I eftermiddags drog vi en snabbis till IKEA. 13 mil enkel väg. Medan sexåringen lekte en timme i Småland gjorde vi ett effektivt ryck. Det gavs inte tid för eftertanke, listan betades av. Vi snackar tråkiga saker typ gardinstänger och fästen m.m. Vi var väldans fokuserade men hann ändå reflektera över våra medshoppare. Alla såg lite hålögda ut. Nästan apatiska.
Var det bara en tillfällighet eller lockar det enorma utbudet fram det apatiska? Finns det för mycket att välja på eller var det torsdagströttheten som slog till? Kollektivt?
Vår effektivitet innebar att vi rationaliserade bort saker när vi var tvungna att välja. Vi hade inte tid med val så då struntade vi i det istället. Vi kom dock hem med det viktigaste. Jag är en mästare på attackshopping!
Eller var det så att jag medvetet valde att inte välja för att få en anledning att åka dit snart igen? Utan man och barn? Jag är ett geni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar