I Sverige producerar varje person ca 500 kg skräp per år. Ett halvt ton. En svindlande mängd skräp. Detta försöker jag banka in i makens huvud då han av ondo åker och hyr ett släp för att tömma den tillfälliga återvinningscentralen (skräpstationen) i vårt garage. Han brukar skänka mig mindre kärleksfulla blickar då han kommer hem från jobbet och upptäcker att jag tömt tvättstugan (ytterligare en skräpstation) och hivat det utanför ytterdörren. För att skiten sedan ska landa i garaget. Som sedan bosätter sig där för en god tid framöver.
Min pensionärspappa förstår inte detta. De åker till återvinningen med skräp och annat varannan tisdag. Jag hävdar att det endast kan göras av pensionärer som inte har annat i sitt liv (hoppsan). Efter varje megatömning av bråte tummar jag och maken på att vi ska bli bättre på detta. Det skiter sig varje gång.
I mitt nästa liv ska jag ha ändamålsenliga kärl för bråtet i garaget och tömma varannan vecka. Jag ska jävlart göra det.
Hur gör andra? Har alla andra också det icke brännbara, glas och tidningar i högar i garaget? Kör de bort det varje månad? Trycker de ner det i den gröna tunnan och förtränger att de är miljöbovar? Jag blir så trött på mitt samvete...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar