som pillat på den. Huvva.
Motsträvigheten handlar inte om nostalgi utan om att jag har en lång startsträcka när det gäller teknik. Tror jag. Nog kommer jag att bli kompis med den nya svarta, ge mig lite tid bara. Jag blev ju polare med den avancerade TV:n trots att ignorerade den länge.
Note to self: Kom ihåg att högblankt ALLTID ska läggas till den negativa listan. Oavsett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar