Vid kvällsmyset och läggningen av sexåringen kör vi alltid dagens hiss och diss. Egentligen är det dissen jag vill åt. Inte för att jag är en eländigt negativ människa utan för att jag vill veta vad som gnager. OM det är något som gnager. Han surrar mer än lovligt men det är svårt att få ur honom det som han upplevt tokigt. Han har sällan något att dissa men det finns alltid en öppning för det. Efter att han hissat och dissat är det min tur, då kör jag den barnvänliga versionen.
För mig själv kör jag dagens bra och anus. Ibland bara för att reda ut dagen, sätta lite etiketter. Låter kanske lättare än vad det är.
Bra:
En varm klapp på kinden av en patient.
Anus:
Den förlamande tröttheten.
Sådärja. Detta var snabbvarianten. Man kan ju alltid rabbla familjen, tak över huvudet, mat på bordet, världskrig, svält och annat. Jag försöker finna det lilla i det stora. Bra måste alltid väga mer än anus. Och det blev ju en rolig mening. Väga mer än anus? Hur mycket väger ett anus? Egentligen? Någon som vet?
Den förlamande tröttheten drabbar fler... :-( Jag tror min hjärna har slutat att producera friska tankar...
SvaraRadera