Den sista vilan

Jag har en vän, låt oss kalla honom Blommannen, han förser mig med blommor av alla de slag. Ena är vackrare än den andra.

Blommannen är alltså inte min egen hubby, ty det är en annan man. För ett tag sedan skrev jag om detta på F.B och det förvånade mig (eller inte) att det antyddes både högt och lågt. Nyfikenheten var stor. Vi kan ju nöja oss med att jag inte alls klagar på att han förgyller min värld med vackra blommor!

I helgen har vi gjort höst på gården. Klippt ner det som ska klippas ner, tömt krukor och blomlådor och rensat bort en miljarrrd leksaker som ska till soptippen vintervilan. När det var orangeriets tur fick jag ett hugg i hjärtat. Världens vackraste blomma (tack Blommannen!) stod på tur till komposten och det tog verkligen emot. Jag är HELT värdelös på blommor men jag är ganska säker på att det är en sommarblomma som skulle vissna hur som. Bara för att komma ihåg vad det var för blomma till nästa år tog jag en bild på den här grejen som var nedstucken i den...

Varför jag inte också tog en bild på själva blomman kan vi ju ha som veckans gåta. OM du är en fena på blommor och vet bestämt att den skulle ha överlevt vintern inomhus kan du vänligen bespara mig den informationen. Vid närmare eftertanke överlever INGA blommor hos mig en längre tid. Förutom apelsinträdet. TA I TRÄ! TVI! TVI! TVI!